- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
277-278

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riga skans. Se Riga - Rigaud, Hyacinthe - Rigaudon - Rigault, Raoul - Rigault de Genouilly, Charles - Rigaviken - Rigby, Elizabeth. Se Eastlake - Rigel, astron. - Rigel l. Regel, enkel låsanordning. Se Lås, sp. 155 - Rigfenid - Rigg - Riggenbachs system. Se Kuggstångsbana - Riggska sjukan - Righi, Augusto - Righini, Vincenzo

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Riga skans. Se Riga.

illustration placeholder

H. Rigaud. Efter ett själfporträtt.

Rigaud [rigå], Hyacinthe, fransk målare, f. 1659
i Perpignan, d. 1743 i Paris, härstammade från en
målarsläkt, studerade i Montpellier och Lyon och
från 1681 i Paris i akademien, där han vann Rompriset
1685. Han reste likväl ej till Rom, utan stannade i
Paris, studerade och kopierade van Dyck samt egnade
sig hufvudsakligen åt porträttmålning. Han arbetade
ytterst lätt och utförde 30-50 porträtt årligen. Ingen
målare har så som han framställt tidens representativa
män i deras pompösa magnificens och auktoritet. I
Ludvig XIV på sin tron (1701) gaf han
idealtypen för det kungliga
paradporträttet, i helfigursbilden af biskop
Bossuet (1669, liksom det föregående i Louvre)
likaledes ett i högsta grad tidstypiskt verk. R. var
en öfverlägsen målare, hans uppfattning af individen
är ofta nog skarp och säker, målningssättet är
nervöst och lefvande, fullt af eld och spiritualitet,
praktfullt och bredt i stoffbehandlingen. Bland
hans många porträtt kunna nämnas Filip V, hertigen
af Lesdiguières (en 8-årig liten härförare i harnesk
och med marskalksstafven i handen), konstnärerna
Mansard och Desjardins samt dubbelporträtt af
Le Brun och Mignard (alla dessa i Louvre), flera
familjegrupper sammastädes, Ludvig XV (som barn,
med spiran i handen), Dangeau, Mignard m. fl. i
Versailles, G. de Gueyden, blåsande säckpipa
(museet i Aix). Målningar af R. finnas i Berlin,
Dresden (August af Sachsen, 1715), Wien, Stockholm
(i Nationalmuseum Kardinal Fleury och Karl XII i
harnesk, 1715, föga individualiserad, sannolikt
utförd efter någon gravyr). Två ypperliga målningar
af R., porträtt af grefve K. G. Bielke och hans
maka Brita Horn - den sistnämnda med en negergosse
i förgrunden, hållande en skål med blommor - finnas
i galleriet på Övedskloster i Skåne (säkerligen
utförda i Paris mellan 1719 och 1721; af grefvinnans
porträtt finnas flera gamla kopior). Från midten af
1680-talet lät R. sina lärjungar kopiera många af
de porträtt, han målat, hvarefter R. retuscherade
kopiorna. R:s historiemålningar, Kristi födelse
(1687), S. Andreas (1700), Jesus frambäres i templet
(ålderdomsarbete, liksom det föregående i Louvre),
äro föga betydande. R. blef led. af akademien 1700,
professor 1710 och akademiens direktör 1733.

G-g N.

Rigaudon [-gådå’], gammal provensalsk pardans
i jämn takt med upptakt och bestående af 3
repriser om 8 takter, af hvilka den 3:e reprisen
är hållen mindre liflig än de andra. Den dansades
i Frankrike under Ludvig XIII, i England mot slutet
af 1600-talet. Namnet härledes vanligen från dansens
förmodade uppfinnare Rigaud.

A. L.*

Rigault [rigå], Raoul, fransk kommunard, f.
1846 i Paris, d. där 1871, fick en omsorgsfull
uppfostran och kastade sig efter slutade studier
omedelbart på politiken. Han angrep med stor
häftighet kejsardömet i pressen, blef medlem af flera
revolutionära sällskap och häktades 1866 på grund af
sin våldsamma politiska agitation. Efter republikens
proklamerande bekämpade han nationalförsvarsregeringen
och hörde till Blanquis varmaste anhängare. Under
"kommunen" var han polisprefekt i Paris och förde
som sådan ett godtyckligt skräckregemente. När
regeringstrupperna ryckte in i staden, gick han dem
modigt till mötes, greps på en gata och nedsköts utan
vidare.

E. A-t.

Rigault de Genouilly [rigå de Jenoji], Charles, fransk
sjömilitär, f. 1807, d. 1873, blef 1854 konteramiral,
fick 1856 befälet öfver Frankrikes stridskrafter
till sjöss i de kinesiska farvattnen och samverkade
med engelsmännen vid Kantons intagande. R. utnämndes
1867 till sjöminister, en post, som han behöll till
kejsardömets fall (4 sept. 1870). Sedan 1860 var
han senator.

Rigaviken (Rigabukten), vik af Östersjön vid
Livlands och Kurlands kuster, 210 km. lång, 185
km. bred. Den är nästan utan klippor, har ett
obetydligt djup (högst 53 m.) och ringa salthalt,
hvarför den hvarje år tillfryser i större eller mindre
utsträckning. Vikens största tillflöde är Düna. I
viken ligger Runö och framför densamma ön Ösel.

(J. F. N.)

Rigby [ri’gbi], Elizabeth. Se Eastlake.

Rigel, astron., stjärna af 1:a storleken i
stjärnbilden Orion (se d. o.).

Rigel l. Regel, enkel låsanordning.
Se Lås, sp. 155.

Rigfenid, namn på ledarna för de forniriska
krigarföljena (fiana). Se Ossian, sp. 1033.

Rigg (eng. rigging), sjöv. Se Tackling. -
Riggare (eng. riggers), sjömän, som sysselsätta
sig med att upp- och aftackla fartyg, på hvilka
besättningen ej är inmönstrad. - Slätriggadt
(slättoppadt) kallas ett fartyg, som saknar rår på
masterna (motsats: råtackladt). - Man säger hellre hög
eller låg rigg än hög eller låg tackling; likaså en
väl eller illa riggad skuta eller seglare. Uttrycket
väl eller illa riggad användes af sjöfolk jämväl med
förkärlek om personers klädsel.

H. W-l.

Riggenbachs system. Se Kuggstångsbana.

Riggska sjukan, med., varbildning eller varig
inflammation i benhinnan kring tandrötterna.

I. H.

Righi, Augusto, italiensk fysiker, f. 27
aug. 1850 i Bologna, slog sig ned som civilingenjör
i Bologna 1873, blef samma år professor i fysik
vid därvarande polytekniska institut, professor
i samma ämne 1880 vid universitetet i Palermo
och 1889 i Bologna. R. har utfört åtskilliga
synnerligen värdefulla undersökningar om elektriska
vågor och magnetiska problem och författat
ett stort antal vetenskapliga afhandlingar.

T. E. A.

Righini, Vincenzo, italiensk kompositör, f. 1756 i
Bologna, d. där 1812, var lärjunge af padre Martini,
uppträdde till en början som sångare och kallades
1780 af Josef II till Wien som sånglärare för
ärkehertiginnan Elisabet och direktör för Opera
buffa. 1788-92 var han kurfurstlig kapellmästare i
Mainz och blef 1793 af Fredrik Vilhelm II utnämnd
till kapellmästare vid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:36:55 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0155.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free