Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rigveda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
studiet af religion i allmänhet, emedan det är den
äldsta skrifturkund, som finnes inom indoariskt
och indoeuropeiskt område, ja delvis kanske äldre
än någon annan religionsurkund på vår jord. Det
ger oss en rik och samlad kunskap om, från hvilka
källor (ktoniska och himmelska gudamakter samt deras
kult, offer och magi o. s. v.) de indiska (äfvensom
ariska och delvis äfven indoeuropeiska) religions- och
kultåskådningar härflutit, om det också kan
vara svårt att särskilja de olika elementen från
hvarandra. Själfva redaktionen af hymnmaterialet har
nämligen skett på en tid, då uti Indien förefunnos
flera större eller mindre religionssamhällen med
delvis olika (individuella) kultdrag och delvis olika
kultföremål (gudar), från hvilka samfund hymnmaterial
hämtats och införlifvats i samlingen. Innehållet
i R. är sålunda icke enhetligt, representerande en
kultkrets, utan olikartadt och mångsidgt, företeende
kultmaterial af olika ursprung såväl med hänsyn
till kultinnehåll som med hänsyn till tid och rum
för detta materials tillkomst. R. har sammanställts
af en större grupp af kultförbund i relgiöst (delvis
äfven litterärt) syfte. Och den religion, som R.
afser att tjäna som kultkanon, är en af mångfaldiga
olikartade, delvis motsatta element af en krets af
bramanska offersamfund samarbetad (synkretistisk),
delvis genom rent filosofisk-teologisk spekulation
utformad offerreligion med redan i rigvedisk tid
starkt utbildad symbolik. Under det en del hymner
uppenbarligen tillhör den tid, då R. samlades
och redigerades, går en del hymner mycket längre
tillbaka. Sätter man den nedersta tidsgränsen för
R:s samlande till 1500-1200 f. Kr., vid hvilken tid
alltså en del hymner äfven blifvit till, så torde
en del hymnmaterial vara väsentligen äldre; ja på
astronomiska och meteorologiska grunder - antydningar
af dylik art i vissa dikter och i den offerritual,
som uppstått i anslutning till dikternas rituella
användning vid offren - har man ansett sig kunna sluta
till, att nämnda dikters tillkomst är att förlägga
till tiden omkr. 3000 år f. Kr. eller tidigare. Dylika
åsikter framlades 1893 samtidigt af B. G. Tilak och
H. Jacobi. Bland deras motståndare må nämnas A. Weber,
W. D. Whitney och H. Oldenberg. En kritiskt klar
och besinningsfull ståndpunkt intar Winternitz, som
väsentligen ansluter sig till Jacobi. Om det sålunda
måste medges, att en stor del af R:s offerpoesi
representerar en högt utvecklad, ja förkonstlad,
offerreligion med starkt specialiserad offersymbolik
- hvilka produkter i alla händelser ligga före 1:a
årtusendet f. Kr., finnas onekligen i R. hymner, som
visa hän på en långt tidigare, enklare och primitivare
religiös åskådning och offerteknik. Ja, man torde
rent af kunna upptäcka spår af indo-iransk (arisk,
alltså förindisk) tid. Och att den ariska enhetstiden
måste förläggas före 4000 f. Kr., torde vara säkert. -
Knappast mindre har R:s betydelse visat sig vara för
andra historiska vetenskaper: forntida kulturhistoria,
litteraturhistoria, mytologi o. s. v. Men i all
synnerhet har den indoeuropeiska språkvetenskapen i
R. sin allra förnämsta och äldsta språkliga urkund,
som för nämnda vetenskap varit af helt och hållet
epokgörande vikt. Dess språk är sanskrit af en mycket
ålderdomligare art än det klassiska sanskrit och
öfver hufvud det i äldsta form bevarade indoeuropeiska
språket. - R. består af hymner. Det yttre omfånget kan
åskådliggöras, om man säger, att det motsvarar Homers
Odyssé och Iliad tillsammantagna. R. är indelad i 10
böcker, hvaraf böckerna 2-7 benämnas familjeböcker
därför, att hvarje sådan bok tillskrifves en
bestämd sångar-(rishi- eller präst-)familj. Så
tillskrifvas II mandala Gritsamada, III Gautama-,
IV Vamadeva-, V Atri-, VI Bharadvaja- och VII
Vasishthafamiljen. Uppenbarligen hade vissa familjer
dylika privatsamlingar, som bevarades från släkte
till släkte. Sedan sammanställdes ett antal dylika
specialsamlingar till ett helt: böckerna 2-7, som
således må betraktas som den första eller ursamlingen
af R. Ordningen mellan dessa böcker är bestämd af
storleken, så att den minsta specialsamlingen (med
det minsta antalet hymner) ställdes först (som bok
2). Inom dessa familjeböcker ordnades hymnen efter
vissa principer. Först ställdes hymner till Agni
och Indra, sedan hymner till de öfrige gudarna,
så att den hymngrupp ställdes före, som har ett
större antal hymner. Om två sådana grupper hade ett
lika antal hymner, ställdes den grupp först, hvars
första hymn var längst. Inom hvarje grupp ordnades
hymnerna sinsemellan så, att den hymn ställdes före,
som hade ett större antal verser; om två hymner
hade lika verstal, ställdes den hymn före, som hade
ett längre metrum (flera stafvelser i versraden). -
Sedan gjordes tid efter annan tillägg, ordnade efter
olika grunder. Så ställdes framför bok 2 ett antal
smärre familjesamlingar (omfattande I, 51-197),
ordnade efter samma principer som böckerna II-VII.
Vidare - och senare - tillägg äro så I, 1-50
samt slutligen bok X, som den senaste. Med R. äro
också införlifvade specialsamlingar som bok
VIII, hvilken torde tillhört en bestämd,
länge utanför den vediska liggande kultkrets,
med en specifikt utformad ritual, samt IX
hymner till en bestämd gudomlighet, Soma pavamana. -
Som helhet har denna samling i 10 böcker egt bestånd
sedan 1500-1200-talet f. Kr. I sammanhang
därmed uppstodo olika skolor eller sekter.
Den till vår tid bevarade R. har enligt sägnen
fortplantats och bevarats inom Çakala- eller
Çakalya-kretsen och kallas därför Çakala-recensionen.
Spår af andra recensioner, som Çaunaka och
Valakhilya-recensionerna, finnas emellertid.
För den muntliga fortplantningen utbildades flera
discipliner i anslutning till R.: ortoepi (prosodi,
fonetik o. s. v. i de s. k. Pratiçakhya,
se d. o.), grammatik och ordförklaring
(t. ex. Nirukta, förklaring, se Yaska)
och en del register, de s. k. Anukramanier,
som innehålla listor öfver hymnerna och deras
författare (rishi), versernas antal, versmåtten samt
de gudomligheter, till hvilka de särskilda hymnerna
voro riktade. Olika slag af dylika listor,
flera af mycket konstlad art, uppställda för
mnemotekniska ändamål, finnas. Viktigast är den
s. k. Sarvanukramani, tillskrifven Katyayana,
kommenterad på 1100-talet e. Kr. af Sadguruçishya
och utg. af A. A. Macdonell (i "Anecdota
Oxoniensia" 1886). - Den senare i brahmana- och
sutra-texter minutiöst utformade ritualen
finnes visserligen blott till sina grunddrag i R.
Men några af dessa grunddrag äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
