- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
353-354

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksdagsmannaval - Riksdagsordningen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af endera i mer än en valkrets, eger han välja,
hvilken plats han vill mottaga. - Till grund för
Andrakammarvalen ligga röstlängder, som för hvarje
valdistrikt hvarje år före 25 juni upprättas af
häradsskrifvaren eller i stad med magistrat af
eller under inseende af denna. Röstlängden skall
upptaga alla för året i distriktet mantalsskrifna
manliga invånare, hvilkas ålder vid årets början
ej understiger 24 år, och skall som röstberättigade
ange dem bland dessa, som före 10 juni fullgjort de i
R. O. stadgade villkoren för rösträtt (se Riksdag,
sp. 318-320). I röstlängden upptagen person, som icke
antecknats som röstberättigad, skall därom underrättas
af valnämndens ordförande eller magistrat. Från
3 till 9 juli skall röstlängden vara tillgänglig
till granskning af allmänheten. Anmärkningar mot
densamma skola göras skriftligt före följande 15
juli kl. 12 midd. hos valnämndens ordförande eller
magistraten; de pröfvas i offentligt sammanträde
af valnämnd eller magistrat 25 juli eller, i
händelse denna dag är söndag, följande dag, dock
må sammanträde af magistrat, som skulle hållas
på måndag, ega rum nästa dag. Besvär öfver nämnda
myndigheters beslut med anledning af anmärkningar
meddelas dem inom tre dagar och inlämnas till K. M:ts
befallningshafvande före kl. 12 tionde dagen efter
beslutets afkunnande. K. M:ts befallningshafvandes
resolutioner öfver besvären få ej särskildt
öfverklagas, och de af dem föranledda rättelserna
införas i röstlängden, som därefter, liksom när inga
anmärkningar däremot gjorts, länder till ovillkorlig
efterrättelse. Endast vid besvär öfver själfva
valet kunna K. M:ts befallningshafvandes nämnda
resolutioner göras till föremål för pröfning, och
endast om vid sådana besvärs handläggning oriktigheter
i vallängden uppdagas, sker ändring i denna.

S. B.

Riksdagsordningen, den andra i ordningen
af Sveriges nuvarande grundlagar. Till följd af
sin tillfälliga natur vid början af sin tillvaro
(se Riksdag) blef den svenska riksdagen ej
föremål för organiserande lagstiftning förr än 1617,
då en riksdagsordning enligt förslag af Gustaf II
Adolf antogs på en riksdag i Örebro. Afsikten därmed
var egentligen blott att införa bättre ordning vid
sammanträdena, men i två hänseenden blef den dock af
grundläggande betydelse för riksdagen som institution:
därigenom lagfästes riksdagen för första gången,
och därigenom fastslogs, att den skulle bestå af de
fyra stånden: adel, präster, borgare och bönder. För
öfrigt innehöll 1617 års riksdagsordning blott
föreskrifter om ceremonielet vid riksdagens början,
bestämmelser till skydd för ärendenas hemlighållande,
såsom att konungen skulle ge bönderna edsvurna
sekreterare, samt regler för behandlingen af konungens
propositioner, de enda ärenden, som förutsattes skola
sysselsätta riksdagen. Om de svar på dessa, som hvart
stånd för sig egde afge, ej blefvo samstämmande,
skulle enligt konungens ursprungliga förslag af 24
jan. 1617 (oriktigt intaget som den beslutna stadgan
i Stiernmans "Alla riksdagars och mötens beslut") vid
gemensamt sammanträde inför konungen på "rikssalen"
hvart stånd genom någon sin medlem muntligt försvara
sin mening, och om ändock ej enighet vanns, konungen
ega att af svaren "taga det, som bäst är". Den sista
bestämmelsen afsåg tydligen blott
det fall, att riksdagens medverkan önskades i
politiska angelägenheter, hvilket dittills varit
dess egentliga uppgift, men kunde ej vara och blef
ej heller normgifvande, när riksdagen nu alltmer
öfvertog landskapstingens befogenhet med afseende
på lagstiftning och beskattning. Huru i sådana
frågor riksdagsbeslut skulle åvägabringas, blef
oafgjordt. Mot det muntliga försvaret af ståndens
skiljaktiga meningar gjordes vid stadgeförslagets
behandling invändningar, och konungen medgaf då, att
stånden skulle få "dilation till att betänka sig och
svara skriftligen"; bestämmelsen i förslaget om de
muntliga förhandlingarna på rikssalen blef sålunda
ej gällande. Ehuru ständerna i riksdagsbeslutet
1617 (27 febr.) anhöllo, att den "ordning", som
de nu "beviljat", måtte af konungen publiceras,
synes detta ej ha kommit att ske, men gällande
lag blef dock 1617 års riksdagsordning, och enär
det officiella erkännandet af ståndsriksdagen som
statsorgan var af stor statsrättslig betydelse,
kan denna R. O. såtillvida anses som ett tillägg
till hvad som då i sak, om också icke formellt, var
Sveriges grundlag: landslagens konungabalk. Adeln
erhöll sedan i 1626 års riddarhusordning (se
d. o.) en speciell riksdagsordning, men denna fick
betydelse för hela vårt riksdagslif, emedan därigenom
först bestämmelser gåfvos för parlamentariskt
omröstningssätt och därvid den för svenska
riksdagen utmärkande slutna omröstningen infördes
(se Omröstning, sp. 705-706). När riksdagen under
frihetstiden fick ledningen af hela statslifvet,
antogs 17 okt. 1723 en ny riksdagsordning. Denna
räknades uttryckligen till grundlagarna, som nu
formellt skildes från annan lag, och däri gåfvos
utförliga föreskrifter om riksdagens sammansättning,
om riksdagsärendenas behandling i utskott och
plena samt om villkoren för riksdagsbesluts
åvägabringande, hvilka föreskrifter sålunda alla
fingo grundlags helgd. Då denna R. O. genom 1772
års statshvälfning förlorade sin giltighet och
i stället gällande kraft återgafs åt 1617 års
R. O., innebar detta, att formerna för riksdagens
verksamhet ånyo i mycket blefvo sväfvande. Efter
upprättandet af vårt nuvarande statsskick genom 1809
års R. F. antogs därför som grundlag en ny R. O. 10
febr. 1810, hvilken väsentligen var byggd på 1723
års R. O. Frihetstidens stora sekreta utskott
återupplifvades dock ej därigenom, utan ersattes
med vissa af de ständiga utskotten och ett "hemligt
utskott" utan beslutanderätt, och bestämmelserna i
1810 års R. O. om votering i förstärkta utskott rådde
bot på den svårighet att vid splittring mellan stånden
åstadkomma beslut af riksdagen, som 1723 års R. O. ej
fullständigt öfvervunnit eller som den kringgått
genom den sekreta utskottet medgifna beslutanderätten
(se Utskott). Då ståndsrepresentationen afskaffades,
utbyttes R. O. af 1810 mot den nu gällande, på
tvåkammarsystemet grundade Riksdagsordningen af
22 juni 1866
. Ehuru med denna ej afsågs ändring
af konungens och riksdagens inbördes förhållande,
införde den dock två nyheter, som voro af betydelse
härför. Den ena var, att lagtima riksdag sammanträder
hvarje i st. f. hvart tredje år enligt 1723 års R. O.,
blott när konungen så finner lämpligt enligt 1772
års R. F., hvart femte år 1809-44 och hvart tredje
år 1844-66. Den andra var, att konungen erhöll rätt
att med anbefallande

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0193.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free