Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksland - Rikslikare - Riksmark (ty. reichsmark). Se Mark, sp. 995 - Riksmarkegång - Riksmarsk. Se Marsk - Riksmarskalk - Riksmarskalksämbetet - Riksmuseum. Se Vetenskapsakademien - Riksmynt - Riksomedelbar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mähren och Schlesien. I nyare tid ha de 1871 med
Tyska riket förenade Elsass och Lothringen erhållit
benämningen riksland.
Rikslikare. Enligt k. förordn. 31 jan. 1855 och
10 nov. 1865 skulle till yttersta efterrättelse i
afseende på storleken af då gällande grundenheter
för längd och vikt, nämligen foten och skålpundet,
finnas två rikslikare, en för längdmåttet och
en för vikten. (Om deras utseende och sättet för
deras förfärdigande se ofvannämnda förordn, i
"Sv. författningssamling".) De skulle förvaras
i skattkammaren under Kammarkollegiums vård. Af
hvardera af dessa likare skulle förfärdigas två
kopior i så nära öfverensstämmelse med likarna som
möjligt och af samma slags material som dessa. Den
ena kopian skulle förvaras i Vetenskapsakademien, den
andra hos universitetsstyrelsen i Uppsala (se vidare
ofvannämnda förordn.). I k. förordn. 22 nov. 1878,
hvarigenom metersystemet infördes, stadgades, att
meterns längd och kilogrammets vikt skulle bestämmas
genom prototyper (hvilket namn numera nyttjas i
st. f. rikslikare l. étalon), en för metern och en
för kilogrammet, hvilka jämte reservprototyper, en
af hvartdera slaget, anskaffades från den i Paris
inrättade internationella byrån för mått och vikt
samt förvaras i Vet. akad.
Riksmark (ty. reichsmark). Se Mark, sp. 995.
Riksmarkegång, kam., en efter medelbeloppet af
länens markegångspris uträknad markegång för
hela riket på vissa effekter. Riksmarkegång
på spannmål, d. v. s. hälften råg och hälften
korn, blef en nödvändig följd af det genom
k. br. 21 jan. 1816 stadgade aflöningssättet
för statstjänare (lönen utgick nämligen
till hälften i spannmål). Kammarkollegium,
som verkställer uträkningen, erhöll närmare
föreskrifter i k. br. 26 nov. 1823 och 10 mars
1824. Ett annat slags riksmarkegång, nämligen på
soldatmunderingspersedlar vid indelta roterade
infanteriet att årligen uträknas af Krigs- och
Kammarkollegierna gemensamt, stadgades 1819, men
upphörde 1889.
Kbg.
Riksmarsk. Se Marsk.
Riksmarskalk [-Ja’lk; jfr Marskalk], titeln på
högste chefen för de svenska hofstaterna med dessas
olika underafdelningar. Titeln riksmarskalk på
högste styresmannen öfver konungens hof förekom
i Sverige första gången 1607, då riksrådet
Göran Klasson Stjernsköld utnämndes härtill, och
ämbetet, som räknades till de lägre riksämbetena,
bekläddes därefter alltid af riksråd, hvarom
stadgades i 1634 års regeringsform. 1680 utbyttes
titeln mot öfverstemarskalk, men återupplifvades
1772. Riksmarskalken var ordförande i Borgrätten
och, efter dennas delning, i Öfre borgrätten,
tills borgrätterna 1844 upphäfdes. Riksmarskalken,
hvars utnämnande i alla tider varit konungens
ensak, utnämnes af konungen personligen och
bär titeln excellens samt innehar rang näst
efter statsministern och ministern för utrikes
ärendena. Under riksmarskalken sortera cheferna
för hofvets olika afdelningar, ståthållarna på
Stockholms slott samt Drottningholms, Ulriksdals,
Haga, Gripsholms, Rosersbergs och Strömsholms
k. lustslott äfvensom chefen för förvaltningen af den
under riksmarskalkens öfverinseende ställda Djurgården
vid Stockholm. Under riksmarskalkens
öfverinseende äro vidare ställda brunnsanstalten
Loka samt Riddarholmskyrkans inre med hvad
därtill hör. Riksmarskalken är ordförande i
förvaltningen af Borgrättsfonderna samt i styrelsen
för hofstaternas gratialkassa. Från samtliga
ofvannämnda olika afdelningar, myndigheter och
förvaltningar skola redogörelser inges till och
framställningar i förekommande ärenden göras hos
riksmarskalken, hvilken inför konungen föredrar
vissa af hithörande ärenden. Vidare föredrar
riksmarskalken inför konungen alla frågor, som
angå hofvet, etikett, ceremoniel o. d. samt eger
att föreslå till antagande ämbets- och tjänstemän
vid hofven. Riksmarskalken föredrar äfven vissa
frågor rörande Konung Oskar II:s jubileumsfond. Vid
utöfvandet af sitt ämbete har riksmarskalken
närmast under sig ett kansli, Riksmarskalksämbetet
(se d. o.), och Hofexpeditionen. Då riksmarskalken
officierar vid högtidliga tillfällen (vid riksdags
högtidliga öppnande och afslutande, vid kröningar,
kungliga begrafningar och bröllop m. m.), eger han
(sedan 1617) att föra en med röd sammet beklädd
och af en gyllne krona prydd staf. Riksmarskalken
åtnjuter lön (6,000 kr.) samt fri bostad.
R. R-ck.
Riksmarskalksämbetet [-Ja’lks-] med Hofexpeditionen,
det närmast under riksmarskalken ställda ämbetsverk
och kansli, som, med riksmarskalken som chef,
utöfvar högsta styrelsen inom de svenska
hofstaterna samt förbereder och utarbetar alla
till riksmarskalkens ämbetsutöfning hörande mål
och ärenden. Före 1863 var Hofexpeditionen
en särskild myndighet, som expedierade de
af konungen på riksmarskalkens föredragning
gjorda utnämningarna. Riksmarskalksämbetets och
Hofexpeditionens personal utgöres af expeditionschef,
protokollssekreterare och hofauditör, hvarjämte
kunna anställas extra ordinarie tjänstemän och vice
hofauditör.
R. R-ck.
Riksmuseum. Se Vetenskapsakademien.
Riksmynt (förkort. rmt), tilläggsbenämning på
mynt. Se Riksdaler.
Riksomedelbar (ty. reichsunmittelbar) var i det gamla
Tyska riket sådan besittning och sådan person, som
blott lydde under kejsaren och riket. Sådan ställning
intogo först och främst riksständerna (se Riksstånd),
hvilkas med egen regeringsmyndighet (ty. landeshoheit)
utrustade områden (territorier) omfattade största
delen af riket; den i dem boende befolkningen lydde
därför endast medelbart under kejsaren och riket
(jfr Mediat). Men det fanns också områden,
som utan att tillhöra riksständer (d. v. s. ge
tillträde till riksdagen) voro riksomedelbara,
nämligen riksridderskapets besittningar (se
Riksriddare), en del utom riksriddarkorporationen
stående adliga gods, vissa kyrkliga områden (stift)
och de s. k. riksbyarna (se d. o.). Slutligen fanns
det också en personlig riksomedelbarhet. En sådan, som
förnämligast innebar rätt till forum privilegiatum i
rikskammarrätten (se d. o.), tillkom dennas bisittare
och de familjer, som af kejsaren fått furste- eller
grefvetitel utan att ega besittningar, berättigande
till plats i riksdagen. - I den moderna förbundsstaten
(se d. o.) kan äfven ett slags riksomedelbarhet
förekomma, bestående däri, att ett område ej ingår
i någon af de förbundna staterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
