Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksregalier
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
af guld och som varit mindre utsatt för förändringar,
är likaledes rikt utsmyckad och af högt konstnärligt
värde. Detsamma gäller om den äldre spiran (fig. 2)
och smörjhornet (fig. 4), båda af guld och det senare
på spetsen prydt med en bild af rättvisans gudinna. Af
riksäpplena (se fig. 3), som äfven äro af guld och
endast sparsamt inlagda med pärlor och stenar, är
det ena märkligt därigenom, att världskartan finnes
ingraverad därpå. Kronprinskronan är i sitt nuvarande
skick af yngre datum; den anges ha varit begagnad
första gången 1649 af dåvarande tronföljaren, Karl
Gustaf. Uppenbarligen ha vid dess sammansättande
kommit till användning ornament från en äldre
krona. Den är en s. k. öppen krona, i motsats mot de
"slutna" konungskronorna, och är prydd med åtta större
"spiror" eller spetsar och däremellan sex små spiror
och två vasar af svart emalj, de sistnämnda ditsatta
på 1700-talet i st. f. två små spiror. (Här må
anmärkas, att de i fig. 1-3 i art. Krona framställda
svenska kronorna med tillhörande beskrifningar återge
i heraldiskt syfte stiliserade och förenklade, som
vapenbilder gängse former.) Drottningkronan är af
silfver och förfärdigad till drottning Lovisa Ulrikas
kröning; den är till storleken betydligt mindre än
de först nämnda kronorna. Kronan, hvars både krans
och byglar äro öfversållade med diamanter, är af
stor skönhet. De fyra hertigkronorna, af hvilka
två förfärdigats 1771, en 1844 och en 1905, samt
kronprinsesskronan, förfärdigad 1771, och de två
prinsesskronorna, den ena från 1778 och den andra
från 1860, äro inbördes i hufvudsak lika, prydda med
åtta räta spiror och däremellan vasar; kronprinsess-
och prinsesskronorna äro till storleken mindre än
prinskronorna. De äro rikt prydda med pärlor och
ädelstenar. Nycklarna, båda af förgylldt silfver,
äro helt enkla. De båda väldiga rikssvärden, hvilkas
breda stålklingor äro graverade och inlagda med
guld, äro ur såväl konst- som vapensynpunkt ovanligt
intressanta och dyrbara. Konungssvärdet, hvars fäste
af guld och sammetsklädda balja äro rikt besatta
med ädelstenar, förskrifver sig från Gustaf III:s
tid. Kronprinssvärdet, mindre dyrbart, skänktes
till staten 1810 af Karl XIII. Värjan, ett lätt och
vackert vapen, hvars fäste är omviradt med band af små
äkta pärlor, är en skänk af kejsarinnan Katarina af
Ryssland som gengåfva för den dyrbara oslipade rubin,
som på sin tid skänktes henne af Gustaf III och anses
som en af de största dyrbarheterna bland de ryska
kronjuvelerna. – Den för begrafningsbruk afsedda
kronan är af förgylldt silfver och mycket enkel.
Bruket af regalierna har i Sverige under senaste
tider väsentligt inskränkts mot hvad tillförne varit
fallet. Förr, då konung kröntes, uppträdde konungen
med alla de fem insignierna, hvarvid svärdet och
nyckeln buros framför honom, och drottningen bar
likaledes krona, spira och äpple. Ännu under konung
Oskar II:s tid uppträdde vid riksdagens öppnande
konungen, iklädd hermelinskantad mantel, med
krona, spira och äpple, och öfriga i högtidligheten
deltagande furstliga herrar, likaledes iklädda
mantlar, med krona. Vid samma konungs begrafning
förekommo i processionen de fem insignierna, efter
att vid lit-de-paraden ha varit nedlagda vid katafalkens fot, burna på
hyenden före den kungliga likvagnen af fem bland
statsråden. Efter det konung Gustaf V, som icke
krönts, bestigit tronen, ha de kungliga emblemen icke
vidare burits, utan vid riksdagshögtidligheterna
ha ena konungskronan och ena konungsspiran funnits
på rikssalen nedlagda på pallar bredvid tronen, på
hvilken manteln varit draperad, och bruket i öfrigt
har inskränkts till, att vid några af de kungliga
barnens dop en prinskrona varit vid dopförrättningen
framlagd, likasom vid änkedrottning Sofias och
änkehertiginnans af Dalarna begrafningar i förra
fallet drottningkronan och drottningspiran och i
senare fallet en prinsesskrona varit framlagda vid
lit-de-paraden.
Vården om regalierna är ålagd Kammarkollegium,
som det tillkommer att på plats, som af
K. M:t godkännes, under fyra olika lås förvara
och vårda regalierna. Förvaringsplatsen, den
s. k. skattkammaren, var intill midten af 1700-talet
förlagd till slottet och därefter till den byggnad,
det s. k. gamla kungshuset (se d. o.), där kollegiet
har sin ämbetslokal, med undantag af sex år i
början af 1800-talet, då de med anledning af en i
gamla kungshuset timad brand voro öfverförda till
Riddarhuset; sedan 1907 ha regalierna förvarats i
Riksbanken. Två af kammarråden samt advokatfiskalen
och en af arkivarierna inneha nycklarna, enhvar
till ett af sagda lås. Till kammarrådens åligganden
räknas också att, då regalier rekvireras i och för
någon ceremoni, personligen uppföra dem till den
plats, där de skola användas, samt därefter åter
afhämta dem. – Som en egendomlighet kan här nämnas,
att regalierna, då de sålunda föras, åtnjuta kungliga
militära hedersbetygelser. Utom här omtalade regalier
finnas i behåll åtskilliga sådana, som vid konungs
likbegängelse nedlagts i den kungliga kistan. I sådant
afseende kan erinras om de regalier, som upptagits ur
Karl IX:s kista och nu förvaras i Strängnäs domkyrka,
och dem, som upptagits ur Karl X Gustafs kista och
numera förevisas i Statens historiska museum. De
svenska regaliernas värde i penningar är ej kändt. För
vissa af dem finnes väl angifvet det värde, hvartill
de i gångna tider skattats – sålunda anges det 1699
skattade värdet af konungskronan n:o 1 till 6,417 2/3
rdr –, men från senare tid föreligger ej annan
värdering än den, som afser den 1905 tillverkade
prinskronan och utvisar, att den egde ett värde af
något öfver 42,000 kr. De äldre regaliernas värde,
hvilket är beroende mindre på det i sig själft dyrbara
materialet än på arbetets framstående konstnärlighet
och föremålens historiska betydelse, är gifvetvis
högst ansenligt. Som oersättliga äro de i själfva
verket oskattbara. Under samma vård som riksregalierna
förvaras äfven åtskilliga andra staten tillhöriga
dyrbarheter, bestående af briljanterade ordenstecken,
smycken, lösa pärlor samt äkta och halfädelstenar
m. m. Värdefullast bland ordenstecknen är en stor
serafimerordenskraschan, anskaffad under konung
Adolf Fredrik. Af de öfriga dyrbarheterna torde
vissa ha sedan gammalt funnits i skattkammaren,
under det åtskilliga andra under senare tiders lopp
anskaffats genom inköp. Så skedde 1744, 1766 och 1774,
då smycken eller stenar inköptes för att – förklarade
för "riksjuveler" – föräras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
