- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
397-398

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksstäder - Riksständer. Se Riksstånd - Rikstelefon. Se Telefon - Riksten - Rikstygmästare. Se Riksämbetsmän - Riksvakanslista - Riksvapnet, Svenska

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

upptaga tullar o. s. v.). Under denna tid vunno också
många forna "landsstäder" riksomedelbarhet. Den rätt
att sluta förbund inbördes, som riksstäderna ernådde,
fick flitig användning; nämnas må framför allt
rhenska stadsförbundet, schwabiska stadsförbundet och
hansan. Den politiska betydelse riksstäderna sålunda
vunno visade sig särskildt däri, att de alltsedan
1200-talets midt vunno tillträde till riksdagen,
ehuru de först i westfaliska freden 1648 erkändes som
likaberättigade vid sidan af öfriga riksständer. –
En särskild ställning intogo de "biskopsstäder",
som lyckades afvärja sina biskopars anspråk på
landshöghet och därför kallades "fria städer";
de vunno en rättslig ställning, som i det hela
öfverensstämde med riksstädernas, hvarför de också
pläga sammanfattas med dessa under benämningen "fria
och riksstäder" eller (senare) "fria riksstäder". –
På riksdagen bildade städernas representanter
det tredje kollegiet, hvilket sönderföll i en
rensk och en schwabisk "städtebank". – I den mån
territorialfurstarnas makt växte och städernas
inre blomstring aftynade, förlorade dessa också i
politisk betydelse; äfven deras antal minskades,
i det åtskilliga riksstäder af olika anledningar
förlorade sin riksomedelbarhet. Ännu omkr. 1800
räknades dock 51 städer som riksstäder. Men riksdagen
1803 beröfvade alla utom sex (Hamburg, Augsburg,
Nürnberg, Lübeck, Bremen och Frankfurt a. M.) deras
själfständighet. Genom Pressburgfreden (1805)
förlorade Augsburg och genom Rhenförbundet (1806)
Nürnberg och Frankfurt a. M. sin riksomedelbarhet;
de 3 återstående införlifvades 1810 i Frankrike. –
Vid Tyska förbundets bildande (1815) upptogos i detta
4 af de forna riksstäderna under namn af "fria städer"
(se d. o.). - Litt.: Arnold, "Verfassungsgeschichte
der deutschen freistädte" (2 bd, 1854), Maurer,
"Geschichte der städteverfassung in Deutschland"
(4 bd, 1869-71), Brülcke, "Die entwicklung der
reichsstandschaft der städte" (1881), Veit, "Über
die entstehung der reichsstandschaft der städte"
(1898), och Ehrentraut, "Untersuchungen über die
frage der frei- und reichsstädte" (1902).
N. H-tz.

Riksständer. Se Riksstånd.

Rikstelefon. Se Telefon.

Riksten, kronopark, belägen i Huddinge och Botkyrka
socknar och Svartlösa härad af Stockholms län, tillhör
Stockholms revir af Östra distriktet. Kronoparken är
inköpt enligt k. br. 30 okt. 1903
för 180,000 kr. Arealen var vid 1910 års utgång 1,416 har.
S-r.

Rikstygmästare. Se Riksämbetsmän.

Riksvakanslista, en inom Socialstyrelsen sammanställd,
i tabellform uppgjord lista öfver lediga platser,
för hvilka lämplig arbetskraft ej finnes anmäld hos
arbetsförmedlingsanstalterna på respektive orter,
och arbetssökande, för hvilka lämpliga platser
ej finnas anmälda. Listan uppgöres med ledning
af från hufvudkontoren för Sveriges offentliga
arbetsförmedling inkomna uppgifter och utkommer
hvarje vecka. Utom för den mellanortliga förmedlingen
har riksvakanslistan betydelse som redogörare för
arbetsmarknadens läge inom landet.

Riksvapnet, Svenska. Vapensköld tillkom i början
endast lefvande personer; man kunde då icke tala
om ett rikets vapen, utan endast om konungens. Det
första svenska konungsvapen vi känna är Knut Långes
(1229-34), af Erikska ätten: tre bjälkar. Ättens
siste krönte medlem, Erik Eriksson (d. 1250), förde
däremot i sin sköld tre gående krönta leoparder,
och detta vapen behölls (fig. 1) af hans systerson
och efterträdare Valdemar, ehuru denne hade ett
annat fädernevapen. De följande konungarna af
Folkungarnas ätt upptogo fädernevapnet: i blå sköld
ett upprätt krönt gyllene lejon öfver tre snedbjälkar,
silfver. Det är dessa snedbjälkar, som sedermera
(från 1500-talet) tecknats som strömmar. Vapnet har
också kommit att utan fog betraktas som Göta rikes
vapen; något sådant har i själfva verket aldrig
funnits. Som prydnad använde Magnus Ladulås (d. 1290)
kring sin sköld (fig. 2), Magnus Eriksson på sina
mynt tre kronor. När Albrekt blef konung (1364),
bortlade han fädernevapnet och satte i stället i sin
sköld tre kronor. Det är detta vapen, som sedermera
kommit att betraktas som Svea rikes vapen, men icke
heller något sådant har funnits. Margareta och Erik af
Pommern förde i sina sigill en sköld med tre kronor:
de torde därvid ha tänkt på de tre under dem förenade
rikena. Under befrielsekriget mot Erik af Pommern
satte det svenska partiet 1436 i rikets sigill Erik
den helige, hållande en sköld med tre kronor. Redan
1439 talas om Sveriges tre kronor. Konung Karl
Knutssons vapen (fig. 3) var en fyrdelt sköld med
en hjärtsköld, i hjärtskölden Bondeättens vapen (en
båt), i den stora skölden i fälten 1 och 4 tre kronor,
i fälten 2 och 3 Folkungavapnet. Under den korta tid,
som han var konung i Norge, ersattes Folkungavapnet
med det norska yxbärande lejonet.

Fig. 1. Konung Valdemars vapen, 1252.

Fig. 2. Magnus Ladulås’ sköld, omgifven af tre kronor.

Fig. 3. Konung Karl Knutssons vapen (i rikssigillet 1448).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon May 19 18:49:43 2014 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0215.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free