Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Riksvapnet, Svenska - Riksvardein. Se Riksguardin - Riksvardman. Se Riksguardin - Riksviceamiral - Riksvikarie - Riksvärdie l. Riksvärdin. Se Riksguardin - Riksämbetsmän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
rödt, fält 5 Niddas delade sköld, svart och guld,
med två silfverstjärnor i det öfre svarta fältet,
fält 6 Schaumburgs lilla, delade sköld, silfver och
rödt, inom ett treklufvet nässelblad, silfver, med
tre silfvernaglar riktade mot sköldens tre hörn, allt
detta å rödt. Under Adolf Fredrik, Gustaf III, Gustaf
IV Adolf och Karl XIII (1751-1818) var konungens och
rikets hjärtvapen det holstein-gottorpska, en femdelt
sköld med fyrdelt hjärtsköld, i hjärtskölden fält 1
och 4 Oldenburgs två röda bjälkar på guld, fält 2 och
3 Delmenhorsts guldkors på blått, i den stora skölden
fält 1 Norges krönta yxbärande lejon, guld på rödt,
fält 2 Slesvigs två gående lejon, blått på guld,
fält 3 Holsteins silfvernässelblad med delad sköld
(silfver och rödt) och tre silfverspikar, allt på
rödt, fält 4 Stormarns silfversvan med gyllene krona
om halsen, å rödt, fält 5 Ditmarskens gyllene ryttare
med bart svärd å hvit springare, å rödt. Som furste
af Ponte Corvo förde Karl Johan en delad sköld, i det
öfre fältet franska kejserliga gyllene örnen på blått,
i det nedre Ponte Corvos en bro med två torn, silfver
på blått. Som konung tog han en klufven hjärtsköld,
med vasaskölden till höger, sin pontecorvoska sköld
till vänster. Oskar I ändrade det pontecorvoska
vapnet; delningen i två fält upphörde, örnen
förvandlades till en flygande svart korp, däröfver
sattes Karlavagnens stjärnor, femuddiga. Oskar II
återinförde sköldens delning. Korpen ersattes af den
ursprungliga örnen, men denna bibehölls svart. Genom
lagen om rikets vapen 15 maj 1908 blef riksvapnet för
första gången lagligen fastställdt och skyddadt mot
godtyckliga förändringar. Härigenom infördes äfven
officiell skillnad mellan stora (fig. 4) och lilla
(fig. 5) riksvapnet; det senare, en blå sköld med tre kronor
under kunglig krona, har alltsedan 1600-talet ofta
förekommit. Beträffande stora riksvapnet gjordes ingen
annan ändring, än att hjärtsköldens örn åter blef af
guld. Från 1814 till 1905 fann man i konungens och
den kungliga familjens vapen äfven den norska skölden
intagen. Den upptog först en tredjedel af vapnet,
sedan vänstra hälften. Kronan öfver konungens och
rikets sköld är sedan Erik XIV:s tid sluten. Sedan
Johan III:s tid förekomma som Sköldhållare två
krönta gyllene lejon. Sedan Gustaf II Adolfs tid
äro deras svansar klufna. När konungens och rikets
vapen skall framställas med synnerlig prakt,
omges det af ett vapentält, i form af en vid,
hermelinsfodrad mantel, hvars öfre midtflik är
uppdragen i en kunglig krona och hvars öfre sidoflikar
äro uppdragna och omslagna med ett tältsnöre (se
fig. 4 och jfr fig. i art. Konungens vapen). – Erik
XIV begagnade en tid ett s. k. pretentionsvapen:
vasaskölden på en fyrdelt sköld, fält 1 tre kronor,
fält 2 Folkungarnas vapen, fält 3 Norges och fält
4 Danmarks vapen. Samtidigt hade man i Danmark i
riksskölden intagit det svenska vapnet, hvilket
ännu är i detta bibehållet. Om Danmarks rätt att
föra svenska vapnet och om betydelsen af de tre
kronorna tvistades ifrigt under 1500-talets senare
del. – Jfr H. Hildebrand, "Det svenska riksvapnet"
(i "Antiqv. tidskr. för Sverige", del VII, 1883).
Hs Hd. (A. L-t.)
Fig. 5. Svenska lilla riksvapnet
Riksvardein. Se Riksguardin.
Riksvardman. Se Riksguardin.
Riksviceamiral, näst högsta flaggmans- l. amiralsgraden i Sverige
1610-14 och 1653-57. Den innehades 1610-12 af Göran
Gyllenstierna, 1612-14 af Hans Bjelkenstjerna
samt 1653-57 af Karl Gustaf Wrangel.
H. W-l.
Riksvikarie (ty. reichsvikar l. reichsverweser), i det
gamla Tyska riket en titel, i viss mån motsvarande den svenska
titeln riksföreståndare. Riksvikarierna voro
alltid två: kurfurstarna af Pfalz och Sachsen. Se
Kurfurste. Tyska nationalförsamlingen i Frankfurt
1848 valde 28 juni ärkehertig Johan af Österrike
till "reichsverweser"; redan 20 dec. 1849 nedlade
denne åter sitt ämbete.
Riksvärdie l. Riksvärdin. Se Riksguardin.
Riksämbetsmän kallades i Sverige från
senare delen af 1500-talet vissa höga funktionärer,
nämligen riksdrots, riksmarsk, riksamiral,
rikskansler och riksskattmästare, hvilka
benämndes de fem höge riksämbetsmännen och hade rang i den ordning
de ofvan uppräknats. De fem höge riksämbetsmännen
omtalas som sådana i en förteckning på rikets
råd från början af 1570-talet, men voro i regel
endast höga dignitärer, utan att ha några verkliga
funktioner. Först från Gustaf II Adolfs regering voro
ämbetena ständigt besatta med innehafvare. Genom
1634 års regeringsform blefvo de fem höge
riksämbetsmännen chefer för hvar sitt kollegium
(Svea hofrätt, Krigskollegium, Amiralitetskollegium,
Kanslikollegium och Kammarkollegium) samt under
regentens omyndiga år riksförmyndare. Samma
regeringsform omtalar också andra riksämbetsmän med
en viss förvaltande verksamhet: riksmarskalken för
hofvet, riksstallmästaren för konungens stall och för
stuteriväsendet i riket, riksjägmästaren för
jakt- och skogsväsendet och rikstygmästaren, som var
ledamot af Krigskollegium, för artilleriet; från 1676
räknades till dessa äfven generalkvartermästaren,
som då gjordes oberoende af Krigskollegium och
ställdes omedelbart under konungen, hvilket fortfor
till 1719. Alla riksämbetena, såväl de fem höga som
de öfriga, afskaffades af Karl XI. För en kort tid
förnyades riksdrots- och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
