- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
421-422

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rimnicu. 1. R.-Sarat. Län i Rumänien - Rimnicu. 2. Hufvudstad i 1. - Rimnicu. 3. R.-Vâlcea. Hufvudstad i Vâlcea. - Rimnik. Se Rimnicu - Rimor - Rimouski - Rimpler, Georg - Rimskij-Korsakov, Nikolaj Andrejevitj - Rimtursar - Rimur. Se Rimor - Rin - Rinaldo Rinaldini - Rinascimento - Rinck, Johann Christian Heinrich

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Län (județ) i Rumänien, mellan Putna i n. och Buzeu
i s., på ömse sidor om Serets bifloder Rimna och
Râmnicu-Sarat. 3,268 kvkm. 164,166 inv. (1912). —
2. Hufvudstad i nämnda län, vid floden R. 14,496
inv. (1912). Gymnasium. — 3. R.-Vâlcea, hufvudstad
i județ Vâlcea, vid floden Oltu (Aluta). 9,628
inv. (1912). Grekisk biskop. Ej långt från staden
ligger svafvelbadet Calimanesci.

Rimnik. Se Rimnicu.

Rimor (isl. rímur) kallas ett för isländska
litteraturen egendomligt slags poesi, som uppstod, när
den gamla sagoförtäljningens och skaldediktningens
blomstringstid var förbi. Rimorna ha liksom de
gamla sagorna och den äldre poesien samt andra
länders folkvisor ofta under lång tid fortplantats
endast genom muntlig tradition och sålunda varit
ett slags folkpoesi. Men från folkvisorna skilja
rimorna sig genom sina olika metra, hvilka
synas vara utvecklade af det gamla versmåttet
runhenda. Rimorna äro att anse som sagor i versform,
och till följd af den vid medeltidens slut rådande
smakriktningen äro de flesta rimor omdiktningar
af romantiska sagor. Till det episka innehållet
hos riman fogas oftast en lyrisk inledning, som på
fornspråket kallas mansǫngr, d. v. s. kärleksdikt,
och innehåller vemodiga känsloutgjutelser öfver
olyckliga kärleksförhållanden samt genom sitt dunkla,
svårbegripliga språk bildar en bjärt motsats till
den efterföljande berättelsens objektiva hållning och
enkla framställningssätt. R. kallas stundom "danser"
och torde stundom brukats att dansa efter. De äldsta
kända rimorna härröra från midten af 1300-talet eller
kanske något tidigare. Från nästföljande århundraden
har man i handskrift en mängd isländska rimdikter; och
denna diktart har alltjämt på Island varit idkad och
omhuldad ända till närvarande tid. Jfr
Breiðfjörð. Under den gemensamma benämningen "Riddara-rímur"
äro de romantiska cyklerna Filipórímur, Herburtsrímur
och Konradsrímur utgifna af Th. Wisén (1881) och
af F. Jónsson "Rímnasafn, samling af de ældste
isländske rimer" (1905—12). En öfversikt af den
äldre rimdiktningen finnes i Jon Thorkelssons "Om
digtningen paa Island i det 15. og 16. aarhundrede"
(1888) och hos F. Jónsson i "Den oldnorske og
oldislandske litteraturs historie", III (1902).
Th. W.*

Rimouski [rīmō’skī], katolskt biskopssäte i provinsen
Quebec (Canada), vid floden Rimouskis utlopp i S:t
Lawrence och vid järnvägen Quebec—Halifax. 1,803
inv. (1901).
J. F. N.

Rimpler, Georg, fästningsingenjör, f. 1636 i Leisnig
i Sachsen, d. 1683, studerade bl. a. matematik och
fortifikation samt antogs i början af 1660-talet till
konduktör i svensk tjänst i Bremen och Verden, men
tog afsked härifrån redan 1665 och tjänade sedan som
simpel soldat vid Kandias försvar mot turkarna 1667—69
och deltog senare i en mängd belägringar inom Tyskland
och Nederländerna. Omkr. 1674 synes R. för kort tid
ha återgått i den svenska tjänsten som ingenjör och
utarbetade en dessein öfver Stade. Slutligen gick han
i österrikisk tjänst och blef öfveringenjör i Wien
samt stupade 1683 under försvaret af denna stad. —
R. framställde flera genialiska befästningsförslag
och hade redan 1673 utgett ett arbete om dittills
vunna erfarenheter i fortifikationshänseende,
men han efterlämnade dock intet verk, som fullt
klargjorde hans idéer, hvilka hufvudsakligen gingo
ut på "befästning med midtelbastioner", d. v. s. en
kombination af bastionerad och tenaljerad tracé med
riklig användning af kasematter och kasematterade
reduiter m. m. Hans förslag kräfde emellertid stora
kostnader för genomförandet och kommo därför föga
till användning.
L. W:son M.

illustration placeholder

Rimskij-Korsakov, Nikolaj Andrejevitj, rysk
tonsättare, f. 18 mars 1844 i Tichvin, d. 21 juni
1908 nära Petersburg, var först marinofficer, men
utbildade sig därjämte genom själfstudium till
musiker och blef 1871 kompositionsprofessor vid
konservatoriet i Petersburg, hvarjämte han 1873—84
var musikinspektor för ryska flottan och utöfvade
en rätt flitig dirigentverksamhet. Han kan anses
som den mest framstående representanten för den
ungryska skolan, med Liszt och ännu mer Berlioz till
mönster. R. utmärker sig i orkestrala tonmålningar
och originell harmonibehandling samt konstnärligt
tillgodogörande af ryska folkvisemelodier. Han
blef 1906 led. af Mus. akad. i Stockholm. Bland hans
kompositioner märkas, utom symfonier, 1 stråkkvartett,
pianosaker, sånger, bland 14 operor Pskovitjanka och
Snegorutjka samt programsymfonierna Sadko, Antar
och Sjeherezade (använd som balettmusik å Operan i
Stockholm 1915). Han omarbetade orkestralt operor
af Dargomysjskij, Borodin och Musorgskij. Biografier
öfver R. ha skrifvits af Findeisen (1908). Jastrebtsev
(s. å.) och Sokolov (1909).
A. L.*

Rimtursar (isl. hrímþursar), nord. myt.,
"frostjättar", är en benämning på jättar, som än
brukas i stället därför, än samordnas därmed eller
med bergresar. Se Jättar.

Rimur. Se Rimor.

Rin, japanskt längdmått och japanskt räknemynt. Se
Japan, sp. 1279.

Rinaldo Rinaldini, hufvudpersonen i en typisk
röfvarroman af tysken Chr. A. Vulpius (se d. o.).

Rinascimento [-ʃime’ntå], it., pånyttfödelse,
renässans.

Rinck, Johann Christian Heinrich, tysk organist,
f. 1770 i Elgersburg, d. 1846 i Darmstadt, elev
af Kittel, blef 1790 stadsorganist i Giessen,
1806 stadsorganist och musiklärare i Darmstadt
samt 1813 slottsorganist och 1817 kammarmusikus
därstädes. Han blef 1840 filos. hedersdoktor
i Giessen. R. var en mycket eftersökt och
inflytelserik orgellärare. Han ansågs för en af
de förnämste orgelspelarna på sin tid och var
äfven mycket flitig kompositör af koraler, andliga
sånger, förspel och efterspel, figurerade koraler
i Seb. Bachs anda och andra orgelstycken. Särskildt
märkas hans stora Orgelschule (ånyo utg. 1881) samt
Der choralfreund i sju årgångar. Biogr. af Fölsing
(1848).
A. L.*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Thu Sep 30 02:36:55 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0227.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free