- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
483-484

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ritinstrument - Ritmaterial. Se Ritinstrument - Ritning, öfningsämne. Se Frihandsteckning 2 - Ritornell - Ritorno. Se Ristorno - Ritschl. 1. Friedrich Wilhelm R. - Ritschl. 2. Albrecht Benjamin R.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vanligen i trä, celluloid eller ebonit. Mallarna
äro tunna träskifvor, utformade i en mängd fasoner
(fig. 8). De äro afsedda att sammanbinda på ritningen
bestämda punkter till en sammanhängande kroklinje,
hvarvid man genom passning kan åstadkomma en kurva
med lämplig krökningsradie. Utom dessa vanliga
hjälpmedel finnes en mängd specialinstrument för
uppritandet af punkterade linjer, geometriska
kurvor såsom ellipser etc. Vid förstoring,
resp. förminskning, användas reduktionscirkel
(se d. o.), nät med kvadratlika maskor m. m.
G. C-l.

Ritmaterial. Se Ritinstrument.

Ritning, öfningsämne. Se Frihandsteckning 2.

Ritornell, Riturnell (it. ritornello,
eg. omkväde), mus., instrumentalt för-, mellan- eller
efterspel i vokalkompositioner.
A. L.*

Ritorno [ritå’rnå]. Se Ristorno.

Ritschl. 1. Friedrich Wilhelm R., klassisk
filolog, f. 6 april 1806 nära Erfurt, d. 9
nov. 1876 i Leipzig, studerade på 1820-talet i
Leipzig under G. Hermann och i Halle under Reisig,
blef 1832 e. o. professor i Halle, 1833 i Breslau,
företog 1836-37 en mycket gifvande studieresa till
Italien och vardt 1839 professor och (jämte Welcker)
direktor för klassisk-filologiska seminariet i Bonn,
som snart blef samtidens mest betydande högskola för
de klassiska språken. 1865 kom R. till Leipzig, där
han verkade under sina senare år. R:s forskningar
på det äldre latinets område, särskildt Plautus,
blefvo epokgörande. Hans 1848 påbörjade kritiska
upplaga af Plautus afbröts 1854; af den nya 1871
påbörjade hann han själf fullborda blott ett stycke,
"Trinummus" (med berömda prolegomena, innehållande
kritiska, grammatiska, prosodiska och metriska
utredningar); upplagan har 1894 fullbordats af
hans lärjungar Löwe, Götz och Schöll. Parerga zu
Plautus und Terenz
utkommo 1845, Opuscula utgåfvos
1867-79 (5 bd; i slutet förteckning på R:s samtliga
arbeten). De äldre romerska inskrifterna behandlade
R. bl. a. i Priscæ latinitatis monumenta epigraphica
(1862-64). Den grekiska filologien representeras af
Die alexandrinischen bibliotheken und die sammlung
der Homerischen gedichte durch Peisistratos
(=Opusc. I)
m. fl. arbeten. – Genom sina utmärkta
läraregenskaper samlade R. omkring sig en skola
af vetenskapsidkare, som sedan i hög grad främjat
den klassiska filologiens utveckling, särskildt
med hänsyn till den språkhistorisk-etymologiska
riktningen. Bland dessa må nämnas K. Brugmann,
Fr. Bücheler, G. Curtius, W. Helbig, W. Ihne,
O. Ribbeck, H. Usener och J. Vahlen. Vid
25-årsjubileet i Bonn 1864 egnades R. "Symbola
philologorum Bonnensium in honorem Frid. Ritschelii",
innehållande 43 afhandlingar. – Litt.: O. Ribbeck,
"F. W. R. Ein beitrag zur geschichte der philologie"
(2 bd, 1879-81).

illustration placeholder
[porträtt Friedrich Wilhelm Ritschl]

illustration placeholder
[porträtt Albrecht Benjamin Ritschl]

2. Albrecht Benjamin R., den föregåendes kusin,
tysk protestantisk teolog, son till den framstående
evangeliske kyrkomannen, biskop Georg Karl Benjamin
R
. (f. 1783, d. 1858), f. 25 mars 1822 i Berlin,
d. 20 mars 1889. Sina första teologiska studier
bedref R. i Bonn, där han af K. I. Nitzsch mottog
ett djupt intryck, begaf sig 1841 till Halle för
att höra Tholuck och J. Müller, hvilkas undervisning
emellertid lämnade honom otillfredsställd, studerade
därefter en kortare tid under Rothe i Heidelberg
och kom 1845 till Tübingen, där han 1846 blef
privatdocent i nytestamentlig exegetik. Här slöt
sig R., som vid denna tid var starkt påverkad af
Hegels filosofi och redan under sin studietid i
Halle fängslats af Tübingenteologen F. Chr. Baurs
skrifter med deras tillämpning af de Hegelska idéerna
på urkristendomens och dogmhistoriens problem,
till en början helt till den s. k. Tübingenskolan,
som samlade sig kring Baur. Snart började emellertid
R:s starka själfständighet att göra sig gällande,
och hans första större arbete, Die entstehung der
altkatholischen kirche
(1850), som i sin första
upplaga, trots åtskilliga afvikelser från Baurs
uppfattning tillvunnit sig dennes bifall, betecknar
i sin andra, för hela den följande forskningen på
detta område ytterst betydelsefulla, upplaga (1857)
den fullständiga brytningen med hela Tübingenskolans
åskådning. 1852 hade R. blifvit e. o. professor i
Bonn; 1859 blef han ord. professor där och kallades
1864 i samma egenskap till Göttingen, där han,
trots en mängd anbud från olika håll, stannade till
sin död. Hans professur var i första hand afsedd för
nytestamentlig exegetik, men vid sidan däraf föreläste
R. öfver den systematiska teologiens samtliga grenar,
och på detta område koncentrerade han nu under en
längre tid sina forskningar. Frukten af dessa är
i främsta rummet hans utomordentligt berömda och
omstridda dogmatiska hufvudarbete, Die christliche
lehre von der rechtfertigung und versöhnung

(I Die geschichte der lehre, II Der biblische
stoff der lehre
, III Die positive entwickelung der
lehre
; 1870-74; 5:e uppl. 1910). Bland hans andra
skrifter öfver systematiska frågor märkas i främsta
rummet Unterricht in der christlichen religion,
en kompendiarisk, ursprungligen som lärobok
för läroverken afsedd, men som sådan förfelad
totalframställning, den enda af R. själf gifna,
af hans system (1875; 6:e uppl. 1903) och Theologie
und metafysik
(1881; 3:e uppl. 1902). Under sista
perioden af sin verksamhet fördjupade R. sig åter i
historiska studier, hvilka dock för honom alltjämt
ytterst stodo i det systematiska intressets tjänst. Så
skall t. ex. hans förnämsta arbete från denna tid,
den på grundliga källforskningar hvilande och på sitt
område banbrytande, men starkt ensidiga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Feb 4 14:43:41 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0258.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free