- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
495-496

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rittner, Rudolf - Ritual - Ritualmord - Rituell - Riturnell. Se Ritornell - Ritus - Ritusamhara - Ritzaus byrå - Ritzebüttel - Riu-kiu-öarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Residenzteatern, 1894—1905 vid Deutsches theater och
sedermera vid Lessingteatern återgaf framför allt de
moderna tyska naturalistiska skådespelens hufvudroller
(han var en af Hauptmanns bästa tolkare). 1907 lämnade
han scenen och flyttade till sin hembygd, österrikiska
Schlesien, där han sysslat med författarskap.

Ritual (af lat. ritus, bruk, ordning; sammanfattning
af vid gudstjänsten och under kyrkliga handlingar
förekommande bruk) kallas den inom hvarje kyrkligt
samfund fastställda ordningen för offentlig
gudstjänst och andra kyrkliga förrättningar. Jfr
Agenda och Kyrkohandbok. — Ritualism, ett ensidigt
betonande af ritualen och kyrkoförfattningen. —
Ritualister, namn på ett till katolicismen
sig närmande högkyrkligt parti inom den engelska
episkopalkyrkan. Jfr Episkopalkyrkan.

Ritualmord (jfr Ritual), en särskild form af
blodvidskepelse (jfr Blod 4), som består däri,
att anhängare af en ritus begagna blodet af
mördade personer, tillhörande en annan religion,
för sina rituella syften. Under vår tidräknings
två första århundraden beskylldes de förste kristne
för ritualmord af de romerske hedningarna, och 1900
beskyllde boxarna i Kina de där boende kristne för att
ha mördat kinesiska barn i rituella syften. Samma
beskyllning mot judarna, att begagna blodet af
mördade kristna barn vid beredningen af passahbrödet,
kan påvisas alltifrån slutet af 1100-talet, då den
dök upp första gången i samband med utdrifningen af
judarna ur Frankrike under Filip II. Senare har den
falska anklagelsen då och då upprepats ända in i våra
dagar i nästan alla länder, där judar äro bosatta, och
har ofta ledt till svåra förföljelser mot dessa. De
mest bekanta processerna mot judar för ritualmord äro
följande: i Trient 1475 (helgonförklarandet af den af
okänd person mördade gossen Simon af Trient), Tyrnau
1494, Pösing i Ungern 1529, Damaskus 1840 (mordet på
kapucinern Tomas och hans tjänare), Tisza-Eszlar i
Ungern 1882 (iscensatt af antisemitledaren Istoczy med
anledning af, att en 14-årig flicka hittats mördad,
falskt vittnesmål afgafs af 13-årige Moritz Scharf
mot hans fader; den anklagade frikändes), Korfu 1891,
Xanten 1892, Vratza i Bulgarien 1895, Polna 1899,
Konitz 1900 och 1913 i Kiev (med politisk bakgrund;
den anklagade, Beilis, frikändes af jurydom trots
oerhörd agitation af de ryske antisemiterna).

Grundlösheten af beskyllningen för ritualmord mot
judarna framgår af, att den judiska religionen bjuder
"Du skall icke dräpa" (sjätte budet) och på det
strängaste förbjuder sina bekännare att förtära hvarje
slags blod, äfven af djur, "ty blodet är själen" (3
Mos. 17, 5 Mos. 12, l Sam. 14 o. s. v.). Den senare
judiska lagstiftningen (fastställd i Josef Caros
"Schulchan aruch", 1575) förbjuder förtäringen af
vissa ådror "på grund af det i dem befintliga blodet"
liksom af ägg, i hvilkas gula finns en blodsdroppe,
samt påbjuder vattenläggning och saltning före
kokningen af till ätning bestämdt kött för att göra
det fritt från allt blod. Också har sedan den tidiga
medeltiden beskyllningens grundlöshet uppvisats
af många påfvar (t. ex. i bullor af Gregorius
IX, Innocentius IV, Benedikt XII, Klemens XIV),
statsöfverhufvud (Ottokar af
Böhmen, som utfärdade ett edikt 1254, kejsar Rudolf
I och flertalet af hans efterföljare, Kasimir III
Ludvig I, Stefan Báthory m. fl. polska konungar,
tsar Alexander I af Ryssland, de turkiske sultanerna
Murad, Suleiman II m. fl.). Tolfte internationella
orientalistkongressen i Rom (1899) antog en
resolution mot ritualmordsbeskyllningen. Jfr
Strack, "Das blut" (1900), D. Chwolson, "Die
blutanklage" (1901) och "Der schwur des in Krakau
1903 abgehaltenen rabbinerkongresses" (1903).
E—s.

Rituell, som hör till kyrklig ritual.

Riturnell. Se Ritornell.

Ritus. Se Rit och Ritual. — R. ambrosianus. Se
Ambrosianska liturgien.

Ritusamhara (sanskr. rtu-, eg. "årstidernas krets"),
ett indiskt diktverk. Se Indiens språk och litteratur,
sp. 539.

Ritzaus byrå, dansk telegrambyrå, stiftad i
febr. 1866 i Köpenhamn af löjtnant Erik Ritzau
(f. 1839, d. 1903) och från en mycket ringa början
efter några få års förlopp med stor skicklighet
upparbetad samt senare ytterligare utvecklad
efter de stora utländska byråernas förebild och
i nära samband därmed. R. förser numera alla
danska tidningar (till 1900 äfven de skånska) och
allsköns institutioner samt dels permanenta, dels
temporära abonnenter med ut- och inländska nyheter
och börsnotiser, hvarjämte den lämnar tidningarna i
stor omfattning meddelanden om allehanda inländska
tilldragelser, möten och förhandlingar, delvis
med tillhjälp af telefon och bref; sedan 1896
har byrån eget tryckeri. Byrån är äfven i stor
utsträckning förmedlare af utländska nyheter till
Svenska telegrambyrån. Dess nuv. chef är Kr. Gamst.
E. Ebg.

Ritzebüttel. amt i den fria staden Hamburg, vid
Nordsjön och Elbes mynning, har tillsammans med den
framför Elbemynningen liggande ön Neuwerk en areal af
77,s kvkm. med 13,555 inv. (1910). Den forna köpingen
R. införlifvades 1872 med Kuxhaven, som är amtets
hufvudort. (J. F. N.)

Riu-kiu-öarna, kin. Liu-kiu 1. Lu-chu (-tschu-) öarna,
ögrupp mellan Stilla hafvet i ö. och östkinesiska
hafvet i v., sträckande sig mellan 123 och 130° ö. lgd
från Kiushiu i n. till Formosa i s., från 30° till 24°
n. br., en sträcka af mer än 1,200 km. Den nordligaste
gruppen, som af japanerna kallas Kawabe-Shitshito
(de sju öarna), af européerna ofta Linschoten
(Pinnade l. Ceciliaöarna), bruka hvarken japaner eller
européer räkna till R., utan till det egentliga Japan,
ehuru de fysiskt höra till ögruppen. Bortsedt från
dem, sönderfaller R. i tre grupper: Hokubu-shoto
(de norra öarna), Tsubu-shoto (de mellersta öarna)
och Nambu-shoto (de södra öarna), fördelade på två
samlingar: Mijako-gunto och Yayeyama-gunto. Den
första gruppen består af nio större öar (inalles
1,252 kvkm,), af hvilka Amami-o-shima (805 kvkm.,
50,000 inv.), med hamnen Nase är störst; den
mellersta gruppen (1,531 kvkm.) räknar 25 öar, den
största Okinawa (1,348 kvkm.), med hufvudorten Naba
(47,562 inv. 1908) och hamnen Shuri; den sydligaste
gruppen (816 kvkm.) består af 15 öar, bland hvilka
de största äro Iriomoto (310 kvkm.) och Ishigaki
(246 kvkm.). Den nordligaste gruppen hör till ken
Kagoshima på Kiushiu, de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0264.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free