- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
523-524

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Robert. 3. R. III (II) - Robert, hertig af Parma - Robert, Hubert - Robert, Ernst Friedrich Ludwig - Robert, Léopold - Robert, Jules. Se Challamel, J. B. M. A. - Robert, Emmerich - Roberta - Robert af Genève - Robert af Gloucester

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

blef han slagen och tillfångatagen af Henrik vid
Tinchebray (28 sept. 1106). Han dog i fångenskap
i Cardiff. Berättelsen, att Henrik låtit utstinga
hans ögon, är icke tillräckligt styrkt. I sitt gifte
med Sibylla de Conversano hade R. en son, Vilhelm
(d. 1128). 2-3. N. H-tz.

Robert, hertig af Parma, f. 9 juli 1848 i Florens,
d. 16 nov. 1907 i Villa Pianore invid Viareggio,
besteg 1854 minderårig hertigdömet Parmas tron,
fördrefs genom revolutionen i april 1859,
hvilken ledde till Parmas införlifvande med det nya
konungariket Italien, och bodde sedan mestadels i
Österrike. Det äldsta af hans 22 barn, prinsessan
Marie Louise, f. 1870, d. 1899, gifte sig 1893 med
furst Ferdinand af Bulgarien. Hennes halfsyster
Zita, f. 9 maj 1892, är sedan 1911 förmäld med
ärkehertig Karl Frans Josef, Österrike-Ungerns
nuv. tronföljare. Jfr Bourbon, sp. 1353, och Parma,
sp. 131.

Robert [råbär], Hubert, fransk målare, f. 1733 i
Paris, d. 1808, studerade från 1754 i Rom, återkom
till Paris 1765 och blef året därefter medlem af
akademien. Han blef kallad "Robert des ruines",
därför att hans specialitet var ruiner af romerska
tempel, palats, akvedukter, som han målade i tidens
smak, ungefär så som Piranesi tecknade liknande
motiv, med blick för det effektfulla, pittoreska
och pikanta. Många af hans ruintaflor infattades
som väggprydnad i samtida interiörer. Han utförde
motiv af samma art äfven från Syd-Frankrike (Nîmes,
Arles o. a.). Af särskildt intresse äro hans i hög
grad belysande och värdefulla bilder från det samtida
Paris. Han var äfven verksam som trädgårdskonstnär,
komponerade kinesiska och engelska trädgårdar med
klippor, vattenfall, boskéer, tempel, eremithyddor
och fick af konungen titeln "tecknare för de kungliga
trädgårdarna". Bland hans alster på detta område
märkas ritningar och modeller till "bosquet des bains
d’Apollon" i Versailles’ park (1778) och till byn
("le hameau") vid Lilla Trianon (1782-86). Under
revolutionen hölls R., som varit i konungaparets
tjänst, fängslad i nio månader 1792-93. Han är
representerad i Louvre af 19 målningar, i Musée
Carnavalet (Parisbilder), i Versailles, Schleissheim,
Petersburg och flerstädes. - Jfr monografier af
C. Gabillot (1895), P. de Nolhac (1912) och T. Leclère
(1914). G-g N.

Robert, Ernst Friedrich Ludwig, tysk författare,
f. 1778 af judiska föräldrar i Berlin, d. 1832
i Baden-Baden, broder till den berömda Rahel (se
Varnhagen von Ense), visade diktarbegåfning i det
borgerliga sorgspelet Die macht der verhältnisse
(1819) samt diktsamlingarna Kampfe der zeit (1817)
och Gedichte (utg. i 2 bd, 1838). Se Haape, "L. und
Friedrike R." (1896).

Robert [råbär], Leopold, schweizisk-fransk målare,
f. 1794 i trakten af Neuchâtel, d. 1835 i Venezia,
följde sin lärare Ch. Girodet till Paris 1810,
studerade koppargravyr och blef därjämte lärjunge
till David, reste till Rom 1818 och egnade sig sedan
uteslutande åt måleri. Till en början målade han
ruiner och kyrkor samt småtaflor med pittoreska typer
kampagnaflickor, bönder, röfvare, exempelvis Sofvande
röfvare
(Berlins nationalgalleri), Bondkvinna med
sitt barn
(Nya pinakoteket i München) och En ung
grek hvässar sin dolk
. Till denna tid hör äfven Kyrkan S. Paolo
fuori le mura efter branden 1823
(i Thorvaldsens
museum, Köpenhamn). Sistnämnda år vann han
stor framgång i Paris med den neapolitanska
genremålningen Improvisatören (täflan, som
förstördes under revolutionen 1848, är känd genom
afbildningar i gravyr och litografi). Därefter
följde Pilgrimernas återkomst från Madonna dell’
arco
(1827) och Skördefolk vid Pontinska träsken
(se fig. å sp. 525; 1830, båda i Louvre, en något
ändrad replik af den sistnämnda i Raczynskiska
galleriet i Posen - de skulle enligt konstnärens
mening symbolisera italiensk vår och sommar och
följas af två skildringar af höst och vinter). Efter
ett besök i Paris 1831 begaf sig R. till Venezia,
där han 1834 målade Fiskarenas affärd. Hopplös
kärlek till prinsessan Charlotte Bonaparte medförde
missmod och lifsleda och dref honom till
själfmord. Hans konstart hade vunnit ofantlig popularitet,
hans italienska bönder och kvinnor i idealiserad
skönhet, i utstuderadt statuariska ställningar
och i plastiskt komponerad gruppering väckte en
förtjusning, som ej lät sig störas af det konstlade,
teatraliska i uppfattningen och af det hårda, torra
och omåleriska framställningssättet. Hans målningar
spredos i gravyr, och han fick många efterföljare
af olika nationer. Nu har hans stjärna längesedan
bleknat. Jfr monografier af F. de Conches (1848),
Zoller (1863) och C. Clément (1874).
illustration placeholder


- R:s broder
Amèle R., f. 1805, d. 1871, var likaledes målare,
verksam i Paris, Venezia och från 1843 i Schweiz. Han
målade arkitektur och genre. Berlins nationalgalleri
eger Dopkapellet i S. Marco i Venezia (1842).
G-g N.

Robert [råbär], Jules. Se Challamel, J. B. M. A.

Robert, Emmerich, tysk skådespelare, f. 1847 i
Pest, d. 1899, handleddes af Lewinsky och fick
1868 lifstidsengagemang vid Berlins hofteater, men
öfvergick 1872 till Wiens Stadttheater och anställdes
1878 på lifstid vid Burgteatern där. R. inlade i sitt
spel ideal lyftning, glöd och innerlighet. Bland hans
roller märkas Hamlet, Romeo, Egmont, Mortimer, Posa,
Tasso
och Osvald i "Gengangere".

Roberta, astron., en af småplaneterna.

Robert af Genève, motpåfve under namnet Klemens
VII. Se Klemens 8.

Robert af Gloucester [-glåsta], engelsk
rimkrönikeförfattare, var munk i Gloucester i slutet
af 1200-talet. Den honom tillskrifna rimkrönikan, på
sex- och sjufotade långrader med slutrim, behandlar
Britanniens och Englands historia från Brutus till
1271, året före Edvard I:s tronbestigning. Dess
förnämsta källor äro Galfred af Monmouth, Henrik
af Huntingdon, Mattheus af Westminster, Vilhelm af
Malmesbury, Ailred de Rievaulx’ "Vita Sancti Edwardi"
samt en del legender och annaler.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0278.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free