- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
577-578

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roddidrott - Rode, Hermann - Rode, Christian Bernhard - Rode, Jacques Pierre Joseph

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

af årtaget. Årbladet måste vid farten genom vattnet
föras horisontellt, så att årbladet vid färden genom
vattnet hela tiden är lika djupt under vattenytan,
men äfven årans återförande öfver vattnet måste ske
efter vissa bestämda regler. Vid rodd i kapproddbåt
skefvas alltid åran vid färden genom luften,
detta för att minska motståndskraften mot luften,
hvilken icke är så liten med den fart, hvarmed
en kapproddbåt framdrifves. Åran skall ej lyftas
mer ur vattnet, än att den går fri från vågor och
skvalp, och årtaget måste föras i en jämn båge (se
fig. 7 o. 8). Årtaget utföres med hela kroppen,
och då rörliga säten användas, äro äfven benen
mycket verksamma, i synnerhet under årtagets senare
skede. Från upprättsittande ställning lutar sig
roddaren så långt fram han kan med sträckta armar,
mjuka knän, ryggen rak och med skuldrorna lösa för
att tillåta armar och händer att nå så långt fram
som möjligt, tills händerna komma ungefär midt öfver
fotspjärnet; och utan det ringaste uppehåll doppas
årbladet ned, i vertikal ställning, innan han ännu
börjat rörelsen tillbaka. Med full energi börjar
han nu genast årtaget genom att kraftigt, men lugnt
och jämnt utan den ringaste ryckning svänga kroppen
bakåt. Ehuru det gäller att lägga kraft i årtaget
genast från början och ehuru årbladets verkan mot
vattnet blir försvagad under årtagets senare del,
måste det dock fullbordas med full kraft. Vid rodd
i flerårad båt anbringas kraften under årtagets
första del förnämligast med ryggen och under dess
senare del hufvudsakligen med benen och armarna,
hvarvid glidsätet vid benens uträtning skjutes
framåt i båtens rörelseriktning. Under det att
åran föres tillbaka öfver vattnet, rätas därefter
kroppen upp och benen draga kroppen på glidsätet
tillbaka till utgångsställningen. Det är naturligvis
af största vikt, att dessa kroppssvängningar ske
helt och hållet i båtens längdriktning, och det är
att märka, att de äfven påverka båtens fart. Då
kroppen vid årtaget kastas bakåt, påverkas båten
af knycken till en rörelse akteröfver, hvilken
rörelse emellertid motverkas och öfvervinnes af
årans pådrifvande verkan vid det samtidigt påbörjade
årtaget. Den slutliga, jämnare kroppssvängningen bakåt
(i båtens rörelseriktning) anses däremot bidraga
att öka båtens fart. Vid återgången till nytt årtag
motverkar roddaren däremot båtens glidning framåt. I
en flerårad båt kunna roddarna t. o. m. nästan
fullständigt stanna den känsliga farkostens fart
genom att häftigt svänga upp kropparna vid återgången
till utgångsställningen. Därför är det af vikt, att
roddaren sakta återgår på glidsätet och under tiden
småningom låter kroppen rätas upp och öfvergå till
den för långt framtag nödvändiga lutningen framåt
och utgångsställningen för nytt årtag ("rusa ej på
sliderna", heter det på fackspråket). – Enmansrodden
är i viss mån olika. Här utföra skulderbladen
och armarna det allra första arbetet omedelbart
efter årbladets isättning i vattnet, under det att
öfverkroppen förblir stilla. När åran sålunda fått
stöd i vattnet, kastas kroppen först tillbaka,
och de starka rygg- och benmusklerna sättas in i
arbetet. Därigenom förminskas den förut omtalade
påverkan emot båtens rörelseriktning af kroppens
bakåtkastning[.] Det är dock af största vikt, att rörelserna bilda
en rytmisk enhet. Enmansrodden är också därför svårare än rodden
i flerårade båtar.

Takten är vid rodd i flerårad båt en mycket
viktig sak, och alla roddarnas rörelser måste ske
så samtidigt som möjligt. Den, som sköter den
akterska åran, bestämmer takten. Han kallas "takt"
(eng. stroke); de öfrige roddarna benämnas med nummer
från främsta åran i båten räknadt. Den främsta åran
kallas äfven "plikt" (engelska benämningen är bow),
och båtens sidor kallas "bogsida" (eng. bowside,
den sida, på hvilken "bow’en" har sin utriggare) och
"stråksida" (eng. strokeside, den sida, på hvilken
stroken har sin utriggare). Dessa sidor äro i regel
resp. styrbords- och babordssidor, men kunna äfven
undantagsvis vara motsatsen. Benämningarna babords- och
styrbordssida användas sällan.

Bumping-kapprodd [bö’mp-; eng. bumping-race],
en i England bruklig form af kapprodd, där på
grund af det stora antalet täflande eller på
grund af roddbanans ringa bredd alla deltagande
båtar starta på ett visst fixeradt afstånd efter
hvarandra och hvarvid det gäller att hinna upp
närmast föregående båt och vidröra densamma med bogen
eller en af årorna. När en båt på så sätt lyckats
upphinna en annan, kallas det en bump (stöt, törn).
E. B-ll.

Rode [råde], Hermann, tysk målare under
1400-talets sista tredjedel, bosatt i Lübeck. Hans
mest bekanta arbeten äro Lukasaltaret (1484,
nu i Lübecks museum) och altaret i Mariakyrkan i
samma stad, det sista verk af R., som man känner
till (1501). Arbeten af R. eller från hans ateljé
finnas också i Reval och Schwerin. Han arbetade
äfven för Sverige. Flygelmålningarna på Stockholms
Storkyrkas altarskåp (1468, i Statens historiska
museum) anses med största sannolikhet vara af honom,
och senare, antagligen på 1480-talet, utförde han
helgonmålningar (Sankt Erik och Birgitta) på ett skåp,
tillhörigt Salems kyrka i Södermanland (nu i Statens
historiska museum). Huruvida R. äfven var bildsnidare,
är ej konstateradt; det synes ganska antagligt,
att äfven de snidade bilderna i hans altarskåp äro
från hans verkstad. R:s skola var högt ansedd och
synes ha varit den främsta i Lübeck på sin tid. Jfr
Goldschmidt, "Lübecker malerei und plastik" (1889),
och "Utställningen af äldre kyrklig konst i Strängnäs
1910" (I, 1913).
G-g N.

Rode [råde], Christian Bernhard, tysk målare,
f. 1726 i Berlin, d. 1797, studerade under Pesne
och Vanloo i Paris samt i Rom och Venezia och blef
1783 direktör för akademien i Berlin. R. utförde
på ett flyktigt, men i färgen friskt sätt
takmålningar i palatsen i Berlin och Potsdam samt
altartaflor i Berlin (Nedtagningen från korset i
Mariakyrkan). Han var äfven kopparstickare samt
illustrerade Gessners idyller och Gellerts fabler.
(G-g N.)

Rode [rå’d], Jacques Pierre Joseph, fransk
violinvirtuos, f. 1774 i Bordeaux, d. 1830 på slottet
Bourbon (i dep. Lot-et-Garonne), elev af Viotti,
blef soloviolinist vid Stora operan i Paris och 1795
professor vid det nyupprättade konservatoriet,
ehuru han mest tillbragte sin tid på konsertresor
(i Holland, England, Tyskland, Spanien).

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0305.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free