Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Roederer. 2. Antoine Marie R. - Roélas, Juan de las - Roelofs, Willem - Roem. - Roemer (Römer), Johann Jakob - Roemer (Römer), Ferdinand - Roemerswaele, Marinus van. Se Reymerswale - Roepstorff, grefskap - Roepstorff, Frederik Adolf de - Roer - Roeren, Hermann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Metz, d. 15 mars 1865 i Pacy, egnade sig först
åt diplomatien, blef sedermera direktör för
uppbördsverket och slutligen prefekt. Efter de
"hundra dagarna" hölls han borta från det offentliga
lifvet. 1845 blef han pär af Frankrike, men deltog
ej synnerligen mycket i politiken. Han uppträdde som
själfständig författare med Comédies, proverbes et
parades (1824-25) samt redigerade sin faders samlade
arbeten. l-2. E. A-t.
Roélas [råe’las], Juan de las, spansk målare,
f. omkr. 1560 i Sevilla, d. 1625 i Olivárez, kallas
vanligen el Licenciado ("licentiaten"). Han gjorde
lärda studier, blef präst, begaf sig öfver till
Venezia och målade där för Tintoretto. Hans äldsta
bilder påminna dock mera om en efterföljare af Rafael
och Michelangelo, ehuru med ett afgjordt spanskt,
realistiskt drag, såsom i S. Andreas’ korsfästelse
(Sevillas museum). Mera personligt utvecklad är
hans stil i universitetskyrkans altartaf1a,
i midten Heliga familjen, Kristi födelse och
Herdarnas tillbedjan på sidorna. Hans bästa verk
äro Aposteln Jakob på sin hvita häst i strid med
morerna vid Clavijo (katedralen i Sevilla) och
S. Isidors död (i helgonets kyrka i Sevilla),
med härliga hufvud, fyllda af den extatiska glöd,
som kom igen i Murillos konst. Utom Sevilla äro hans
arbeten sällsynta. I Madrid finnes en Mose i öknen,
i Dresden en Concepción (framställning af den heliga
Jungfrun, sväfvande på halfmånen under brinnande bön,
hvarmed den obefläckade aflelsen skulle försinnligas),
i Petersburg S. Teresas afrättning. Året före
sin död blef R. kanonikus vid kyrkan i Olivares
invid Sevilla. Zurbaran var en af hans lärjungar.
C. R. N.*
Roelofs [rål-], Wi11em, holländsk målare, f. 1822
i Amsterdam, d. 1897, lärjunge till van de Sande
Backhuijzen i Haag, bodde 1848-87 i Bruxelles,
därefter i Haag, återvände slutligen till Belgien
och räknas ofta till detta lands konstnärer. Han
målade landskap med förträfflig behandling af luft
och ljus och var en af banbrytarna för den moderna
landskapskonsten. Bland hans lärjungar var Mesdag. Han
utförde äfven goda raderingar. R. är representerad i
gallerier i Amsterdam, Rotterdam, Liège, Haag (Mesdags
museum) m. fl. R. var en framstående entomolog
och har gjort värdefulla studier öfver insekterna.
G-g N.
Roem., vid växtnamn förkortning för J. J. Roemer
(se d. o.).
Roemer (Römer), Johann Jakob, schweizisk botanist,
f. 8 jan. 1763 i Zürich, d. där 15 jan. 1819,
professor i Zürich, är mest bekant som utgifvare
(jämte J. A. Schultes) af Caroli a Linné equitis
Summa vegetabilium (6 bd, 1817-20; forts, af J. A. och
J. H. Schultes). C. Lmn.
Roemer (Römer), Ferdinand, tysk paleontolog
och geolog, den yngste af tre bröder, som alla
gjort sig bekanta som geologer, f. 5 jan. 1818 i
Hildesheim, d. 14 dec. 1891, blef docent i Bonn
1848 och professor i Breslau 1855. 1845-48 reste
R. i Texas och besökte sedan Europas flesta länder
(1856 och 1878 Sverige). Han egnade stor uppmärksamhet
åt de i Nord-Tysklands lösa jordlager förekommande
fossilförande lösa blocken och deras ursprungliga
moderklyft, senast i Lethœa erratica (1887). Utom
en mängd andra arbeten
utgaf R. Geologie von Ober-Schlesien (med karta),
studerade Westfalens och Texas’ kritbildningar (Die
kreidebildungen von Texas und ihre organischen
einschlüsse, 1852), Tennessees silurbildningar
m. m. och påbörjade en ny bearbetning, delvis efter
ny plan, af Bronns bekanta "Lethœa geognostica",
hvaraf det band, som behandlar de paleozoiska
systemen, Lethœa palœozoica, utkom 1876-83.
B. L-n. (A. Hng.)
Roemerswaele, Marinus van. Se Reymerswale.
Roepstorff [reps-], danskt grefskap i
Fyns nordligaste socken, upprättades 1810 af
geheimerådet grefve U. V. v. Roepstorff af två
baronier, Einsiedelsborg och Kjörup, till förmån för
hans systerson, Kristian Alexander v. Petersdorff,
och dennes sonson Paul Ludvig (f. 1834) är sedan
1915 innehafvare af grefskapet. R. omfattar
förutom de två nämnda hufvudgårdarna äfven
Agernæsgaard och den lilla Æbelö samt har ett
fideikommisskapital af omkr. 2,700,000 kr. Det har
ett tillhörande jordområde af 1,196 har och 594
har skog. En stor del af jorden är urspr, indämdt
land. Residenset är Einsiedelsborg, vid Kattegatt.
E. Ebg.
Roepstorff [reps-], Frederik Adolf de, dansk etnograf,
f. 1842, d. 1883, son till en dansk missionär uti
Indien, blef student i Köpenhamn 1863 och fick 1867
anställning som tjänsteman vid engelska straffkolonien
på Andamanerna, där han mördades af en indisk
soldat. R. hade med mycken ifver studerat befolkningen
på Andamanerna och Nikobarerna, dess språk och
seder samt författade därom 1876-81 flera värdefulla
afhandlingar. Hans förnämsta arbete A dictionary of
the Nancowry dialect of the Nicobarese language utkom
1884, äfvensom en öfversättning till samma språk af
Matteus’ evangelium. E. Ebg.
Roer [rör], ty. Ruhr 1. Rur, biflod till Maas
(fr. h.), upprinner på Hohes Venn, flyter i nordlig
hufvudriktning genom västra delen af Rhen-provinsen
samt förenar sig vid Roermond i nederländska
prov. Limburg med Maas. Den har en längd af 208
km. och är ej segelbar. Floden gaf 1809-14 namn åt
ett franskt departement, hvars hufvudstad var Aachen.
(J. F. N.)
Roeren [rören], Hermann, tysk politiker, f. 29
mars 1844 i Rüthen i Westfalen, inträdde 1866
i preussiska domarkåren och avancerade där 1891
till oberlandesgerichtsrat i Köln; 1901 erhöll han
titeln geheimejustitieråd. R. är ifrig katolik; han
invaldes 1891 i preussiska landtdagen och 1893 i tyska
riksdagen och blef snart en bland centrumpartiets
ledande män. En häftig sammanstötning i riksdagen
mellan R., som alltid uppträdt som energisk
sedlighetsifrare, och kolonialministern Dernburg 3
dec. 1906 om vissa tyska koloniämbetsmäns liderliga
uppträdande mot de infödde i Togo, Kamerun och Tyska
Öst-Afrika väckte stor uppmärksamhet och följdes af
centrumpartiets vägran att till fullo bevilja de
äskade kolonianslagen för det af uppror hemsökta Tyska
Sydväst-Afrika, hvilken vägran föranledde anslagens
afslående af riksdagen och dennas omedelbart därpå
följande upplösning (13 dec.). R. tog ytterst liflig
andel i inbördesstriden inom centrumpartiet om
partiets allmänna karaktär och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
