Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rokassovskij, Platon Ivanovitj - Roketnice. Se Rochlitz 2 - Rokitansky, Karl, friherre von R. - Rokitno-träsken - Rokitzan - Rokkala - Rokkedyss. Se Rokkesteen 2 - Rokoko
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och 1843 till generalproviantmästare vid
krigsministeriet. R., som från denna tid egnade
sig åt administrativ verksamhet, blef 1848 adjoint
hos generalguvernören öfver Finland, kallades
1854 till ledamot i ryska rikskonseljen samt
upphöjdes 1855 i finskt friherrligt stånd. Som
adjoint kvarstod han till 1855, hvarunder han
tidtals var t. f. generalguvernör, kallades 1857
till ledamot i kommittén för finska ärenden i
Petersburg samt utnämndes 1861 till generalguvernör
öfver Finland. Den tidpunkt, då R. trädde i spetsen
för Finlands förvaltning, var en tid af liflig
verksamhet, till följd af det konstitutionella lifvets
återuppvaknande genom 1863-64 års landtdag. R. tog
icke initiativ i de föreliggande frågorna, ej
heller bidrog han direkt till deras lösning, men
lät i allmänhet arbetet för de konstitutionella
formernas utveckling och landets förkofran ostördt
fortgå. 1866 bidrog han till afböjandet af förslaget
om ny regeringsform och råkade därvid i konflikt med
ministerstatssekreteraren grefve A. Armfelt. R., som
1859 blifvit utnämnd till general af infanteriet och
1864 blifvit öfverförd till generalstaben, erhöll 1866
afsked från generalguvernörsämbetet med bibehållande
af sin plats i generalstaben och rikskonseljen.
M. G. S.
Roketnice [rå’ketnitse], tjech. Se Rochlitz 2.
Rokitansky, Karl, friherre von R., österrikisk
anatom, f. 1804 i Königgrätz, d. 1878 i Wien,
blef 1828 med. doktor och 1834 e. o. professor
samt var 1844-75 ord. professor i patologisk
anatomi i Wien. R. var en af de mest framstående
patologiska anatomer, som funnits. Hans Handbuch
der pathologischen anatomie (3 bd, 1841-46; ny
uppl. 1855-61) är på sitt område ett verk af största
betydelse. "Aldrig förr hade människokroppens
sjukliga förändringar, i synnerhet med hänsyn
till deras struktur, samhörighet, utvecklings- och
omvandlingsskeden, större eller mindre sällsynthet,
så systematiskt och uttömmande blifvit undersökta;
aldrig förr hade sådana undersökningar skett med stöd
af ett så rikt material af iakttagelser; aldrig förr
hade resultaten af iakttagelserna skildrats i ett
så lefvande, kärnfullt, träffande språk". Därjämte
var R. en framstående tänkare och behandlade i sina
akademiska högtidstal flera viktiga filosofiska
frågor. Som medicinalreferent (sedan 1863) inlade han
stora förtjänster om den medicinska undervisningens
utveckling i Österrike. – 1867 utsedd till ledamot af
sitt lands första kammare (herrenhaus), ådagalade
R. gång på gång sin liberalism, främst då han i ett
formfulländadt, af finaste ironi kryddadt anförande
fordrade skolans skiljande från kyrkan.
R. T-dt.*
Rokitno-träsken l. Pinska träsken, lågland, sumpig
trakt i ryska guv. Minsk, mellan Pripet och dess
bifloder Goryn och Ubort. De ha spelat en viktig roll som
krigsskådeplats 1915 i världskriget.
(J. F. N.)
Rokitzan (tjech. Rokycany), stad i Böhmen,
reg.-omr. Pilsen, vid järnvägen mellan Pilsen och
Prag. 6,494 inv. (1910), de fleste tjecher. Kommunalt
gymnasium, landtmannaskola. Ullspinneri. Järn-
och stenkolsgrufvor.
Rokkala. glasbruk i S:t Johannis socken, Viborgs
län, Finland, grundlagdt 1795, eges sedan 1899 af
R. glasindustriaktiebolag med ett aktiekapital af
omkr. 1,800,000 mark. Dess produktion har varit den
största i Nord-Europa och består förnämligast af
fönsterglas till ett värde af omkr. 2 mill. mark,
men äfven af slipadt glas, färgadt glas, katedral-
och mönsterglas, golfplattor m. m. Afsättningen
är hufvudsakligen på Ryssland. Arbetarnas antal
är omkr. 300. I följd af kriget gjorde firman 1914 konkurs.
T. C.
Rokkedyss, arkeol. Se Rokkesteen 2.
Rokoko [råkåkå’], fr. rococo, en konststil, som uppkom
i Frankrike under början af 1700-talet. Den har i sin
första utvecklingsfas blifvit kallad régencestilen
efter Ludvig XV:s förmyndares regeringstid, då den
vann spridning, och fullt utbildad har den kallats
Ludvig den femtondes stil (se d. o.). I Frankrike
kallas den oftast genre rocaille (se Rocaille).
Den är hufvudsakligen en interiörstil; i det
yttre af tidens byggnader gör den sig påmind endast
genom något ornament eller någon annan prydnad. Stilen
rör sig med lätta former och glada färger, undviker
det kantiga och stelt regelbundna, dekorerar väggarna med
ramverk af träboasering i spröda linjer och smidiga
snirklar, med ornament, där snäck- och
Fig. 1. Ovalt salshörn i Hôtel de Soubise (numera
Statsarkivets lokal) i Paris, dekoreradt af Boffrand,
med målningar af Natoire.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
