- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
803-804

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romsdals amt - Romsdalsfjorden - Romsdalshorn - Romsey - Romsjö. Se Röscanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

områden. Till amtet höra omkr. 8,000 öar utanför
kusten med en ytvidd af 1,788 kvkm, bland hvilka
den största är Smölen. Näst Nordland och Finnmarken
är R. det amt, som har största årliga vinsten af de
stora hafsfiskena; bankfisket är här stadt i rask
utveckling, och amtets befolkning deltar såväl i
nord-norska fisket som i Islandsfisket. Särskildt
af hänsyn till fiskerierna har staten låtit
utföra mera betydande hamnarbeten vid Alnes havn
på norra sidan af Godö och Rundö havn på östra
sidan af Rundö. R. har en betydlig turisttrafik.

K. V. H.

Romsdalsfjorden bildar den bredare och djupare
fortsättningen under hafsytan af den trånga spricka
i fjällmassivet, hvilken utgöres af Romsdalen,
uppfattad som älfven Raumas dalgång, och sänker sig
från Lesjeskogens fjällplatå i nordöstlig riktning
ned emot fiskeläget Veblungsnes. I n. v., utanför ön
Sekken, öppnar sig den mycket bredare Moldefjord
(se d. o.) vid inloppet till den egentliga R., som
här har en bredd af 3 km. och ett djup af 438,6 m.

K. V. H.

Romsdalshorn, ett egendomligt formadt, 1,555 m. högt
fjäll (se fig.), som skjuter tvärbrant upp
från Romsdalen och är ett af Norges mest
berömda fjäll. Hornet slutar i en högre,
Storetind, och en 40 m. lägre topp, Lilletind.
illustration placeholder
Romsdalshorn.


K. V. H.

Romsey [rå’msi], stad i engelska grefsk. Southampton,
11 km. n. v. om Southampton. 4,669 inv. (1911). Ståtlig
normandisk kyrka. Garfverier, maskinverkstad och båtbygge.

J. F. N.

Romsjö. Se Römskogen.

Romsten, petrogr. Se Oolit.

Romuald den helige (it. Romualdo), stiftare af
camaldulens- l. Romualdin-orden, f. omkr. 952
i Ravenna, d. 1027, förde ett utsväfvande
ungdomslif. För att försona ett af fadern begånget

dråp ingick han emellertid vid 20 års ålder
i ett kloster vid Ravenna och blef 996 abbot i
S. Apollinare. Ej tillfredsställd af klosterlifvet,
ville han vinna en högre grad af helighet som
anakoret. Under åtskilliga vallfärder grundlade han
en mängd eremitkolonier i södra Frankrike och norra
Italien, bland hvilka det 1012 stiftade Camaldoli
nära Arezzo i Apenninerna visade sig särskildt
lifskraftigt. Han hade en viss hårdhet och sträfhet
och saknade ro och anpassningsförmåga. Men hans
eldiga ifver för det ytterligaste asketiska idealet
hade en mäktig dragningskraft. Bland hans lärjungar
var Bruno af Querfurt. Sedan 1020 lefde R. i ensamma
emeritceller, sist nära klostret Val de Castro. Se
Sacken, "Die cluniazenser" (I, 1892), och
Heimbucher, "Orden und kongregationen" I, (2:a uppl. 1907).

Hj. H–t.

Romualdin-orden. Se Camaldulens-orden.

Romualdo [råmoa’ldå]. Se Romuald.

Romulus var enligt sagorna Roms grundläggare och
förste konung. I de romerska och grekiska sägnerna
härom förekomma uppgifter af växlande innehåll;
Livius’ berättelse (I: 3 ff.) är i hufvudsak
följande. Konungen i den latinska staden Alba longa,
Numitor, stöttes från tronen af sin yngre broder,
Amulius, som lät döda hans söner och göra dottern,
Rhea Silvia, till vestalisk jungfru. Hon födde
emellertid tvillingar, som uppgåfvos ha krigsguden
Mars till fader. Amulius lät då utsätta barnen i
ett tråg i Tiber; de flöto emellertid i land vid
palatinska bergshöjden och påträffades där af en
varginna, som gaf dem di. Snart blefvo de upptagna
af en herde, Faustulus. De båda ynglingarna, kallade
Romulus och Remus, uppväxte bland herdarna och
ströfvade kring i skog och mark. Vid ett tillfälle
kommo de i strid med Numitors folk, hvarpå följde
upptäckten af deras härkomst. Nu blef Amulius
dödad af ynglingarna och Numitor återuppsatt på
tronen. Själfva beslöto de att grundlägga en stad i
den trakt, där de uppväxt. Fågeltecken skulle afgöra
företrädet dem emellan. Detta tillföll Romulus, och
kort därpå ljöt Remus döden, såsom somliga uppge,
för broderns hand. Denne var nu ensam härskare. Han
ordnade samhället med dess militära och politiska
institutioner, öppnade en fristad för slafvar och
biltoga, skaffade hustrur till sina män genom
att låta röfva sabinernas ungmör vid en fest, dit
de inbjudits, och utkämpade flera krig. Fejden med
sabinerna efter kvinnorofvet slutade med, att båda
stammarna förenades; sabinkonungen Titus Tatius blef
R:s medregent. Slutligen skall R. vid en mönstring
på Marsfältet ha under ett oväder blifvit upptagen
till himmelen, hvarefter han af sitt folk dyrkades
som dess skyddsgud under namn af Quirinus
(se d. o.). Medan man således i forntiden menade,
att R. grundlagt Rom och gett staden sitt namn,
d. v. s. varit dess eponymos (se d. o.), ha moderna
forskare tvärtom ansett, att sagan efteråt uppfunnit
Romulus som det redan befintliga Roms grundläggare
och eponymos. I så fall skulle man emellertid i
anslutning till namnet Roma snarast ha väntat formen
Romus. Enligt nyare undersökningar torde förhållandet
vara följande. R. är visserligen ej att betrakta som
någon historisk personlighet, men han är, hvad namnet
angår, eponymos

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0448.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free