- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
805-806

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Romulus - Romulus Augustus - Romundt, Heinrich - Rómverjasogur - Romö. Se Römö - Ron, Jean Martin de - Ronaldshay - Ronander, Karl Vilhelm Henrik - Roncaglia - Roncegno

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

för en gammal ansedd och i antika källor flerstädes
omtalad släkt, den romuliska, gens Romulia (Romilia),
hvars medlemmar hette Romilii. Denna släkt påträffas
äfven på etruskiskt område (jfr etrusk. släktnamnet
rumlne). En annan form för detta namn var etrusk.
ruma, lat. Roma, ett namn, som jämväl synes ha
betecknat en släktens boningsplats vid Tiber
och som sedermera, troligen med undanträngande
af ett ursprungligare latinskt namn, kommit att
beteckna hela samhället Rom. På samma sätt synes
Remus vara eponymos för en släkt Remmii, etrusk.
remne, hvars boningsplats torde ha varit Remona
l. Remoria på Aventinus, ett ställe, som hos antika
författare betecknas dels som Remus’ bostad, dels
som den plats, hvarifrån han iakttog de i sagan
omnämnda fågeltecknen. Se vidare W. Schulze, "Zur
geschichte lateinischer eigennamen" (1904; s. 579
ff.). Hvad slutligen angår traditionens utformning,
så äro visserligen flera punkter föremål för olika
tolkning, men så mycket torde vara allmänt erkändt,
dels att sagan innehåller flera etiologiska element,
d. v. s. försök att förklara ursprunget till åtskilliga
religiösa, militära och politiska inrättningar eller
plägseder i romarstaten, dels att motiv från främmande
håll, särskildt den grekiska myten och sagan, spelat
en viktig roll. –
Se art. "Romulus" i Pauly-Wissowas "Realencyclopädie
der klassischen altertumswissenschaft" (1914).

H. Sgn.

Romulus Augustus (på spe kallad
Augustulus), västromersk kejsare, upphöjdes
(femtonårig) på kejsartronen, 475, af sin
fader, pannoniern Orestes, anföraren för de
barbariska förbundstrupperna, men störtades 476
af Odovakar, hvarmed Västromerska kejsardömet tog
sin ända. R. dog som privatman i Kampanien. Ehuru
riket fortfarande egde bestånd, plägar man dock
anse forntiden i Västerlandet afslutad med hans
regering. Han tillägges stundom äfven smädenamnet
Momyllus (den lille hånaren, den lille narren).

(J. C.)

Romundt [rå’mont], Heinrich, tysk filosof, f. 1845 i
Freiburg i Hannover, privatlärd i Dresden. R. ansluter
sig till Kant, men betonar särskildt de praktiska
sidorna i hans filosofi och fordrar, att de aprioriska
satserna bekräftas af erfarenheten. Bland hans många
skrifter må här nämnas endast hans försök till
popularisering af "Kritik der reinen vernunft",
Grundlegung zur reform der philosophie (1885).

S–e.

Rómverjasǫgur, "Romarsagor", en fornisländsk
öfversättning och delvis bearbetning af Sallustius’
arbete om krigen mot Jugurtha samt om Catilina
äfvensom Lucanus’ "Pharsalia". R. föreligger i två
redaktioner, en äldre, tyvärr ofullständigt bevarad,
och en yngre, som utgör en förkortad, mera enhetlig
och sammanhängande framställning af den äldres
olika delar. Fyndigt har R:s isländska författare
lyckats återge en mängd romerska specialtermer. De
bevarade brottstyckena af den äldre redaktionen af
R. äro utgifna af K. Gíslason 1860 och R. Meissner
under titeln Rómveriasaga i "Palæstra" 1910.

R. N–g.

Romö. Se Römö.

Ron, Jean Martin de [do rå’], tonsättare,
f. 1790 i Stockholm, d. 20 febr. 1817 i Lissabon,

var elev af Crusell och idkade musik blott för sitt
nöje. Han var till yrket köpman och gjorde vidsträckta
affärsresor, hvarunder han 1810–11 vistades i
Amsterdam, 1813 i Finland och efter 1815 i Lissabon. I
"Allgemeine musikalische zeitung" skref han flera
värderade uppsatser, särskildt om den portugisiska
musikens tillstånd. Själf virtuos på flera instrument,
i synnerhet fagott, intresserade han sig mycket för
kammarmusik och sökte öfverallt bilda föreningar
för dess idkande. I Lissabon gjorde han de tyske
klassikernas kvartetter kända. Hans ganska talrika
kompositioner, i mozartsk stil, bestå till största
delen af manuskript, bland dem 5 stråkkvartetter och
en mängd större och mindre sånger till svenska, tyska,
holländska, franska, italienska och portugisiska
ord. Tryckta äro i Leipzig en kvintett för piano,
flöjt, klarinett, horn och fagott, ett andante
med polonäs för fagott samt variationer på ett
finskt tema för klarinett. Äfven uppteckningar
af portugisisk musik finnas af hans hand.

A. L.*

Ronaldshay [rå’nəldʃei], två af Orkney-öarna, den
södra 47 kvkm. med 1,991 inv. (1901) och en säker
hamn; den norra 10 kvkm. med 442 inv. (1901).

Ronander, Karl Vilhelm Henrik, läkare, f. 23 juni 1794
i Stralsund, d. 10 april 1847 i Stockholm, kom redan
som barn till Sverige, blef student i Uppsala 1813,
kirurgie magister 1819 och med. licentiat 1820 samt
promoverades 1822 till med. doktor. R. utnämndes
1827 till adjunkt i teoretisk medicin och
kirurgi vid Karolinska institutet samt 1831 till
öfverläkare vid Serafimerlasarettet i Stockholm,
från hvilken befattning han 1840 erhöll begärdt
afsked med förordnande att vara konsultativ
läkare vid lasarettet. Led. af Vetenskapsakademien
1831. R. utgaf flera smärre skrifter samt det 1822
af Svenska läkarsällskapet prisbelönta, men ej
fullbordade arbetet
System i pharmakologien med särskildt afseende på Svenska pharmakopéens sista edition (I, 1 och 2 1825–28).
Jämte A. Retzius och K. G. Mosander utgaf han 1832–39
"Tidskrift för läkare och pharmaceuter". R. ansågs som
en mycket framstående läkare, god diagnostiker och
lycklig terapeut. Han var också en högt aktad psykiater.

R. T–dt.

Roncaglia [rånka’lja], by uti italienska
prov. Piacenza, vid floden Nure, ö. om Piacenza. På
slätten vid R., de s. k. Ronkaliska fälten,
plägade de tyske konungarna vid sina tåg till Italien,
sedan de öfvergått Po, hålla en mönstring af sin
här. Äfven höllo de där flera riksdagar, t. ex. Otto
III 996 och Fredrik Barbarossa 1158, vid hvilket
tillfälle kejsarens, vasallernas och de lombardiska
städernas rättigheter granskades af rättslärde från
Bologna samt fastställdes för framtiden.

Roncegno [råntje’njå], brunnsort i Val Sugana
i södra Tyrolen, vid järnvägen Trient–Borgo–Tezze,
538 m. ö. h. Mineralvattnet håller arsenik och
svafvelsyrad järnoxidul och är det starkaste
arsenikvatten, som finnes. Förr begagnades det liksom
Levicovatten i stor mängd i Sverige, men har senare
ersatts af Ronneby-arsenikvatten, hvars beståndsdelar
äro mera konstanta. Det begagnas vid svåra anemiska
och nervlidanden m. m. Säsong 1 maj–30 sept. Frekvens
omkr. 2,000 kurgäster.

Ln.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0449.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free