- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
861-862

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosell y Lopez, Cayetano - Rose Magdala. Se Magdalarödt - Rosen, von, svenska adliga ätter - Rosen. 1. Gustaf Fredrik von R. - Rosen. 2. Fredrik Ulrik von R.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Aravaca (Madrid), d. 1883, var generaldirektör för
allmänna undervisningen och skref ett stort antal
dramatiska verk och historiska arbeten (Historia de
España, Historia de la ville y corte de Madrid,
Crónica general de España
m. fl.). R. öfversatte
Dantes "Divina commedia", Milton, Tasso
m. fl. Stilen i alla R:s arbeten är klar och elegant.
Ad. H-n.

Rose Magdala. Se Magdalarödt.

Rosen, von, svenska adliga ätter, som ha till
gemensam stamfader ryttmästaren Robert v. Rosen
Schönangern (i Rauge församling i Livland), som lefde
i förra hälften af 1600-talet. Han tillhörde en sedan
1200-talet (första kända årtalet är 1288) i Livland
bosatt härmästerlig ätt, hvilken enligt obestyrkt
och föga sannolik uppgift ursprungligen härstammade
från Böhmen och utom till Sverige förgrenat sig till
Danmark, Tyskland, Ungern, Frankrike, Belgien och
Ryssland. Från Roberts äldre son, Johan (öfverste för
livländska adelsfanan, halshuggen 1651 för misstänkta
förrädiska förbindelser med polackerna), härstammade
i tredje led bröderna Fredrik Johan, Otto Vilhelm
och Axel Didrik, hvilka 1746 naturaliserades som
svenska adelsmän. Fredrik Johans ättgren utdog på
svärdssidan 1857, Axel Didriks 1813. Otto Vilhelm
blef 1772 friherre, och från honom härstammar
den ännu lefvande friherrliga ätten von R. Den
ofvannämnde Roberts yngre son var öfversten Didrik
v. R. (d. 1657). Dennes sonson, Gustaf Fredrik (se
R. 1), blef stamfader för den nu blomstrande grefliga
ätten von R., af hvilken ett stort antal medlemmar
gjort sig kändt på olika områden. Gustaf Fredriks
sonson August Robert Fredrik, f. 1838 i Stockholm,
är sedan 1890 förste hofmarskalk; en sonsons sonsons
son till Gustaf Fredrik, Eugène Erik Adalbert
August
, f. 1870 i Stockholm, juris utr. kandidat
i Uppsala 1894, eger Örbyhus m. fl. egendomar
i Uppland, har varit verksam för landtbruk och
ekonomiskt föreningsväsen i detta län samt tagit
liflig del i högerns politiska verksamhet ; hans
syssling, Fredrik Tomas Karl, f. 1849 i Stockholm,
var 1887-94 kansliråd i Utrikesdepartementet,
1903-11 led. af Första kammaren för Södermanlands
län, är sedan 1907 öfverstekammarjunkare och sedan
1913 led. af Landtbruksakad. R. eger Hedenlunda i
Södermanland och är sedan 1906 vice ordf. i länets
hushållningssällskap. Vid adelsmötena 1911, 1914 och
1915 var R. ordförande.

1. Gustaf Fredrik von R., grefve, krigare, riksråd,
f. 6 aug. 1688 i Reval, d. 17 juni 1769 i Stockholm,
började 1705 sin militära bana som dragon vid
Stenbocks regemente samt deltog i och avancerade under
Karl XII:s polska krig. Efter Poltavaslaget var han en
af dem, som lyckades komma undan till Turkiet. 1714
utnämndes han till generaladjutant. Natten emellan
5 och 6 nov. (n. st.) s. å. följde han under namnet
"kapten Johan Palm" jämte öfverste Düring ("Erik
v. Ungern") Karl XII ("kapten Peter Frisk") från
Pitesci i Rumänien (Valakiet), men vid byn Kenin
(Siebenbürgen), dit de anlände 7 nov. i skymningen,
lämnade konungen R. "med befallning att han fyra
timmar efter honom skulle
gifva sig på vägen och följa honom utan uppehåll
i hamn och häl efter". Sedermera deltog R. under
konungens befäl i striderna i Pommern 1715, hvarunder
han vid ett tillfälle lyckades rädda dennes lif genom
att lämna honom sin häst, samt var honom följaktig
på den äfventyrliga öfverfarten från Stralsund
till Sverige och vid 1716 års infall i Norge, då han
ånyo skall ha räddat honom ur lifsfara. R., som 1715
fått öfverstefullmakt, utnämndes 1717 till öfverste
för artillerivolontärregementet, öfverkommendant
i Karlskrona och Karlshamn samt vicedirektör vid
amiralitetet. 1719 blef han expektansöfverste
vid Dalregementet, 1722 generalmajor och 1728
chef för Västmanlands regemente. Han sökte och
vann konung Fredriks gunst. Men då hattpartiet
1738 ryckte makten till sig, slöt han sig till
detta och belönades redan 1739 med att inkallas
i rådet. Som riksråd visade han inga betydande
egenskaper, ansågs blindt gå Frankrikes och dess
vänners ärenden, men bevarade alltid i egenskap af
en af kung Karls bussar ett visst anseende. Vid ett
par tillfällen under det af honom förordade ryska
kriget 1741-43 var han ifrågasatt till general en
chef, och under arffurstens nominella öfverbefäl
uppdrogs åt R. det verkliga befälet, när 1743 ett
krig med Danmark tycktes stå för dörren. Då 1747
Ryssland företog truppsamlingar vid finska gränsen,
utnämndes R. till generalguvernör i Finland för att
i en hand samla försvarsanstalterna därstädes. 1752
återvände han till sin rådsstol i Stockholm, men i
dec. 1757 lät han, nära sjuttioårig, förmå sig att
efter den afsatte fältmarskalken v. Ungern-Sternberg
öfvertaga befälet i Pommerska kriget, som i R. haft
en af sina kraftigaste befordrare. R. kunde emellertid
ingenting uträtta på krigsskådeplatsen, där han hölls
blockerad af preussarna i Stralsund och på Rügen till
fram i juni 1758, utan tog i nämnda månad afsked,
just då regeringen stod i begrepp att fråntaga honom
befälet. Han invecklades sedermera i hattpartiets
fall, hvartill nämnda krig var en viktig orsak, och
aflägsnades i aug. 1765 ur rådet med pension. Vid
hattpartiets seger 1769 erbjöds honom att återinträda
i rådkammaren, hvilket han dock afslog på grund af
sin höga ålder.
illustration placeholder

- R. blef 1724 naturaliserad svensk
adelsman, 1731 friherre och 1751 grefve. 1850 lät
Sv. akad. prägla en minnespenning öfver honom. Hans
"Minne", tecknadt af frih. B. von Beskow, finnes
i nämnda akademis handl., d. 25 (1852).

2. Fredrik
Ulrik von R
., grefve, den föregåendes son, riksråd,
f. 1731, d. 23 april 1793 i Stockholm, gick vid unga
år in vid armén, där han avancerade till stabskapten,
och var äfven en tid i fransk krigstjänst, där han
blef öfverste. 1762 tog han afsked från den militära
banan och öfvergick till hoftjänst, utnämndes 1766
till

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0477.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free