Full resolution (TIFF)
- On this page / på denna sida
- Rosen. 2. Fredrik Ulrik von R.
- Rosen. 3. Robert Magnus von R.
- Rosen. 4. Axel Pontus von R.
- Rosen. 5. Adolf Eugène von R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hofmarskalk och 1774 till öfverhofstallmästare hos
drottningen. R. var en ifrig partiman och tillhörde
under slutet af frihetstiden hattarnas ledande
män. Han anses som en af de eggande och ledande
krafterna vid ämbetsverkens kamp mot rådet 1768 och
var vid riksdagen 1769 hattpartiets kassaförvaltare
och penningutdelare. Vid revolutionen understödde
R. konungen och användes af denne i en beskickning
till den mäktige partichefen Axel von Fersen. Hans
franska bildning gaf honom en viss ställning vid
Gustaf III:s hof. Dock började han småningom öfvergå
till oppositionen. 1776-81 var R. landshöfding i
Åbo och Björneborgs län, och 1788 kallades han till
riksråd - "i qualité af baron Ruuths svärfar" enligt
Schröderheims uppgift. Redan följande år entledigades
R. i sammanhang med rådkammarens upplösning.
3. Robert Magnus von R., grefve, den föregåendes son,
hofman, f. 7 jan. 1762, d. 20 maj 1825 i Stockholm,
gick i fransk sjötjänst, deltog i nordamerikanska
frihetskriget och var med på ett flytande batteri
vid Gibraltars belägring 1782. Han sändes 1788
till Turkiet för förhandlingarna om subsidier
under kriget mot Ryssland och återkom 1789, deltog
därefter i fält och befordrades 1790 till öfverste i
armén. Under förmyndarregeringen vistades han mest
vid hertig Karls hof. I mars 1809 sändes han jämte
M. Björnstjerna till Napoleon för att söka intressera
denne för svenska fredsverket och tronföljden. De
träffade kejsaren på bajerska krigsskådeplatsen, men
uträttade föga, hvilket icke hindrade regeringen att
efter R:s återkomst i maj utsprida öfverdrifna rykten
om Napoleons välvilja. Efter återkomsten utnämndes
R. till generalmajor och var en af dem, som 1810
sändes till Paris för att till marskalk Bernadotte och
Napoleon meddela underrättelsen om den förres val till
Sveriges kronprins. R. deltog sedermera i 1813-14 års
krig och befordrades 1815 till öfverhofjägmästare. I
drottning Hedvig Elisabet Charlottas salong var han
högt uppburen för sin kvickhet, hvarpå många exempel
äro bevarade.
- 4. Axel Pontus von R., grefve, den föregåendes
broder, ämbetsman, f. 28 jan. 1773 på Bogesund i
Roslagen, d. 25 okt. 1834 af kolera, egnade sig
till en början åt krigs- och hoftjänst samt deltog
i 1788-90 års krig mot Ryssland. På sitt egentliga
verksamhetsfält inleddes han emellertid, då han 1805
blef vice landshöfding i Karlstads län för att 1808
bli ordinarie. Som sådan utöfvade han en nitisk
verksamhet för proviantering af trupperna i kriget
mot Norge. Arresterad af värmländska fördelningen vid
statskuppens begynnelse 1809, förflyttades han senare
under året till landshöfdingeposten i Göteborg. Där
blef det nu hans sak att, trots Sveriges genom
Fredrikshamnsfreden påtvungna anslutning till
kontinentalsystemet, genom hemliga förhandlingar
fortfarande upprätthålla goda förbindelser
och samfärdsel med engelsmännen. Detta värf,
som året därpå än mer försvårades genom den
likaledes påtvingade krigsförklaringen mot England,
fullgjorde han ända till freden 1813 med största
skicklighet. Efter Kielfreden 1814 utnämndes han
till guvernör öfver Trondhjems län, en plats,
som han genom norrmännens resning aldrig kom att
tillträda, men utsågs i stället i aug. till en af
guvernörerna öfver den af svenskarna ockuperade
sydliga delen af Norge.
Vid årets slut återvände
han till sin landshöfdingepost, som alltjämt sköttes
med synnerlig skicklighet, så att han framstod som
en af rikets dugligaste landshöfdingar. Vissa af R:s
i Engeströmska samlingen (K. biblioteket) förvarade
bref äro aftryckta i Ahnfelts "Ur svenska hofvets och
aristokratiens lif" (5:e delen).
5. Adolf Eugène von R.,
grefve, son till den föregåendes äldste broder,
Gustaf Fredrik (f. 1758, landshöfding i Malmöhus
län 1794-1811, d. 1815), mekaniker, "svenska
järnvägarnas fader", f. 31 dec. 1797 i Malmö, d. 17
sept. 1886 i Stockholm. Han blef student i Uppsala
1812 och därefter kadett, deltog i norska fälttåget
1814 som arklimästare vid amiralitetet, ingick
som underlöjtnant vid örlogsflottan, var 1816-17
varfsadjutant i Karlskrona och trädde 1820 i engelsk
tjänst. Återkommen till fäderneslandet 1822, blef
han löjtnant, adjutant hos riksståthållaren i Norge
grefve Sandels och 1824 premiärlöjtnant. S. å. idkade
han med egen brigg kofferdifart på spanska och
sydamerikanska hamnar. Det var R., som vid denna tid
i all välmening gaf uppslaget till den beryktade
"skeppshandeln", i det han föreslog regeringen
att till republiken Colombia sälja de fartyg,
som utsynades ur svenska flottan. Han fick själf i
uppdrag att utrusta de fartyg, som man beslöt afyttra
till de sydamerikanska republikerna. 1826-28 företog
R. studier i London, hvarunder han med råd och dåd
bistod sin unge sedermera så ryktbare landsman
John Ericsson. Sedan R. 1829 haft anställning
vid Göta kanalbyggnad och 1830 som disponent för
Motala mekaniska verkstad, omskapade han Nyköpings
mässingsbruk till en mekanisk verkstad och förestod
denna till 1833, då han utnämndes till major vid
Flottans mekaniska kår.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sun Dec 10 18:59:57 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/nfcc/0478.html
