Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 877-878 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosén. 6. Johan Magnus R. - Rosén, Per Gustaf - Rosén, Johan (John) Peter August - Rosenadler. 1. Johan R.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en Musikalisk katekes (1852) samt redigerade
"Nordmannaharpan" (1830-31; jämte E. Drake)
och "Tidning för teater och musik" (1835-36). I
"Aftonbladet" (sedan 1831) samt i en mängd andra
tidningar lämnade han bidrag i form af kritiker,
korrespondenser, noveller och kåserier. Utom
ofvan nämnda musikaliska tidskrifter redigerade
han den litterära "Helios" (1846). Jämte åtskilliga
dramatiska och novellistiska arbeten, Musikkännarne
(1833), Aristokraten på landet (1836), Den avita
boken (3 uppl., 1838), Doktor Hjelplös (2 uppl.,
1843-44) m. fl., skref han romaner, såsom Den fria
kärleken (1840), i hvilken han anslöt sig till den
Almquistska "Det-går-an"-riktningen, En pfiffig
karls missöden (1842) och Yttersta domen (1846),
samt tillfällighetsskrifter: Kritik öfver brochyren
"Dagens händelser" (af Beskow, 1838), Bidrag till
utredande af straussiska tryckfrihetsfrågan (1841),
Acherontiska bref (1847) m. fl. Han var tillika
en flitig öfversättare. Under sin Hamburgstid
var han korrespondent till "Fäderneslandet". R:s
sista större arbete var Några minnesblad (1877),
berättelser och interiörer från författarens barn-
och ungdomsår. Jfr Schöldström, "Zigzag" (1895).
(C. M. St-k.) 1. Em. L-m.
2. -rn.* 3. K. W-g. 4 o. 6. (K. W-g.) 5. A. L.*


Rosén, Per Gustaf, astronom och geodet, f. 17 juni
1838 i Linköping, d. 11 jan. 1914, blef student
i Uppsala 1857, filos. doktor 1866 och docent i
praktisk astronomi 1867, hvarefter han som bysantinsk
stipendiat företog en resa till Ryssland och Tyskland
1867-69. Han uppehöll sig därunder en längre tid
vid Pulkova observatorium. Af hans vetenskapliga
verksamhet där må särskildt nämnas hans studier i
stjärnfotometri, utförda med en astrofotometer af
Zöllners konstruktion. Efter denna resa utnämndes
han 1869 till professor vid dåv. Topografiska kåren,
numera Generalstabens topografiska afdelning, samt
till lärare vid Krigshögskolan. 1905 tog han afsked
från dessa befattningar. Redan 1867 hade han deltagit
i trianguleringar vid Västkusten för den europeiska
gradmätningen. Som professor erhöll han ledningen
af alla de geodetiska arbetena i Sverige, hvilka vid
hans tillträde pågått ett femtiotal af år på ett mer
eller mindre planmässigt sätt och delade mellan tre
olika verk: Topografiska kåren, Vetenskapsakademien
och Sjökarteverket. Då R. fick till uppgift att
planera och handlägga vårt lands triangulering,
voro ännu blott några delar af södra Sverige,
uppgående till endast en femtedel af hela landet,
på ett tillfredsställande sätt triangulerade. Under
hans öfverinseende af och personliga deltagande i
dessa arbeten har hela den öfriga delen af landet,
undantagandes en sträcka i Västerbottens län,
blifvit öfverdragen med ett s. k. "första klassens
triangelnät", skelettet af den äfvenledes långt
framskridna trianguleringen i detalj. För utförandet
af dessa arbeten, till hvilka utom de egentliga
triangelmätningarna samt basmätningarna
höra astronomiska precisionsbestämningar af
polhöjder och longituder, anskaffades af R. två
precisionsinstrument, nämligen ett passageinstrument
och två universalinstrument. 1876, 1879 och 1886
företog R. utländska resor i allmänna, med de
geodetiska arbetena sammanhängande uppdrag, senast
som deputerad för Sverige till den internationella
gradmätningskonferensen i Berlin 1886. Under
slutet af 1888 var han förordnad att biträda vid
uppgörande af förslag till ordnande af undervisningen
vid rikets navigationsskolor. R. är led. af
Krigsvet. akad. (1875), af Vet. akad. (1886) och af
Vet. soc. i Uppsala 1897. Bland hans afhandlingar må
nämnas Komet VI 1863 (i "Uppsala univ:s årsskr."),
Studien und messungen an einem zöllnerschen
astrophotometer (i "Bulletins de l’académie des
sciences de Saint-Pétersbourg"), samt flera större och
mindre afhandlingar rörande de geodetiska arbetena i
Sverige och med dem sammanhängande ämnen. - R:s son,
Karl David Petrus R., f. 29 juni 1874, filos. doktor
och docent i geodesi i Uppsala 1903, efterträdde 1905
sin fader som professor i Generalstaben. Han vardt
1907 led. af Stockholms triangelmätningsnämnd och
delegerad i internationella jordmätningskommissionen
och invaldes 1911 i Krigsvet. akad. K. B.*

Rosén, Johan (John) Peter August, lexikograf, f. 24
juni 1844 i Kalmar, d. 3 maj 1910 i Stockholm,
blef 1862 student i Uppsala, där han egnade sig
företrädesvis åt studiet af romanska språk samt
konst- och litteraturhistoria, inträdde hösten
1874 i redaktionen af Nordisk familjebok och var
1880-93 medredaktör af nämnda verk (se Nordisk
familjebok). Han författade (under märket R-n),
särskildt i de fyra första banden, en mängd
biografiska samt konst- och litteraturhistoriska
artiklar, utmärkta för koncis form och klar stil samt
noggrannhet i uppgifter. Äfven vid utarbetandet af
Nordisk familjeboks supplement lämnade han värdefull
hjälp. R. skref också den förklarande texten till
praktverket "Dante Allighieris Divina commedia,
framstäld i teckningar af G. Doré" (1875-76).


Rosenadler. 1. Johan R., latinsk vältalare, f. i
sept. 1664 i Uppsala, d. 26 mars 1743 i Stockholm,
studerade där och disputerade 1688, företog sedan
utrikes resor och blef 1696 filos. adjunkt. 1698
utnämndes han till professor skytteanus i
Uppsala, den förste svensken, som innehade denna
befattning. Han presiderade för 131 akademiska
afhandlingar och höll vid flera tillfällen latinska
åminnelsetal (öfver E. Castovius, J. A. Bellman,
H. Spegel, H. Vallerius och E. Odelstierna),
hvilka samtiden och äfven senare kännare prisat som
mästerstycken. "När ämnets

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>