Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosenberg. 1. Karl Frederik Vilhelm Matildus R. - Rosenberg. 2. Peter Andreas R. - Rosenberg. 3. Vilhelm R. - Rosenberg, Adolf - Rosenbergska reseunderstöd - Rosenblad, farm., med. - Rosenblad, svensk adlig ätt - Rosenblad. 1. Eberhard R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Planen utvecklades närmare s. å. i en större
afhandling, Den politiske skandinavisme. R. var
likaledes en varm förespråkare för Islands politiska
själfständighet och för upptagande af fornnordiska
som skolämne i de högre allmänna läroverken. 1884
blef R. docent vid Köpenhamns universitet i nordiska
språk och litteratur. Till hans här ofvan nämnda
arbeten kunna läggas flera förträffliga folkskrifter,
såsom Træk af livet paa Island i frihedstiden
(1871), Danmark i aaret 1848 (1873), Gustav Adolf
(1879) samt en grundlig och snillrik framställning
af Nordboernes aandsliv fra oldtiden indtil vore
dage (3 bd, 1878-85), tyvärr ej fullbordad. I
"Nord. tidskr." 1883 författade han den lilla viktiga
afhandlingen Vor versbygnings grundlove. Han var
till sin död medarbetare (för Danmark) i "Nordisk
familjebok".
2. Peter Andreas R., den föregåendes son,
dansk författare, f. 28 juli 1858, tog 1884
magisterkonferensen i filosofi, var 1889-99 instruktör
vid Dagmarteatern och blef 1909 statens censor
vid privatteatrarna. Redan tidigt började han sin
litterära verksamhet med diktsamlingen Af et digterliv
(1881) och det lilla lustspelet Fantomer (uppf.
på k. teatern 1883). Sedan följde en hel rad
skådespel, bl. a. Hjarne (1883), Klytemnestra (1889),
Henning Tondorf (1894), Dönvig præstegaard (1899),
Hjælpen (1904) och Byen ved havet (1906), af hvilka
flera vunnit mycket bifall. Dessutom har han
verkställt en mängd skickliga öfversättningar af
skilda författares skådespel, hvaribland sådana af
Aristofanes, Calderón, Goethe och Rostand, och som
föreläsare och uppläsare af diktverk samlat ett stort
antal åhörare öfver hela landet. Vidare har han
författat de två skildringarna af Sören Kierkegaard
(1898) och Rasmus Nielsen, Nordens filosof (1903)
- den sistnämnde sätter han öfvermåttan högt - samt
populärvetenskapliga framställningar af Grækeraanden
(s. å.), Romeraanden (1905) och Kristenaanden
(1909). R:s senaste arbeten äro Salighedens ö,
en romantisk digtning (1908), Pil og plekter (1910)
och berättelsesamlingen I raske træk (1913).
3. Vilhelm R., den föregåendes broder,
dansk tonsättare, f. 20 aug. 1862 i Köpenhamn,
blef student 1881, genomgick konservatoriet 1884
-86, var dirigent vid Dagmarteatern 1889-91,
lärare vid Hornemans musfkinstitut 1890-1906 och
ledare af sångsällskapet Ydun 1892-1907. Han är
sedan 1909 dirigent för Afholdsfolkenes
fælleskor och stiftade med andra Dansk
koncertforening 1901. Han har komponerat flera
häften romanser och duetter samt operan
Lorenzaccio, "konsertdramat" Attila, musik till
baletten Terpsichore, kantaterna Tonernes
verden och Charles Dickens samt musik
till skådespelen "Klytemnestra", "En sjæl
efter döden", "Brand", "Klokken, der sank",
"Vasantasena" m. fl.
l o. 2. E. Ebg.
Rosenberg [rås-], Adolf, tysk konstförfattare,
f. 1850 i Bromberg, d. 1906, studerade i Berlin
och var en mera produktiv än verkligt betydande
författare. Bland hans arbeten är Geschichte der
modernen kunst (3 dlr, 1888; ny uppl. 1894) och en
sammanträngd Handbuch der kunstgeschichte (1902)
samt dessutom 13 konstnärsmonografier i Knackfuss’
bekanta samling. R. utgaf
samlingsverket Klassiker der kunst (1904 ff.) intill vol. 7
och skref där text till de åt Rafael, Rembrandt och
Rubens egnade delarna. G-g N.
Rosenbergska reseunderstöd kallas de stipendier,
som utgå ur den af H. F. Antell (se d. o.) till
Helsingfors’ universitet donerade och efter hans
naturlige fader uppkallade "Kammarrådet Herman
Rosenbergs fond". Understöden äro f. n. sex på 8,000
mark om året, åtnjutas under 3 år och böra tilldelas
vid universitetet inskrifna akademiska medborgare.
T. C.
Rosenblad, Petala rosæ, farm., med., erhållas
af Rosa gallica L., "ättikros" 1. "provinsros",
som växer vild i Orienten och södra Europa samt är
mycket odlad i många, sällan fullt dubbla varieteter
äfven i våra trädgårdar. För att särskildt bereda
drogen i fråga odlar man ättikrosen flerstädes i
Frankrike, Holland och Tyskland. Då blomknopparna
voro färdiga att spricka ut, afplockades de, och
deras nedersta del afskars, hvarigenom foderbladen
och kronbladens gulaktiga fästen ("kronbladsklorna")
aflägsnades. De purpurfärgade eller mörkt högröda
kronbladen ("skifvorna") torkades sedan i skugga,
hvarunder de föllo ifrån hvarandra. Den sålunda
erhållna drogen bestod af endast kronbladsskifvorna,
som hade en grant mörkröd färg och en stark, behaglig
rosenlukt. De användes till roseninfusion, infusum
rosæ acidulum, som begagnades som lösningsmedel för
t. ex. kinin, hvars bittra smak i någon mån doldes
af rosensmaken. Till s. k. conserva rosæ användes
icke denna rosart, utan de färska kronbladen af
Rosa centifolia L., hvilka stöttes i en stenmortel
med trästöt, tills de bildade liksom en gröt,
till hvilken småningom under ständig omröring
sattes dubbla vikten socker. Sådan "rosensylt"
begagnades vid beredning af vissa slags piller,
t. ex. Pil. hydrargyri. Samtliga här nämnda
preparat af rosor äro nu uteslutna ur Svenska
farmakopén. Jfr Rosenolja och Rosenvatten.
O. T. S. (G. L-m. C. G. S.)
Rosenblad, svensk adlig ätt, härstammar från Eberhard
Rosén (se öfversikten af släkten Rosén) som 1770
adlades med namnet Rosenblad. Hans fjärde son, Mattias
(se R. 3), blef 1805 friherre och 1815 grefve. Som
denne afled utan son, utslocknade den grefliga
värdigheten med honom. På hans friherrliga nummer
adopterades 1809 hans äldre broder öfversten Elof R.,
inom hvars ättgren den friherrliga värdigheten går
i arf enligt § 37 R. F.
1. Eberhard R., läkare, f. 16 nov. 1714 i Sexdrega
prästgård, Älfsborgs län, d. 21 mars 1796 i Lund,
blef student i Uppsala 1732 och egnade sig till
en början åt teologien, men sedan åt medicinen,
därvid understödd af sin broder arkiatern N. Rosén
von Rosenstein. Han utgaf två disputationer De
tussi (1739, 1741), hvilka väckte uppseende, och
blef med. doktor 1741. Därefter begaf han sig till
Stockholm som praktiserande läkare, antogs 1742
till sekreterare i Collegium medicum och blef
1743 expeditionsmedikus på flottan, som afgick
till Finland, samt efter återkomsten assessor i
nämnda verk. 1744 anmodades han enhälligt af Lunds
konsistorium att söka professuren i praktisk medicin,
hvartill han också efter disputationen De cortice
peruviano (s. å.) blef
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
