Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 941-942 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rosmarinus officinalis - Rosmarus. Se Hvalross-släktet och Säldjur - Rosmead, lord, brittisk koloniguvernör. Se Robinson, H. G. - Rosmini-Serbati, Antonio - Rosny, kommuner i Frankrike. 1. R.-sous-Bois - Rosny. 2. R.-sur-Seine - Rosny, Léon Louis Lucien Prunol de

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

0,5-1,5 m. höjd, hörande till fam. Labiatæ,
underfam. Ajugoideæ. Bladen äro motsatta, smala,
jämbreda, nästan barrlika, med kanterna starkt
tillbakarullade, så att af den genom ett mycket
fint och tätt stjärnludd hvitaktiga undersidan
endast medelnerven synes, öfversidan är glatt,
grågrön. Längden är omkr. 2 cm. Blomfodret är
klocklikt och 2-läppigt, och den läppformiga
blomkronan är blå och hvit, med öfre läppen urnupen
och upprätt, den nedre 3-flikig, med mellersta
fliken stor, konkav och nedhängande. Ståndarna äro
blott 2. De afrepade torkade bladen utgöra drogen
rosmarin (folium Rosmarini), förr officinell i
Sverige och använd till hvarjehanda beredningar,
såsom spiritus rosmarini etc., hvarjämte ur
bladen genom destillation erhålles den officinella
ætheroleum Rosmarini, rosmarinolja, som ingår i
kryddättika, opodeldok, tvålliniment och aromatiska
lavendeldroppar. Rosmarin har en mycket stark och
för de fleste behaglig lukt samt är ett upplifvande
medel. O. T. S. (G. L-m.)

Rosmarus, zool. Se Hvalross-släktet och
Säldjur.

Rosmead [rå^mid], lord, brittisk
koloniguvernör. Se Robinson, H. G.


Rosmini-Serbati [rå-], Antonio, italiensk filosof,
f. 1797 i Rovereto vid Trient, d. 1855 i Stresa
vid Lago maggiore, studerade vid universitetet i
Padua och blef katolsk präst 1831. Han stiftade ett
prästerligt broderskap, "Istituto di caritá". Förföljd
af österrikarna för sin italienska patriotism och
af jesuiterna för sitt religiösa frisinne, drog han
sig 1840 tillbaka till en villa i Stresa, men begaf
sig 1848 som konungens af Sardinien sändebud hos
påfven till Rom. Leo XIII fördömde hans filosofi,
och hans anhängare utsattes för förföljelser. Som
filosof är han påverkad af Platon, Cartesius,
Schelling och Hegel och söker hålla medelvägen
mellan empirism och rationalism. Kunskapen är en
produkt af sinnligheten, som lämnar innehållet,
och förståndet, som lämnar formen. Denna sistnämnda
kan ytterst återföras till det universala varat,
som af det reflekterande förnuftet differentieras
i de rena begreppen (substans, orsak, enhet och
nödvändighet). De blandade idéerna (rum, tid,
rörelse, själ och kropp) uppstå genom tillämpning
på den sinnliga erfarenheten. Det allmänna varat
och de särskilda existenserna äro till sitt väsen
identiska. I sitt efterlämnade arbete Teosofia
(1859-64) låter R. det allmänna väsendet och sitt eget
inre aprioriskt frambringa sina bestämningar. R:s
hufvudarbete är Nuovo saggio sull’ origine delle
idee (1830; 5:e uppl. 1851). Jfr F. Paoli, "Memorie
della vita di A. R." (1880-84, med bibliografi),
K. Werner, "Die italienische philosophie des
19:ten jahrhunderts. I. R. und seine schule" (1884),
Orestano, "R." (1908), och Palhoriès, "R." (1909).
S-e.

Rosny [rånl], kommuner i Frankrike. 1. R.-sous-Bois
[so-böja7] i dep. Seine, 5 km. ö. om Paris,
med ett till Paris’ befästningar hörande
fort. 6,037 inv. (1911; i hela kommunen
6,933). Gipsbränning. Stenbrott. - 2. R.-sur-Seine
[syr-sän] i dep. Seine-et-Oise, vid järnvägen
Paris-Le Havre. Omkr. 900 inv. Slott med park, som
tillhörde släkten Melun och genom gifte 1529 kom till
Jean de Béthune, farfader till Henrik IV:s minister
Sully, som föddes där 1559 eller 1560. 1818-30 egdes
och beboddes det af hertiginnan af Berry.


Rosny [ram], Leon Louis Lucien Prunol de, fransk
orientalist och etnograf, f. 5 aug. 1837 i Loos,
dep. Nord, började redan vid 15 års ålder studera
kinesiska och japanska samt utgaf 1857 sin utmärkta
Introduction à l’étude de la langue japonaise. Han
blef professor i japanska språket först vid
biblioteket (1863), sedan vid École des langues
orientales vivantes (1868). Under de senare åren
har R. med stor framgång egnat sig äfven åt studiet
af Central-Amerikas inskrifter och etnografi
samt torde för öfrigt vara den mest produktive af
Frankrikes nutida språkforskare. Han har jämväl
gagnat de orientaliska studierna genom stiftandet
af flera sällskap och tidskrifter, liksom han anses
vara den egentlige skaparen af de internationella
orientalistkongresserna. Han är president för den
europeiska afdelningen af Alliance scientifique
universelle, som han bildade 1876. De viktigaste
af hans arbeten äro Cours de japonais (1857 ff.,
omfattande texter, grammatiker, ordböcker såväl för
tal- som skriftspråket, handböcker för konversation
och brefskrifning m. m., till en del i nya uppl.),
Traité de l’éducation des vers à soie au Japon,
traduit du japonais (3:e uppl. 1871), La religion
des japonais (1881), La civilisation japonaise
(1883), Catalogue de la bibliothèque japonaise de
Nordenskiöld (s. å.); Vocabulaire chinois-coréen-aïno
(1867), Apercu de la langue coréenne (s. å.), Sur la
géographique et l’histoire de Corée (1868), Textes
chinois anciens et modernes traduits... (1876),
Archives paléographiques de l’Orient et de l’Amérique
(1871), L’interprétation des anciens textes mayas
(1875), Essai sur le déchiffrement de l’écriture
hiératique de l’Amérique centrale (1876), Les
documents écrits de l’antiquité américaine (1882),
Vocabulaire de l’écriture hiératique yucatèque (1883),
Codex cortesianus, manuscrit hiératique (s. å.),
Ethnographie du Siam (1885), Les Antilles, étude
d’éthnographie et d’archéologie américaine (1886),
Le taoisme (1892), La morale de Confucius (1893) och
L’Amérique précolombienne (1904). Bland R:s många
reseskildringar märkas de från Finland (Le pays des
dix mille lacs, 1886, 2:a uppl. 1888) och Spanien
(Taureaux et mantilles, 1882, 3:e uppl. 1894).
H. A.*

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>