Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rossander, Karl Jakob - Rossano - Rossbach, by - Rossbach, August Wilhelm - Rossberg - Rosse, earl af. Se Parsons, W. - Rossel, Virgile - Rosselli, Cosimo di Lorenzo Filippo - Rossellino. 1. Bernando R. - Rossellino. 2. Antonio R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om ögoninflammatiomerna (1883). Sedan R. afgick från
sin professur, gjorde han vidsträckta resor, hvilka gåfvo
anledning till de med stilistisk talang skrifna
Rubinön. Reseminnen från Ceylon (1894) och
Ur Indiens historia (1897). – R. var led. af
riksdagens Andra kammare 1875 och invaldes 1886 i Vet. akad. –
Om R:s dotter Gulli Charlotta R. se Petrini 2.
R. T–dt.
Rossano [råssanå], stad uti italienska
prov. Cosenza, vid kustjärnvägen, 5 km. från
Tarantoviken och vid foten af den stora bergmassan
Sila (i geologiskt hänseende den äldsta delen af
Italien). 12,974 inv. (1911). Ärkebiskopssäte. I
katedralen förvaras Codex rossanensis, en
uncialhandskrift af Matteus’ och Markus’ evangelier
(från 500-talet).
Rossbach, by i preussiska reg.-omr. Merseburg
(Sachsen), 8 km. n. v. om Weissenfels, är bekant
genom den lysande seger, som preussiske konungen
Fredrik II 5 nov. 1757 med 22,000 man vann öfver
den 43,000 man starka förenade franska och tyska
riksarmén under marskalk Soubise. Slaget afgjordes
genom det kraftiga anfall, som utfördes af preussiska
kavalleriet under general Seydlitz. Se Dickhuth,
"Die schlacht von R." (1900).
C. O. N.
Rossbach, August Wilhelm, tysk filolog, f. 1823 i
Schmalkalden, d. 1898 i Breslau, professor i klassisk
filologi och arkeologi vid Breslaus universitet, skref
i förening med R. Westphal det berömda arbetet Metrik
der griechen (1854–65; 3:e uppl. 1885–87 under titeln
"Theorie der musischen künste der hellenen"). Bland R:s
öfriga arbeten må nämnas Römische hochzeits- und
ehedenkmäler (1871). – R:s son, Otto R., f. 1858
i Breslau, sedan 1895 professor i klassisk filologi och
arkeologi i Königsberg, utgaf 1900 en biografi öfver fadern.
Rossberg, by i preussiska reg.-omr. Oppeln
(Schlesien), helt nära Beuthen. 20,021 inv. (1910).
Stenkols-, bly- och zinkgrufvor.
J. F. N.
Rosse [rå’s], earl af. Se Parsons, W.
Rossel [råse’ll], Virgile, schweizisk jurist
och författare, f. 1858, sedan 1883 professor i
fransk rätt vid universitetet i Bern och sedan 1896
nationalråd, har skrifvit flera juridiska
(Manuel du droit civil de la Suisse romande, 1885;
Manuel du droit federal des obligations, 1905, m. fl.),
litteraturhistoriska
(Histoire littéraire de la Suisse romande, 1889–90;
Histoire de la littérature française à l’étranger, 1895;
Histoire des relations littéraires entre la France et l’Allemagne, 1897, m. fl.)
och vittra arbeten af stort värde.
Rosselli [rå-], Cosimo di Lorenzo Filippo,
italiensk målare, f. 1439 i Florens, d. där 1507, var
lärjunge till Neri di Bicci, en ganska efterblifven
konstnär, och påverkades sedan af Gozzoli, utan
att likväl tillegna sig något af dennes behagfulla
skildringskonst. Han var verksam i Lucca, Florens
och Rom. I Florens är hans bästa arbete en figurrik
fresk i S. Ambrogio (1486), framställande en kyrklig
procession. Han är representerad äfven i S. Spirito,
S. Maria Maddalena di Pazzi, Uffizigalleriet och
Accademia. Till Rom kallades han jämte Botticelli,
Ghirlandajo och Perugino 1481 för att dekorera
Sixtinska kapellet. Af hans tre fresker där är
Bergspredikan den bästa – landskapet är måladt af
hans lärjunge Piero di Cosimo, som var vida mera
begåfvad än läraren.
De öfriga freskerna skildra Lagens utgifvande på
Sinai och Nattvarden. Dessa figurrika kompositioner
tillhörde, då de tillkommo, en redan förlegad
smakriktning och äro ganska svaga i utförandet,
tvifvelsutan de minst betydande af målningarna i
Sixtinska kapellet, dessutom numera mörknade och illa
medfarna. R. har äfven målat två af påfveporträtten
i samma kapell. Arbeten af honom finnas i
museer i Neapel, Paris, London och Petersburg.
G–g N.
Rossellino [råsellinå], två italienska
konstnärer, bröder, hvilkas rätta namn var di Matteo
Gambarelli. – 1. Bernardo R., f. 1409,
d. 1464, var på 1440-talet sysselsatt i Florens
och dess omnejd som skulptör och arkitekt. Hans
mästerverk på det förra området är grafmonumentet
öfver statssekreteraren Leonardo Bruni (d. 1444)
i S. Croce i Florens. Med utgångspunkt i Donatellos
minnesvård öfver påfven Johannes XXIII i Baptisteriet
fastslog R. här det florentinska grafmonumentets form
– ett väggmonument med den dödes bild, hvilande på
sarkofagen, och däromkring en nischformig öfverbyggnad
med pilastrar och rundbåge; inom den sistnämnda ses
en madonnarelief och öfverst ett par genier, som
hålla den aflidnes vapensköld. De ädla, klassiska
formerna i R:s monument öfverträffades knappast af
dem, som upptogo och varierade idén. Originellt och
utan spår af antikisering var hans nästföljande,
vida enklare hållna monument öfver Beata Villana i
S. Maria Novella (1451). Minnesvården öfver Lazzari i
Pistoja utfördes af R:s broder Antonio R. (se nedan;
1460-talet). Ett äldre skulpturverk af R. är gruppen
Bebådelsen (i S. Maria degli Scolópi i Empoli,
1447). Ädla former och känsla i figurbehandlingen
utmärka det lilla sakramentshuset i S. Egidio
(1450). Sannolikt var R. under sin vistelse i
Florens verksam äfven som arkitekt. Han stod nära
L. B. Alberti, och det är högst antagligt, att det
var han, som utförde det i renässansarkitekturen
typbildande Palazzo Rucellai efter Albertis skisser
(palatset började uppföras tidigast 1446 och var till
större delen färdigt 1451; avbildadt å pl. XIV till
art. Byggnadskonsten). R. begaf sig vid denna tid till
Rom, där äfven Alberti då vistades, och ledde 1452–55
på uppdrag af påfven Nikolaus V – bördig från Toscana
– arbetet på utvidgande af den gamla Peterskyrkans
tribunparti. Arbetet afstannade vid påfvens död,
och R. lämnade Rom. Han var sedan i Pius II:s tjänst
sysselsatt i Pienza, där han på ett mycket inskränkt
område byggde domkyrka, biskopshus och flera palats
– det hela en typisk renässansanläggning. Palazzo
Piccolomini därstädes (1459–63) är en variant af
Palazzo Rucellai, men betydligt svagare. Antagligen
lämnade R. ritningar äfven till Pal. Piccolomini i
Siena. – 2. Antonio R., f. 1427, d. 1478, var lärjunge
till brodern och till Desiderio da Settignano. Äfven
han utförde ett par betydande grafmonument, öfver
den helige Marcolinus (1458, nu i museet i Forli),
öfver kardinalen, prins Johan af Portugal (1461, i
S. Miniato, Florens), med lifliga änglar och putti –
det skulpturella dominerar här helt och hållet öfver
det arkitektoniska – och öfver Maria af Aragonien
i Montoliveto i Neapel (ganska likt det föregående,
fullbordadt af Benedetto da Majano).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
