Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 947-948 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ross, sir Ronald - Ross and Cromarty - Rossander, Karl Jakob

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ross [rå’s], sir Ronald, engelsk läkare, f. 13
maj 1857 i Almora, Indien, började sina medicinska
studier vid S:t Bartholomew’s hospital i London 1875,
inträdde i indisk militärläkartjänst 1881. 1894
började han sina forskningar öfver möjligheten af,
att malaria öfverfördes genom mygg, hvilket blifvit
ifrågasatt af många forskare, senast af Manson
och Laveran. Efter två och ett halft års träget
sökande under ogynnsamma yttre förhållanden stod
R. fortfarande på ungefär samma punkt, från hvilken
han utgått. Då kom plötsligt ett uppslag. Han fann
en dag vid sina dissektioner af en anophelesmygga,
som få dagar förut sugit blod af en malariapatient,
egendomliga bildningar i dess magvägg, hvilka
icke finnas normalt och hvilka utgjordes af ett af
frossparasitens utvecklingsstadier i myggkroppen. Med
denna upptäckt var grunden lagd till malariaproblemets
lösning. Med ett slag gaf undersökningen kännedom om
både det slags insekt, som öfverförde smittämnet,
dettas läge inom myggkroppen och utseendet på dess
utvecklingsformer (se Frossa och Malaria). 1899
utsändes R. af Liverpool school of tropical
medicine till västra Afrika, där han upptäckte den
myggparasit, som öfverförde den farliga afrikanska
malariafebern. 1901 valdes R. till medlem af The royal
college of surgeons of England och af Royal society
och utnämndes 1902 till förste innehafvare af sir
Alfred Jones’ professur i tropisk sanitetsvetenskap
vid den 1899 inrättade Liverpool school of tropical
medicine. S. å. tilldelades honom det medicinska
Nobelpriset. R:s förnämsta afhandlingar rörande
bekämpandet af malarian äro Instruction for the
prevention of malarial fever (1900), Report of the
malaria expedition (s. å.), First progress report
of the campaign against mosquitoes in Sierra Leone
(1901) och Mosquito brigades and how to organise
them (1902). R. har ledt och leder fortfarande
organisationen mot olika tropiska sjukdomar,
främst malaria, i olika delar af världen. Vid
hans institution anordnas årligen af läkare från
olika delar af jorden besökta kurser. 1903 blef
han led. af Fysiogr. sällsk. i Lund och 1910
med. hedersdoktor vid Karolinska institutet.
G. Wrgn.

Ross and Cromarty [rås ənd krå’məti],
grefskap i norra Skottland, mellan Nordsjön i ö. och
Minch i v., som skiljer fastlandsdelen af grefskapet
från den dit hörande norra delen af ön Lewis. Det
är egentligen två grefskap: Ross och det af 11
parceller i Ross bestående Cromarty, hvilka i nästan
alla förvaltningsfrågor betraktas som ett, ehuru
den ursprungliga delen af Cromarty, som ligger vid
södra stranden af Cromarty-fjorden, har en särskild
lordlieutenant. Sammanlagda arealen utgör 8,001 kvkm.,
hvaraf Cromarty utgör 891 kvkm. Kusterna äro ytterst
oregelbundna. På östra sidan intränga Inverness-
och
Beauleyfjordarna, som skilja grefskapet från Nairn, samt
Cromartyfjorden, som med den förra omsluter
halfön Black Isle och med Dornochfjorden halfön
Easter Ross. Västra kusten har bl. a. fjordarna Loch
Broom, Little Loch Broom, Gruinard, Ewe, Torridon,
Carron och Alsh. Med undantag af östra kusten, som
är jämförelsevis jämn, består landet hufvudsakligen
af höga berggrupper, skilda af smala dalar, hvilkas
botten upptages af sjöar och floder. Många af bergen
äro mer än 1,000 m. höga, såsom Ben Dearg (1,081
m.), Carn Eige (1,182 m.), Mam Soul (1,177 m.),
på gränsen mot Inverness, Ben Wywis (1,045 m.), Ben
Attow (1,031 m.). Endast en ringa del af grefskapet
är lägre än 300 m. De förnämsta floderna äro Oykell,
gräns mellan Sutherland och Ross, Conan och Carron med
Orrin. Utom den nära västra kusten liggande Loch Maree
(se Maree), som på norra sidan behärskas af det
980 m. höga Ben Slioch, finnes ett stort antal större
och mindre sjöar. De bördigaste trakterna ligga i ö.,
halföarna Black Isle och Easter Ross, där åkerbruket
är lika högt uppdrifvet som i södra Skottland. I
bergstrakterna finnas goda fårbeten. Den odlade jorden
upptar omkr. 600 kvkm., hvaraf på hälften skördas
spannmål, mest korn och hafre. Rådjursparkerna ha
en areal af omkr. 3,200 kvkm. Jakt och laxfiske i
strömmarna äro värderade nöjen. Hafsfisket (sill
och torsk) är mycket gifvande. Med undantag af
brännvinsbränning är industrien obetydlig. Folkmängden
uppgick 1911 till 77,364 pers., af hvilka 46,926
talade gaeliska, nämligen 37,816 både gaeliska och
engelska och 9,110 endast gaeliska. Hufvudstäder
äro Tain, 1,599 inv., vid Dornoch Firth, och
Cromarty (se d. o.), vid det smala inloppet till
Cromartyfjorden. Största staden är
Stornoway, 3,306 inv., på Lewis. (J. F. N.)


Rossander,
Karl Jakob, kirurg och ögonläkare, f. 20 juli 1828
i Stockholm, d. där 5 febr. 1901, blef student i
Uppsala 1844, med. licentiat 1852 och med. doktor
1854, sedan han utgifvit afhandlingen Om blennorrhæa
urethræ hos mannen (1852). Han utnämndes 1855 till
adjunkt i kirurgi vid Karolinska institutet, 1863
till e. o. och 1885 till ord. kirurgie professor där
samt tog vid uppnådd pensionsålder 1893 afsked. -
R. var känd som en mycket framstående talare. Som
vetenskaplig forskare utgaf han, förutom ett stort
antal kasuistiska meddelanden af kirurgiskt och
oftalmiatriskt innehåll i "Hygiea" och "Svenska
läkarsällskapets förhandlingar", bl. a. följande
större afhandlingar: Om de militärmedicinska
institutionerna i några främmande länder
(1861), Kritik af starroperationsmetoderna (i
"Med. archiv", 1863), Militärkirurgiska anteckningar
(1871), Om de infantila starrarna (1873), Om de
sympatiska oftalmierna (1876), de tre sistnämnda i
"Nord. med. arkiv", samt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>