- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
975-976

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rostugn - Rosvecklaren, Rosenvecklaren - Rosverk. Se Spröjsverk - Roswitha, en af småplaneterna - Roswitha, Hroswitha eller Hrotsuitha, benediktinnunna - Rosväxter. Se Rosaceæ - Rosyth - Rosäpple. Se Jambosa - Rot. 1. Bot.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rostugn, metall., ugn för rostning af malm.
För järnmalm äro i Sverige särskildt bekanta
ugnskonstruktioner utbildade af E. Westman och G.
Gröndal.
G. H-r.

Rosvecklaren, Rosenvecklaren, Tortrix
(Teras) forskåleana, zool.
, en till vecklarnas
underordning hörande fjäril, som i trädgårdar stundom
uppträder som skadedjur på rosenbuskar.
Fjäriln (se Trädgårdens skadeinsekter,
pl. I, fig. 9) är gulaktig till färgen, de
ljust ockergula framvingarna äro försedda med en
mörkare gul, nätformig teckning och en brun, ofta
mer eller mindre afbruten tvärlinje. Vingbredden
är omkr. 12 mm. Larven är blekt gulaktig med
hufvud och första kroppssegmentets ryggsida
grönaktiga samt små hvitaktiga fläckar strödda öfver
kroppen. Arten lefver på Rosa-arter, men är
äfven träffad på lönn. Denna vecklare är hos oss
anträffad i södra och mellersta delarna af landet,
åtminstone upp till Uppland; någon svårare skada
tyckes den dock sällan göra.
G. G.

Rosverk. Se Spröjsverk.

Roswitha, astron., en af småplaneterna.

Roswitha, Hroswitha eller Hrotsuitha
(enl. J. Grimm af fnhty. hruod, hög, och suind,
rop, motsvarande den benämning, som R. själf gett
sig i en af sina dikter: "ego clamor validus
gandershemensis") är namnet eller tillnamnet på en
benediktinnunna, som lefde i klostret Gandersheim
i Braunschweig (hon dog efter 968). R. skref en
latinsk hjältedikt öfver kejsar Otto I, Carmen de
gestis Oddonis I imperatoris
(fullb. 968). Man
tillskrifver henne äfven 6 dramer på rimmad
latinsk prosa, efter mönstret af Terentius’
"Comædiæ" och afsedda att uttränga den hedniske
författaren ur klostren; några nyare forskare förlägga
dem emellertid till en senare tid. Se Ellen Fries,
"Märkvärdiga kvinnor" (I, 1890). R:s verk äro
utgifna af K. Celtes (1501), K. A. A. Barack
(1858) och P. v. Winterfeld (1902).
(Kj-t.)

Rosväxter, bot. Se Rosaceæ.

Rosyth [rå´saith], engelsk örlogshamn, belägen
vid S:t Margaret´s hope på norra sidan af Firth
of Forth omkr. 5 km. innanför den ryktbara
Forth-bron (se Forthviken). Beslutade redan
1903, påbörjades de egentliga anläggningarna först
5 år senare. Dessförinnan hade man där sysslat
med markinköp, järnvägsbyggnad, vattenledning
och planläggning af det hela. När slagskeppen
efter Dreadnought-typens införande väsentligt ökats
i storlek, måste planerna rättas därefter. De
omfattade anläggningar för en kostnad af närmare
200 mill. kr., men inskränktes före 1908 högst
väsentligt. De hösten sistnämnda år påbörjade
arbetena beräknades sålunda medföra en kostnad af
omkr. 60 mill. kr., hvilka skulle fördelas på 10 år.
Efter 7 år borde dock anläggningarna kunna tagas
i bruk. De skulle hufvudsakligen utgöras af en
hamnbassäng om 21 har med en inre och yttre
kajlängd af 3,000 m., två infarter af 11 m. djup vid
lågvatten samt 2 stora och 1 mindre skeppsdocka
äfvensom verkstäder och andra erforderliga
byggnader. Emellertid ha arbetena påskyndats och
utvidgats till att omfatta 4 dockor af största
dimensioner, en undervattensbåthamn samt mycket stora
kol- och oljelager. Arbetena ha äfven bedrifvits
med stor hemlighetsfullhet, och man känner därför
icke säkert, i hvad mån de ursprungliga planerna
blifvit följda. (Beskrifning och skiss öfver dessa i
"Nauticus" 1908.) - Till hamninloppets och
Forthbrons skydd ha starka befästningar uppförts,
en vid S:t Davids på Fifekusten, en på vikens södra
strand och en på den lilla ön Inch Garvie, på
hvilken Forthbrons midtpelare hvilar.
H. W-l.

Rosäpple, bot. Se Jambosa.

Rot (lat. radix). 1. Bot., är den del af en
växtsaxel, som utvecklar sig i riktning nedåt till
följd af tyngdlagens inverkan och som således
är "positivt geotropisk", d. v. s. vänder sig från
ljuset mot jorden. Detta gäller i synnerhet
rörande den ur lillroten utvecklade första roten,
hufvudroten l. primroten (se
Groddplanta), samt därnäst dennas grenar af första
ordningen, dock i mindre grad hos dessa, och
geotropismen hos följande rotgrenar aftar alltmera, så
att de utväxa t. o. m. alldeles vågrätt. Genom
denna anordning kommer rotsystemet att utbreda
sig i så stor jordrymd som möjligt och får
därigenom lättare tillfälle att upptaga näring åt
växten. Ljuset och fuktigheten inverka
äfven på rotens riktning, såsom man finner vara
händelsen med luftrötter hos orkidéer och aroidéer,
hvilka äro starkt "negativt heliotropiska",
d. v. s. den kraft, som tvingar dem att vända sig
från ljuset, är starkare än den, som riktar dem mot
jorden. Roten har obegränsad tillväxt i spetsen,
hvilken är betäckt med en fingerborgliknande
rotmössa. En verklig rot framalstrar aldrig
blad. Rotgrenarna uppkomma "endogent", d. v. s. de
anläggas i det inre af hufvudaxeln, som af dem
måste genombrytas. Rotens kärlsträngar äro radiala,
d. v. s. hvarannan sträng består af bast, hvarannan
af ved; alltefter vedsträngarnas antal kallas roten
diark (2 vedsträngar), triark (3), tetrark (4),
pentark - polyark (5 - många). Rotens endodermis
har förkorkade radialväggar. Den primära hudväfnaden
(epiblemet) afstötes på äldre rötter och ersattes af
underliggande väfnad (exoderm) eller af kork. Rotens
tjocklekstillväxt sker hos dikotyledonerna genom ett
kambium, som i början har vågformig gestalt. Rot
finnes endast hos kärlväxter; hos bålväxter och
mossor ersattes den af rhizoider. Några få kärlväxter
(t. ex. Utricularia, Coralliorrhiza och Wolffia
arrhiza
) sakna rötter. Då hufvudroten är särdeles
starkt utvecklad i förhållande till grenarna, kallas
den pålrot. Hos kärlkryptogamer (ormbunkar) och
monokotyledoner är pålroten mycket svagt utvecklad, så
att den liknar de birötter, som utbryta från växtens
stjälkar, och är snart förgänglig. Rotens förgrening
sker "akropetalt", d. v. s. grenarna äro yngre, ju
närmare de sitta rotspetsen. Grenarna äro ofta ordnade
i längsgående linjer på hufvudroten. Rikedomen af
rotgrenar beror af jordens fuktighet och tillgången
på näring. Birötter utvecklas i synnerhet från
stjälklederna och bladens fästen, och på utlöpare
samt jordstammar förekomma birötter i mängd. Rotskott
utvecklas hos många växter normalt och för öfrigt
ofta, då en rot skadas, genom bildandet af knoppar,
och därigenom kan en förökning af växten ske; detta
förökningssätt användes vid odlingen af pepparrot,
öfvergången mellan roten och stammen kallas rothals
(collum). - Rotens uppgift är att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0538.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free