Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1007-1008 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rothår - Rotifera - Rotindex. Se Rot, mat. - Rotklättrare. Se Rot, bot. - Rotknöl. Se Rot, bot. - Rotknölsbakterien, namn på Rhizobium leguminosarum (se d. o.) - Rotkvantitet. Se Rot, mat. - Rotlagergebirge, bergskam. Se Rothaargebirge - Rotlidens kronopark - Rotmärke. Se Rot, mat. - Rotmästare. Se Rotemästare. - Rotmössa. Se Rot, bot. - Rotolo - Rotonda, la. Se Pantheon 1. - Rotondo y Rabasco, Antonio - Rotor - Rotord. Se Primitiva ord och Rot, språkv. - Rotparasit - Rotpersilja. Se Persilja - Rotrou, Jean - Rots

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

sina afrundade och ofta uppsvällda ändar tätt och
fast vid jordpartiklarna (se fig.), så att man
icke ens genom tvättning kan aflägsna dessa, utan
att skada rothåren, hvilka för öfrigt ha en kort
tillvaro af några få veckor eller dagar. Utom den
stora roll rothåren spela med afseende på näringens
upptagande tjäna de äfven till växtens fästande vid
underlaget. Hos rotlösa växter finnas rothårliknande
bildningar, rhizoider, hvilka göra samma tjänst som
rothår. Jfr Hår 2. O.T.S. (G. L-m.)

Rotifera (Rotiferi), zool., dets. som hjuldjur,
hjulmaskar, hvirfveldjur (se d. o.).

Rotindex. Se Rot, mat.

Rotklättrare. Se Rot, bot.

Rotknöl. Se Rot, bot.

Rotknölsbakterien, bot.3 namn på Rhizobium
leguminosarum (se d. o.).

Rotkvantitet. Se Rot, mat.

Rotlagergebirge [råt-], bergskam. Se
Rothaargebirge.

Rotlidens kronopark i Jörns socken af
Västerbottens län tillhör Jörns revir af
Skellefteå distrikt. Kronoparken har i
enlighet med bestämmelserna i k. br. 11
mars 1878 vid afvittring bildats af gammal
kronomark. Arealen var vid 1910 års slut 5,504 har.
S-r.

Rotmärke. Se Rot, mat.

Rotmästare. Se Rotemästare.

Rotmössa. Se Rot, bot.

Rotolo [rå’tålå], it. (egentl, rulle), en i Italien
och de turkiska Medelhafsländerna förr gängse vikt,
hvars tyngd var olika på olika ortar: i Egypten
vanligen = 0,45 kg., i Konstantinopel 0,56 kg.,
i Messina 0,79 kg., i Neapel 0,89 kg. o. s. v.

Rotonda [råtå’nda], la. Se Pantheon l.

Rotondo y Rabasco [råtå’ndå i raba’skå], Antonio,
spansk författare och konstnär, f. 1808 i Madrid,
d. 1879, var en mångfrestare, har målat öfver två
tusen taflor, var en talangfull musikutöfvare och
som skriftställare af afsevärd betydelse genom ett
30-tal arbeten på skilda områden. De förnämsta
äro Diccionario fraseologo espanol-francés y
francés-espanol (1841), Historia del Realmonasterio
San Lorenzo, comunamente llamado El Escorial (1857),
La oratión de la tarde, novela (1863), Historia
descriptiva, artistica y pintoresca de San Lorenzo
(1863), Descripción de la gran basilica del Escorial
(1864) och La historia de la guerra de Africa.
Ad. H-n.

Rotor (af lat. rotare, rulla), mek. Se Elektriska
motorer, sp. 285.

Rotord. Se Primitivaord och Rot, språkv.

Rotparasit, bot., en växt, som parasiterar på
andra växters rötter, t. ex. Lathræa, Orobanche
och Rafflesia.

Rotpersilja, bot. Se Persilja.

Rotrou [råtrö], Jean, fransk dramatiker, f. 19
aug. 1609 i Dreux, d. af pesten 1650, studerade
juridik, men började samtidigt (1628) att syssla
med diktkonsten och utgaf två samlingar dikter
1631 och 1635. Viktigare är dock hans dramatiska
verksamhet. 1632 blef han anställd som dramatiker
för teatertruppen i Hôtel de Bourgogne, och
från 1634 räknades han som en af Richelieus "fem
författare", liksom äfven Corneille uppmuntrade hans
författarskap. 1639 köpte han ett
juridiskt ämbete i sin fädernestad, men upphörde
därför icke med sitt författarskap. Han är en af
1600-talets förnämsta skådespelsförfattare, som endast
öfverträffas af Corneille och Racine. Rik fantasi,
en praktfull diktion, som man t. o. m. jämfört
med Shaksperes, och romantisk flykt utmärka hans
arbeten. Han har författat sammanlagdt 35 dramer af
allvarligt och komiskt innehåll. De förnämsta af dessa
äro Saint-Genest (1645; tr. 1648), Venceslas (1647;
tr. 1648), Chosroès (1648; tr. 1649), hvartill komma
komedierna Les deux sosies (1636 -37; tr. 1638) och
Les captifs (1638; tr. 1640).

Sina ämnen lånade han
ofta från italienarna och framför allt spanjorerna
såsom Lope de Vega. R:s Oeuvres dramatiques äro
utgifna af Viollet-le-Duc 1820-22 i 5 bd; i urval af
Ronchaud (1882) och Hémon (1883). Se Jarry, "Essai
sur les oeuvres dramatiques de J. de R." (1868),
Chardon, "La vie de R." (1884), Steffens, "R. als
nachahmer Lope de Vega’s" (1891), Stiefel, "Ueber die
chronologie von J. de Rotrou’s dramatischen werken"
(1893), och W. Sporon, "J. R." (1894). J-M.

Rots
(ty. rotz], Malleus humidus, veter., med., en
smittsam, kroniskt förlöpande sjukdom, som
företrädesvis angriper djur af hästsläktet, men äfven
kan öfverföras på andra djur, såsom hundar och kattor,
samt äfven på människor. Sjukdomen är känd sedan
äldsta tider och omnämnes redan af Vegetius 400 år
f. Kr.; först på 1600- och 1700-talen kom den att
betraktas som en verklig infektionssjukdom. 1881
påvisades af Babes och Rozsahegyi i var från
rotssjuka människor små smala stafvar, och året
därpå lyckades Bouchard, Charrin och Capitan att af
material från rotssjuka människor och hästar bereda
en buljongkultur, som visade sig kunna öfverföra
rots till marsvin och åsnor; men först Löffler och
Schütz påvisade s. å. den verkliga rotsbacillen,
som fastställdes såsom det egentliga smittämnet 1886
(se Bakteriologi, sp. 727). Sjukdomssymtomen vid rots
äro: flytning från ena eller båda näsborrarna af ett
från början gråaktigt slem, sedermera uppblandadt
med klumpar af gult eller grönaktigt, klibbigt
var, som delvis intorkar omkring näsborrarna;
på nässlemhinnan iakttagas dels små gråhvita,
hampfröstora knölar, dels större och mindre rötsår
med späckig botten och upphöjda, oregelbundna
kanter, dels äfven stjärnformiga ärr efter rötsårens
läkning, i käftgropen hårda, oömma ansvällningar af
lymfkörtlarna; dessutom hosta, småningom besvärad
andning och stark afmagring. Vid hudrots 1. springorm
(Malleus farciminosus) förekomma strängformiga
svulster i och under huden, på hvilka uppstå bölder,
som öppna sig, efterlämnande kraterformiga rötsår,
som sällan läkas. Sjukdomen har ett långsamt förlopp,
kan räcka från några månader till öfver ett år;
utgången är alltid dödlig. Smittämnet förekommer i
synnerhet i näsflödet och varet från

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>