Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruben, Ludvig - Ruben, Christian - Rubens, Nils - Rubens, Petrus Paulus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
R. blef 1860 ledamot af konstakademien. 1864 kom
hans Judit (efter Crist. Allori), där han nådde
fulländadt mästerskap. Här fanns pittoreskt djup och
ljusdunkel på samma gång som klar teckning, elegans
och lätthet i streckföringen samt fasthet och ädel
modellering. Detta blad vann erkännande som den
yppersta gravyr af svensk hand, ej ens Forssells
bästa verk undantagna. R. begaf sig 1865 till
Madrid för konststudier, och följande år uppehöll
han sig i Paris, där han dröjde kvar öfver 1867 års
världsutställning. 1868 bosatte han sig på allvar
i Stockholm och började samtidigt en gravyr efter
Rafaels Madonna della sedia. Tilltagande böjelse
för violinspelning lade sig emellertid jämte andra
omständigheter hindrande i vägen för det framstående
arbetets afslutande. – Veterligen utförde R. icke
flera än dessa fyra blad; da äro likväl nog för att
inför eftervärlden vittna om hans utbildade smak,
hans energiska studier och herravälde öfver sin konsts
medel, egenskaper, hvilka tillförsäkra honom en högt
aktad plats bland 1800-talets kopparstickare. – R:s
maka, Gurli R., född Lublin, f. 1839 i
Stockholm, d. 1887, var före sitt giftermål anställd vid
k. operan som altsångerska (1860-68). Bland hennes
roller voro Azucena i "Trubaduren", Fides i "Profeten"
och Nancy i "Martha".
-rn.*
L. Ruben. Efter själfporträtt.
Ruben, Christian, österrikisk målare, f. 1805 i
Trier, d. 1875 i Wien, var från 1823 lärjunge af Cornelius
och väckte ett visst uppseende genom teckningar till
glasmålningar i Münchens Aukirche och i Regensburgs
dom. Han målade äfven för slottet Hohenschwangau
och kallades 1841 till direktör för konstakademien
i Prag. Han utförde historiska väggmålningar i Prags
Belvedere m. fl. Hans mest berömda verk var Columbus,
då han får se Nya världens kust. Arbeten af R. finnas
i Wiens hofmuseum, i Leuchtenbergska galleriet
och i Nya pinakoteket i München. 1852-72 var han
direktör för akademien i Wien. – R:s son Franz R.,
f. 1842, lärjunge af sin fader, har mest vistats uti
Italien och målat historiska bilder och porträtt.
G-g N.
Rubens, Nils, språklärd, f. 1632 i Hvittaryds
prästgård, Småland, d. 1689, blef student i Uppsala
och sedan handledare för en ung baron Soop,
med hvilken han 1662 lämnade Sverige. 1679-85
vistades han i Paris och sökte vinna befordran
vid något af universiteten. En honom erbjuden
juridisk professur i Åbo ansåg han sig dock ej
vuxen. Omsider återkom han, 1687 utnämnd till censor
librorum, ett nyinrättadt ämbete, för hvilket 1688
instruktion utfärdades. Under sina mångåriga resor
hade R. besökt nästan alla europeiska länder,
talade och skref en mängd språk samt ansågs
förstå alla dylika med någon märkligare litteratur.
-rn.*
Rubens, Petrus Paulus, den flamska målarskolans
största namn och en af världens yppersta konstnärer,
f. 28 eller 29 juni 1577 i Siegen i Nassau, d. 30 maj
1640 i Antwerpen, tillhörde en obetydlig borgarsläkt,
men fadern, Jan R., som i Rom blifvit juris doktor,
kom att intaga en högre social ställning och hade
troligen gjort en lysande karriär, om han icke
inlåtit sig i en ödesdiger kärleksförbindelse med
Vilhelms af Oranien gemål Anna, hvilket föranledde
hans förvisande till Siegen, något, som förklarar,
att sonen föddes där. Den unge R. fick i Köln, där
fadern då vistades, sin uppfostran
under ledning af jesuiter och blef, sexton år
gammal, page hos en förnäm dam. Han lyckades dock
snart öfvertala modern att låta honom egna sig åt
konstnärlig verksamhet och skickades till hennes
frände, landskapsmålaren Tobias Verhaecht i Antwerpen,
hos hvilken han stannade i två år, tillbragte därpå
fyra hos Adam van Noort i samma stad och studerade
så ytterligare i fyra år hos den ansedde och förnäme
Antwerpen-målaren Otho van Veen. 1598 blef R. som
mästare inskrifven i målargillet i Antwerpen, där
han fortfarande vistades, tills han 1600 anträdde
sin studiefärd till Italien. På denna resa måtte den
unge medellöse, ännu obemärkte artisten ha medfört
rekommendationsbref från mycket inflytelserika
personer, ty han blef, utan att ännu ha utfört
någonting märkligt (ovisst är, om Bebådelsen i Wiens
kejs. hofmuseum verkligen är målad före utresan),
så snart han satte foten på italiensk mark, på det
bästa omhuldad. Hertigen af Mantua, Vincenzo Gonzaga,
med hvilken han 1600 i Venezia sammanträffade,
anställde honom genast som sin hofmålare, men synes
ännu icke ha hyst vidare respekt för den gryende
storheten, eftersom han till en början nöjde sig
med att skicka honom till Rom för att utföra en
del kopior. Där var emellertid lyckan R. genast
bevågen. På beställning af ståthållaren i Spanska
Nederländerna, ärkehertig Albrekt, utförde han för
kyrkan S. Croce tre målningar, Den heliga Helena med
Jesu kors, Törnekröningen och Korsets uppresande,
som nu förvaras i Hospitalskapellet i Grasse i
södra Frankrike. Dessa i april 1602 fullbordade
ungdomsarbeten – från samma tid förskrifva
sig porträttgruppen Lipsius och hans lärjungar i
Pittigalleriet och hans bekanta själfporträtt i
Uffizierna i Florens – röja ännu icke fullt smälta
intryck af A. Carracci och Tintoretto. Återkommen
till Mantua, utförde han en serie kopior efter
originalmålningar i hertigens dyrbara tafvelgalleri,
som hade att uppvisa verk af
Fig. 1. P. P. Rubens. Efter ett själfporträtt. (Windsors slott.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
