- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1095-1096

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rudbeck. 1. Olof R. d. ä. (Olavus Rudbeckius pater) - Rudbeck. 2. Olof R. d. y. (Olavus Rudbeckius filius)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

klyfta mellan honom och de undanträngde kollegerna,
och när så den genom de stora företagen (ej minst
det af R. skapade kostsamma kommunitetet för fattiga
studenter) öfveransträngda ekonomien hotade med ruin,
brast stormen lös. Förgäfves infann sig De la Gardie
själf i Uppsala i juli 1670, han kunde ej rädda sin
gunstling, och denne måste träda tillbaka, efter att
dock först ha upprullat den lysande täflan af allt
hvad han gjort för universitetet. - Därefter rådde
i flera år ett verkligt krigstillstånd mellan R. och
hans kolleger, som kom till ett våldsamt utbrott 1675
i den s. k. Curionska processen, i hvilken R. dels för
släktskapens skull (Curio var gift med hans kusin),
dels emedan utgifvandet af Atlantican, som trycktes
på Curios tryckeri, tycktes bero af utgången, förde
Curios talan med ytterlig våldsamhet, som rent af
förbittrade lifvet för många. Processen utföll dock ej
till hans förmån. Några år därefter, då R:s starkaste
antagonister gått ur tiden, närmade han sig till de
öfrige, ty de hotades nu alla af hårda efterräkningar,
sedan enväldets män börjat anställa räfst med den
aristokratiska tidens missbruk. I Uppsala leddes
angreppet af en inkvisitionskommission, bestående af
den stränge räntmästaren J. Arrhenius och den ilskne
teologen H. Schütz. Med öfverlägsen talang slog dock
R. alla angreppen tillbaka (1685). Lika oförfäradt
förde han strax därefter (1687) den fria forskningens
talan, då prästerskapet, hvars häftigaste representant
i Uppsala just var samme Schütz, slog ned på de
förmenta cartesianska tendenser, som framträdt
vid universitetet. - Märkvärdigt nog ledde hvarken
R:s djupa tillgifvenhet för den i onåd fallne De la
Gardie eller hans modiga trots mot enväldets ombud i
Uppsala till, att han förlorade Karl XI:s välvilja. Den
rättrådige och djupt svenske konungen uppskattade till
fullo det storvulna och originella i R:s personlighet
och satte högt hans snille och stolta tankar om
Sveriges höga ålder, hvarför också R. åtnjöt hans
frikostiga understöd för sina stora arbeten. Å sin
sida tog konungen ej sällan hans ojämförliga förmåga
i anspråk. Så gaf han R. i uppdrag att utföra (1688
-91) den påbyggnad af Gustavianum, som han kostade
på för att skaffa utrymme och en väldig lokal för
biblioteket, som han ökat genom donation af de rika
De la Gardieska och Rålambska biblioteken. De sista
11 åren af R:s lif, sedan han 1691 fått öfverlämna
professuren åt sonen Olof, förflöto jämförelsevis
lugnt och egnades hufvudsakligen åt fullföljandet af
hans jätteverk Atlantican och Campi elysii. Arbetet
med den förra hade fört honom in i de isländska
sagorna och väckt hans intresse för runstenarna. Ett
stort antal af de senare citeras i hans Atlantica, och
de isländska sagorna äro där flitigt begagnade. Själf
utgaf han några dylika, hvarjämte han, för att hedra
vännen Verelius’ minne, efter dennes död tryckte hans
"Index linguæ veteris Schyto-Scandicæ". Stora
äro de förtjänster R. inlade om musikens höjande
i Uppsala. Han skapade ett godt akademiskt kapell,
anskaffade nödiga instrument, lät äfven inköpa ett
stort antal musikalier och musikteoretiska verk samt
ombyggde domkyrkoorgeln. Själf var han begåfvad med
en basröst af fenomenal styrka, med hvilken han bidrog
att förhöja alla festligheter i Uppsala. Ännu vid
67 års ålder profsjöng han alla koraler för den nya
psalmboken, till hvilken han och (hufvudsakligen)
Harald Vallerius satte musiken. R. hade under
vistelsen i Holland 1653-54 tagit undervisning i sång,
instrumentalmusik och komposition. Han komponerade
bl. a. en sorgesång till Axel Oxenstiernas begrafning
(bevarad i biblioteket å Edsberg) samt musik vid Karl
XI:s kröning, vid M. G. De la Gardies begrafning och
vid jubelfesten 1693. - Fruktansvärdt var det slag,
som träffade honom vid den stora brand, som 16 maj
1702 lade nästan hela Uppsala stad i aska. Enligt
sägen skall han själf från taket å Gustavianum
ha ledt det släckningsarbete, som räddade det där
förvarade biblioteket och Fjärdingen, medan hans eget
hus förtärdes af lågorna, och med detta träsnitten
till "Campi elysii", nästan hela upplagan af detta
verks l:a del och af Atlanticans båda senare delar,
åtskilliga otryckta arbeten, hans stora samlingar
af modeller, ritningar, fornsaker m. m. Hans sista
bedrift efter denna oerhörda förlust blef en plan
till stadens återuppbyggande, hvilken också blifvit
följd. Men hans kraft var tömd, och kort därefter
slöt han sin ärorika, verksamma och rörliga lefnad. -
Hans af M. Mytens d. ä. förträffligt målade bild
finnes i det nya universitetshuset i Uppsala (se
fig. 1). N. Keder lät gjuta en minnespenning öfver
honom ; Berch lät gravera en dylik 1753, och en
tredje slogs 1847 af Svenska akademien. 31 maj 1910
aftäcktes framför anatomiska institutionen i Uppsala
en af K. Eldh modellerad bröstbild i brons af R.,
bekostad af professor E. Clason. En af Snoilskys
"Svenska bilder" är egnad R. R:s namnteckning finns
återgifven å pl. III till art. Autograf. - Jfr
Atterbom, "Minne af ... O1. R. d. ä." (i Sv. akad:s
handl. från 1796, dlr 23, 24; särskildt utg. 1849),
Klemming, "Anteckningar om Rudbecks Atland" (1863),
M. B. Swederus, "Olof Rudbeck d. ä. hufvudsakligen
betraktad i sin verksamhet som naturforskare" (i
"Nordisk tidskrift", 1878), K. Annerstedt, "Bref
af O. Rudbeck d. ä. rör. Upsala universitet, med
inledning" (l-4, 1893-1905), "Upsala universitets
historia" (2: 1-2) och "O. Rudbeck d. ä., kort
lefnadsteckning" (1905), samt J. G. Rudbeck,
"Bibliografiska anteckningar om O. Rudbeck d. ä:s
anatomiska skrifter" (1904).

illustration placeholder

2. Olof R. d. y. (Olavus Rudbeckius filius),
den föregåendes son, botanist, språk- och
fornforskare, f. 15 mars 1660 i Uppsala, d. där
23 mars 1740, var namnkunnig för sin lärdom och
språkkunskap och hade ärft sin faders arbetsförmåga
och högtflygande intentioner, men var mindre
praktiskt anlagd och fördjupade sig i studier till
men för arbetsresultatet. Efter sin för den tiden
mycket omfångsrika disputation Propagatio plantarum
botanico-physica
(1686) blef han s. å.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0600.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free