- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1097-1098

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rudbeck. 2. Olof R. d. y. (Olavus Rudbeckius filius) - Rudbeck. 3. Ture Gustaf R. f. 1714 - Rudbeck. 4. Olof R. den yngste - Rudbeck. 5. Ture Gustaf R. f. 1806

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med. adjunkt i Uppsala. Han företog 1687 en resa
till Tyskland, Holland och England, försvarade
därunder i Utrecht dissertationen De fundamentali
plantarum notitia rite acquirenda
för med. doktorsgrad
1690, återkom 1691 och utnämndes 1692 till faderns
efterträdare i survivans som professor i medicin och
botanik. På Karl XI:s befallning företog han en resa
till Lappland 1695, hemförde stora zoologiska och
botaniska samlingar och utförde efter hemkomsten
utmärkta afbildningar, som till större delen ännu
finnas i behåll (i biblioteket på Löfsta). Af
resebeskrifningen, som skulle omfatta 12 band,
utkom blott första delen under titeln Nora Samolad,
sive Laponia illustrata
(1701); manuskriptets i
öfrigt färdiga del förstördes af vådelden 1702. Dock
räddades en växtförteckning, som sedermera utgafs
under titeln Index plantarum itineris lapponici 1695
(1724). R. var dessutom sin faders medarbetare i
det stora verket "Campi elysii". Med biträde af
den skicklige tecknaren A. Holtzbom utarbetade
han äfven en beskrifning öfver svenska fåglar och
insekter (outgifven i Löfsta bibliotek). R. hängaf sig
småningom alltmer åt språkforskning och befriades 1720
från de botaniska föreläsningarna, 1730 äfven från de
medicinska, för att kunna ostördt arbeta på sitt stora
verk i jämförande språkforskning, Lexicon harmonicum
(outgifvet manuskript, 10 kvartvolymer, inlöst af
Uppsala universitets bibliotek 1760). Han förfäktade
däri idéer, besläktade med faderns högtflygande tankar
i Atlantican, och sökte visa gotiskans frändskap med
kinesiskan, lapskans med hebreiskan o. s. v., så äfven
i sina afhandlingar Lapo hebraïzans (1703), Thesaurus
linguarum Asiæ et Europæ harmonicus
(1716),
Specimen usus linguæ gothicæ (1717). Hans senare
forskning rörde sig äfven kring fornkunskapen. För
sin tid var R. en framstående tillfällighetsdiktare
(hans dikter äro tryckta i Hansellis samling, bd XII,
1869). R. var en af Vetenskapssocietetens stiftare
1719; han adlades 1719 och fick arkiaters fullmakt
1739. Han var en af de förste, som uppmärksammade
den unge studenten Karl Linnæus kunskaper och
begåfning och har den odödliga förtjänsten att genom
sitt förord och ekonomiskt bistånd ha främjat hans
fortkomst under de första, brydsamma Uppsalaåren; han
tog honom i sitt hus som informator och gjorde honom
till sin vikarie som botanices demonstrator 1730.

3. Ture Gustaf R., friherre, den föregåendes sonson,
landtmarskalk, ämbetsman, f. 21 nov. 1714, d. 8
jan. 1786 på Edsberg i Sollentuna socken, blef
1739 fänrik vid Lifgardet och utmärkte sig för
mod och rådighet i 1741-43 års finska krig. Redan
1743 vardt han major vid Upplands regemente och
1748 öfverstelöjtnant, var i början af Pommerska
kriget generaladjutant under Ungern-Sternberg,
utnämndes 1758 till öfverste för Björneborgs
och 1759 för Upplands regemente samt blef 1766
generalmajor. R. hade ganska tidigt med klokhet
och lycka egnat sig åt landthushållning och gjort
sig bemärkt som talare på Riddarhuset. Vid 1760-62
års riksdag hade han plats i sekreta utskottet och
bekämpade ifrigt hattarna; särskildt uppträdde han
skarpt mot ständernas i partiyrans tjänst verkande
kommissioner och utomordentliga domstolar. Vältalig,
driftig, oförskräckt och aktad
för sin obesticklighet, framstod han från den tiden
som en af mösspartiets inflytelserikaste ledare och
valdes vid riksdagen 1765 till landtmarskalk. Vid
de två följande riksdagarna (1769 och 1771) var han
äfven, ehuru förgäfves, sitt partis kandidat till
denna hederspost. I ärendena ingrep R. i väsentligen
moderat anda, men gick mot slutet ej fri från
partilidelsens vanliga brist på konsekvens. Han
var i nationalekonomiska frågor lärjunge till
Nordencrantz. 1766 utsågs R. till ordförande i
tulldirektionen (hvilken plats fråntogs honom af
hattarna 1770).
illustration placeholder

Han upphöjdes 1771 i friherrligt
stånd och utnämndes 1772, mot lagen, af ständerna
till öfverståthållare. I juli s. å. uppdrogs honom
af sekreta utskottet att besiktiga dockbyggnaden i
Karlskrona. Då han på sin resa dit ville färdas
genom Kristianstad, af visades han snöpligt
från stadsporten: Toll hade samma dag, 11 aug.,
öfvertalat stadens garnison till resning. Sedan
R. genom samtal med bönder och resande fått några
dunkla uppgifter om händelserna i staden, öfvergaf
han resan till Karlskrona och skyndade genom natt
och dag tillbaka till Stockholm, där han var den
förste, som 17 aug. meddelade sekreta utskottet och
rådet underrättelsen om den i Kristianstad begynnande
revolutionen. Då Gustaf III 19 s. m. verkställde sin
revolution, for R. omkring i hufvudstaden och sökte
egga till frihetens försvar, men oskadliggjordes
genom arrest och uppmanade därefter flera
regementschefer i landsorten att underkasta sig den
nya regeringsformen. Våren 1773 förflyttades R. till
landshöfdingstolen i Uppsala, hvilken han innehade
till 1782.

4. Olof R. den yngste, den föregåendes
kusin, son till vicepresidenten i
Bergskollegium Joh. Olof R., skald, f. 8 dec. 1750
i Stockholm, d. 23 mars 1777, ingick efter slutade
studier i Uppsala 1774 i Riksarkivet, där han
befordrades till kopist och kanslist. Han var medlem
af sällskapet Utile dulci och hade framstående
anlag för teckning. R:s skalderykte grundar sig
egentligen på hans komiska epos Boråsiaden (1776; 3:e
uppl. 1820), som han författade redan i sitt sjuttonde
år. Det behandlar det hoffmanska bondupploppet i
Västergötland och utmärker sig för ledig versifikation
och den kontrast, som det episka maskineriet med gudar
och gudinnor bildar mot själfva ämnet. Efter
hans död utgafs hans komiska hjältedikt Neri (1784).
Samtidigt offentliggjorde R:s vän Regnér i "Svenska
parnassen" (1784, 1785) åtskilliga af hans mindre
poem, alla utmärkta af elegans i formen, men skäligen
obetydliga till innehållet. Tillsammans ha alla
dessa arbeten utgetts af P. Hanselli i R:s
Samlade dikter (1852).

5. Ture Gustaf R., friherre, skriftställare,
sonson till O1. R. d. y:s son hofmarskalken Adolf R.,
som 1771 blef friherre, f. 23 aug. 1806 i
Stockholm, d. natten till l juni 1876 i Vimmerby,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:30:58 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0601.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free