Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rummet. 2. Psyk. - Rumohr, Karl Friedrich Ludwig Felix von - Rumohr, Theodor Vilhelm - Rumor - Rumormästare. 1. En militärisk värdighet - Rumormästare. 2. I äldre tider en tjänsteman - Rump, Christian Gotfred
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
verklighet och kunna endast i viss mån lokalisera
våra ljudförnimmelser inom en genom andra sinnen
grundlagd rumsbild. Och säkert är, att för
den normala, vuxna människan det är synen, som
är det framför allt rumsuppfattande sinnet, till
hvars rumsbild de öfriga sinnenas intryck
lokaliseras. Vid denna bilds uppkomst har man att
skilja mellan vår uppfattning af den riktning, i
hvilken vi förlägga synförnimmelserna, och det
afstånd, på hvilket vi föreställa oss de sedda
föremålen, d. v. s. uppfattningen af ytor och öfver
hufvud två af rummets dimensioner samt å andra
sidan uppfattningen af den tredje dimensionen och
den perspektiviska fördjupningen af synfältet.
Flertalet psykologer antar som förklaringsgrund för
den förstnämnda sidan i vår synbild och sålunda
för särskiljandet af föremålen som förlagda bredvid
hvarandra olika kvalitativ beskaffenhet hos
våra synförnimmelser alltefter det ställe på
näthinnan, som träffats af ljusintrycket. För uppfattningen
af afståndet och därmed af föremålens läge
bakom och framför hvarandra söker man inom den
omedelbara sinnesförnimmelsen en förklaringsgrund
däri att, då föremålen ses med båda ögonen, deras
synintryck träffa olika delar af det enhetligt
inriktade ögonparet alltefter de olika afstånden,
hvarvid sålunda den nyss angifna kvalitativa
lokaltonen från näthinnans skilda delar kan tjäna
som särmärke äfven för afståndsuppfattningen.
Denna hypotes finner ett särskildt stöd i
erfarenheterna vid användning af stereoskopet (se d. o.),
i det att detta är en apparat, som låter ögonen
träffas af två bilder af samma föremål, hvilka äro
ungefär så pass olika hvarandra som föremålet,
sedt från hvartdera ögats särskilda synpunkt, och
som nu föras tillsammans på ej fullt korresponderande
ställen på de båda ögonens näthinnor,
hvaraf följden blir, att föremålet för vår uppfattning
tar plastisk form. Otvifvelaktigt understödes
emellertid vår uppfattning af synfältets perspektiviska
fördjupning af flera lokaltecken, hvilka på
medelbart sätt låta oss omedvetet sluta oss till
afstånden: 1. öfverblickandet af det mellanliggande
horisontalfältet; 2. muskelförnimmelserna vid
linsens ackommodering och 3. vid ögonaxlarnas inriktande
vid seendet med båda ögonen; 4. luftperspektivet
samt 5. linearperspektivet. - Litt.: J.
Müller, "Zur vergleichenden physiologie des
gesichtsinnes" (1826), E. Hering, "Beiträge zur
physiologie" (1864), E. de Cyon, "Recherches
expérimentales sur les fonctions des canaux
semicirculaires" (1878), K. R. Geijer, "Hermann
Lotzes lära om rummet" (i "Ny sv. tidskr.",
1880), "Darstellung und kritik der Lotze’schen
lehre von den localzeichen" (i "Philosophische
monatshefte", 1883) och "Lotzes philosopheme
über die raumanschauung" (i "Skandinavisches
archiv", 1892), samt H. Helmholtz, "Physiologische
optik" (3:e uppl. 1909). 1-2. S-e.
Rumohr [romår], Karl Friedrich Ludwig
Felix von, tysk konstlärd, f. 1785 nära
Dresden, d. 1843 i Dresden, studerade i Göttingen,
företog långa resor i Italien, gjorde konststudier för
Fiorillo i Rom och utgaf de båda märkliga arbetena
Italienische forschungen (3 dlr, 1826-31) och
Drei reisen nach Italien (1832). Bland denna tids
lärde var R. en af de ytterst få, för hvilka
konsten ej var uteslutande teorier och system. Han
uppträdde oppositionellt mot såväl den klassiska som
den romantiska estetiken, liksom mot akademierna. Han
arbetade på att lära sina läsare förstå konsten och
njuta af den i dess alla olika former. R. lefde än
på sitt gods i trakten af Lübeck, än i Köpenhamn,
sedan 1821 mestadels i Dresden. Han medverkade
vid ordnandet af museet i Berlin 1829 ff. och af
kopparstickssamlingen i Köpenhamn (utgaf dess historia
1835), skref nationalekonomiska och vittra verk samt
en spirituell kokbok Geist der kochkunst (1828; senast
tryckt i Reclams "Universalbibliothek"). Jfr
monografi af H. W. Schulz (1844).
G-g N.
Rumohr [romår], Theodor Vilhelm, dansk författare,
f. 1807, d. 1884, hette ursprungligen Kjerstrup, men
blef adopterad af en R. 1832 tog han juridisk examen,
blef tingsskrifvare 1850 och var "häradsfogde" i
Nord-Slesvig 1853-64. R. är känd hufvudsakligen
genom sina under signaturen P. P. utgifna
lifliga "fædrelandshistoriske malerier" Peter
Tordenskjold (1842; 5:e uppl. 1887) och Niels
Juel og hans samtid (1846-47; 4:e uppl. 1877).
E. Ebg.
Rumor (af lat. rumor, mummel, larm), gny, stoj, larm.
Rumormästare. 1. En från Trettioåriga krigets tid
bruklig benämning på en militärisk värdighet, hvars
innehafvare sorterade under generalgevaldigern
(öfverprofossen) samt utom kvarter och läger
hade makt och myndighet att beifra och afstraffa
förseelser (generalgevaldigern egde motsvarande
myndighet inom lägret). Rumormästaren fick omfånget
af sin befogenhet bestämdt genom den till Gustaf II
Adolfs krigsartiklar af 1621 fogade "General- und
obergerichtsordnung", hvars 6:e kapitel ("titulus")
handlar "Vom ampt des rumormeisters". Äfven i Karl
XI:s krigsartiklar af 1683 bibehölls instruktionen
för rumormästaren med ungefär enahanda lydelse som i
Gustaf II Adolfs, men försvann jämte värdigheten själf
i senare tiders krigsartiklar. Rumormästaren hade
sig ålagdt att resa i förväg framför marschkolonnen
(generalgevaldigern däremot höll sig efter hären)
för att hindra förelöpare att bemäktiga sig kvarteren
äfvensom att tillse, att dessa senare ej utplundrades,
innan hären anländt. Han egde därjämte att straffa
soldater, som gripits på bar gärning vid utöfvandet
af brott eller förseelser. Där undersökning kräfdes,
hade han att hänskjuta saken till generalgevaldigerns
åtgärder. - 2. En i äldre tider vid de svenska
brunnsorterna anställd tjänsteman, hvars uppgift var
att upprätthålla god ordning bland brunnsgästerna
och tillhandagå "brunnsrätten" (en af "förståndige"
män sammansatt rätt med brunnsintendenten till
ordförande) samt brunnsfiskalen. En kvarlefva af
denna värdighet fortlefver jämte namnet (stundom
förkortadt till "rumorn") ännu i dag vid en
och annan af våra hälsobrunnar, t. ex. Medevi
och Söderköping, men betecknar numera detsamma
som brunnsvaktmästare. Rumormästaren var stundom
utrustad med en viss yttre ståt. - Numera användes
ordet rumormästare oftast i betydelsen upptågsmakare,
"rolighetsminister", "bullerbas", l o. 2. R. G.
Rump, Christian Gotfred, dansk målare, f. 8 dec. 1816
i Hilleröd, d. där 25 maj 1880, kom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
