- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1203-1204

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runeberg. 5. Valter Magnus R. - Runeberg. 6. Johan Vilhelm R. - Runeberg. 7. Hjalmar Johannes (Nino) R.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

samt måhända äfven ett inflytande från hemmet
af faderns kärlek till grekernas poesi och den
plastiska fulländningen af hans diktning betingade
R:s anslutning till den klassiska riktningen inom
den moderna skulpturen. Han valde sina ämnen
förnämligast ur grekernas mytologi och anslöt sig
äfven i formen mer eller mindre till den antika
konsten. Idealiseringen är påtagligast i Apollon
samt de två äldre Psychefigurerna; mera realistiska
och äfven mera lifsvarma äro Marsyas och Silenus. -
Från Rom flyttade R. till Paris 1876 och närmade sig
snart den franska realismen, öfvergången, kanske
redan märkbar i den sista Psychefiguren, bildas
hufvudsakligast af en barngrupp: Amor och Bakchos
(1878, marmor; i finska konstföreningen, ett annat
exemplar i privat ego i Borgå). Jämte den modernt
djupsinniga uppfattningen af de grekiska myterna,
som skönjes äfven i Apollon-gruppen samt i Kleobis
och Biton, framträder här den älskvärda humor, som
är ett utmärkande drag hos R., både som konstnär och
som människa. I Paris var R. förnämligast sysselsatt
med monumentalstoderna öfver sin fader, Per Brahe samt
Alexander II (den första och den sistnämnda beställda
på initiativ af Finlands ständer). Runebergsstoden
göts i brons 1881 och aftäcktes i Helsingfors 6
maj 1885. Skalden står upprätt utan något emblem;
mot piedestalen stöder sig en allegorisk kvinnofigur
("Finland"). En förstudie till sistnämnda figur är
flickstatyn Sexton år (1883, ett senare bronsexemplar
i Köpenhamns Kunstmuseum). I ungefär naturlig storlek
är den af R. modellerade Runebergsstaty, som är rest
i Borgå. 1884 fick R. beställning på Brahestoden,
hvartill penningar samlats förnämligast i Åbo
stad. Modellen utfördes under vintern i Köpenhamn;
i förstorad skala göts statyn i brons i Paris och
aftäcktes i Åbo sommaren 1887. En mindre replik är
rest i Brahestad. Alexandermonumentet (se fig. i bd
I, sp. 532) aftäcktes på Senatstorget i Helsingfors 29
april 1894. Det omfattar, förutom kejsarens staty,
fyra sockelgrupper och figurer: Patria (Finland
värnande sina lagar), Lux (vetenskap och konst),
Labor (arbetet) och Pax (freden). Konstens genius
finns i brons (1895) I Köpenhamns Kunstmuseum och
i förminskad skala i finska konstföreningen. Till
dessa större arbeten sluta sig Vibelii minne,
kvinnostatyett i marmor (1891, i finska statens ego),
samt statygrupperna Danaider (1895) och Uppståndelsen
{1896). Danske målaren V. Marstrands staty, modellerad
1900, restes 1901 i brons framför Kunstmuseet. I
Borgå domkyrka har en staty af kejsar Alexander I
blifvit uppställd. Bland de många porträttbyster
R. utfört må nämnas Själfporträtt (marmor,
Rom, 1869, finska konstföreningen), A. Fryxell
(1879, brons i Nationalmuseum, Stockholm; ett
annat bronsexemplar uppställdes i Humlegården
1910), A. E. Nordenskiöld (1880, brons i finska
konstföreningen, marmor i Nationalmuseum), Jonas Lie
(1884), Bj. Björnson (1887), L. Mechelin (s. å.),
kommerserådet A. V. Wahren (s. å., uppställd vid
Forssa bomullsfabrik), H. Borgström (i Tölö park vid
Helsingfors 1888), K. G. Estlander (1889), danske
läkaren H. V, Meyer (1897, kolossalbyst för Meyers
monument i Köpenhamn), J. G. Agardh
(1898, Botaniska trädgården i Lund), donatorn
N. Rosquist (1901, Malmö museum), Sven Nilsson
(1902, utanför Lunds universitet), A. Chydenius
(s. å., upprest i Gamlakarleby), K. Treffenberg
(1903, i Mora), J. L. Runeberg (i Jakobstad
1904). Grafmonumentet öfver Z. Topelius aftäcktes
1905, andra grafmonument från de senast förgångna
årtiondena äro de öfver affärsmännen Tollander (i
Helsingfors) och Askolin (i Borgå). En kolossalbyst
i brons af L. Mechelin uppställdes 1909 i finska
konstföreningen. R. blef led. af akademien i
Petersburg 1874, af konstakademien i Stockholm 1877
och i Köpenhamn 1883 samt filos. hedersdoktor i
Lund 1900.

6. Johan Vilhelm R., den föregåendes
broder, finsk universitetslärare, f.
8 febr. 1843 i Borgå, blef student i
Helsingfors 1860, med. licentiat 1870 och med.
doktor 1871, sedan han utgett ett arbete, Om
ros i sår
(1870), samt utnämndes 1877 till
professor i medicinsk klinik vid Helsingfors’
universitet. Från detta ämbete i hvilket
han utöfvade en mycket framgångsrik och
betydelsefull verksamhet, erhöll han 1907
afsked som emeritus. R:s professorsspecimen,
Om albuminurins patogenetiska vilkor (1876),
och en till grund för detsamma liggande
experimentell undersökning Über die filtration
von eiweisslösungen durch thierische membranen

(i "Archiv der heilkunde", s. å.) föranledde,
att frågan om orsaken till ägghvitans uppträdande
i urinen ånyo togs till diskussion af icke få
forskare. R. offentliggjorde själf under de
följande åren flera afhandlingar i detta ämne
(Om albuminuri hos friska personer, 1880;
Om filtration af ägghvitelösningar genom djuriska
membraner
, 1882). I samband med dessa stå hans
arbeten Om albuminhalten i ascitisvätskor
(1883) och Om halten af fixa ämnen i de patologiska
transsudaten
(1884), Om den diagnostiska betydelsen
af ägghvitehalten i patologiska trans- och exsudat

(1896). Dessutom har han offentliggjort kliniska
studier i flera andra delar af sin vetenskap,
såsom Om behandlingen af inflammationer i
och invid blindtarmen
(1882), Über die künstliche
aufblähung des magens durch einpumpen von luft
(1884),
Om operativ behandling af sjukdomar i lungorna (1886),
Om den variga lungsäcksinflammationens operativa
behandling
(1891), De diffusa nejriterna med hänsyn
till deras kliniska gruppering och diagnos
(1900)
och Om perkussorisk transsonans (1901). I sin
afhandling om Bothriocephalus latus och perniciös
anämi
(1887) söker R. ådagalägga, att åtminstone
i vissa fall den perniciösa anemien framkallas af
nämnda intestinalmask och botas genom dennas
bortdrifvande. De flesta af dessa afhandlingar äro
tryckta i Finska läkarsällskapets handlingar.
- I arbetet för Finlands politiska och
ekonomiska utveckling har R. deltagit med intresse
och framgång, speciellt som ombud för
universitetet vid alla ståndslandtdagar (utom en)
sedan 1882. Efter representationsreformen deltog
R. i landtdagen 1907. 1888-91 var R.
ordförande för Helsingfors’ stadsfullmäktige.
Han blef 1894 led. af Vet. akad., 1898 af Vet.
soc. i Uppsala och 1899 af Vet. o. vitt. samh.
i Göteborg.

7. Hjalmar Johannes (Nino) R., son till
R. 5, finländsk skald, f. 27 maj 1874 i Rom, blef
student i Paris 1892, i Helsingfors 1894,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0654.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free