Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Runge, Philip Otto - Runge, Friedlieb Ferdinand - Runge, Karl David Tolmé - Rungner - Rungsted - Runhenda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
liksom han bland konstnärerna var riktningens mest
målmedvetne teoretiker. I sina yttranden om konsten
var han långt före sin tid och sina landsmän. Han
förordar färgskissens betydelse framför teckningen på
kartong som förstudium till en tafla, friluftsmåleriet
hägrar för honom, han fordrar "luft och ton" i
målningen, och han finner det moderna måleriets
uppgift vara den att söka "ljus, färg och rörligt
lif". Men i hans målningar finner man ej mycket af
detta, låt vara, att hans porträtt och gruppbilder
uppenbara omedelbar naturiakttagelse, vinnande
naivitet i barnbilderna, skarp karaktär i porträtt
af gamla människor. Gruppen Barnen Hülsenbeck,
lekande i det fria (1805), visar hans försök att nå
luftverkan. Hans porträttkonst belyses af ett par
själfporträtt, gruppen De tre (1804) och främst af
den i hög grad karaktärsfulla dubbelbilden af hans
föräldrar på promenad (1806). Ett af hans tidigare
arbeten är idyllen Näktergalens lektion (en sefyr
lär en amorin blåsa flöjt, 1802). I pennteckningar
- figurer, djur, blommor - sökte han ornamental,
arabeskartad linjeverkan; särdeles känsliga äro
hans blomsterstudier i silhuett (hvita mot mörk
botten). I fyra kompositioner framställde han Dagens
stunder, hvilka skulle symbolisera "den skapande
andens fyra dimensioner". De finnas i noggrant
genomförda teckningar, en af dem, Morgonen, äfven
i oljeskisser. En detalj ur denna komposition, ett
litet barn, som ligger naket på rygg på en blomsteräng
och sträcker armarna mot solen, är ett af R:s bästa
alster. Han gjorde äfven teckningar till Ossian, till
"Die Haymonskinder" m. m., utgaf 1810 en färgteoretisk
studie, Farbenkugel, skref dikter, nedskref äfven på
plattyska två folksagor, som bröderna Grimm upptogo
i sin sagosamling (1812). Han stod i full utveckling
ända till sin död vid 33 års ålder. Som intelligens
var han högt skattad af sin samtid och ej endast af
romantikerna - Goethe fann honom vara "en individ af
dem, som sällan födas". Hans efterlämnade skrifter
(dikter, utkast, dagböcker) utgåfvos 1840 i 2
dlr, hans ornamentala teckningar 1843, skrifter
i urval 1913. Hans återuppståndelse som konstnär
kan dateras från hundraårsutställningen i Berlin
1906, där han var rikt och bra representerad. Det
är Lichtwark, som framdragit honom ur glömskan och
samlat hans målningar jämte förarbeten och teckningar
i Hamburgs Kunsthalle. Jfr A. Aubert, "R. und die
romantik" (1906; norsk upplaga "R. og romantiken"
1911, väl illustrerad). Se äfven Ricarda Huch,
"Blütezeit der romantik" (1899; 3:e uppl. 1908).
G-g N.
Runge [rörige], Friedlieb Ferdinand, tysk kemist,
f. 8 febr. 1795 i Billwärder vid Hamburg, d. 25 mars
1867 i Oranienburg som pensionär hos k. preussiska
"Seehandlung", var först apotekare, sedan läkare, blef
1820 docent i Berlin, vistades en längre tid i Paris,
blef 1825 professor i kemi i Breslau och 1840 direktör
för statsverken i Oranienburg. 1834-36 upptäckte
R. i stenkolstjära tre ämnen, som sedermera fått
en ofantligt stor teoretisk och praktisk betydelse,
nämligen anilin, fenol och pyrrol (se dessa ord). Han
är den förste, som af anilin erhållit färgade derivat,
och har äfven utfört grundläggande undersökningar
öfver krapprotens färgämnen (se Alisarin och
Krapp). R. författade en mängd mönstergilla
kemiska afhandlingar och skrifter, bland hvilka
märkas: Farbenchemie (3 bd, 1834), Einleitung
in die technische chemie für jedermann (1836),
Die technische chemie der nutzlichsten metalle
(1838) och Grundriss der chemie (2 bd, 1847-48).
K. A. V-g.
Runge [rörige], Karl David Tolmé, tysk matematiker,
f. 30 aug. 1856 i Bremen, filos. doktor 1880 i Berlin,
docent där 1883, professor i matematik vid tekniska
högskolan i Hannover 1886 och i tillämpad matematik
vid universitetet i Göttingen 1904, medredaktör
af "Schlömilchsche zeitschrift fur angewandte
mathematik", har verkat vid Columbiauniversitetet i
New York 1909-10 och författat en mängd afhandlingar
i in- och utländska tidskrifter för matematik, fysik
o. d. Bland hans öfriga skrifter må särskildt nämnas
Praxis der gleichungen (1900). R. är medlem af flera
lärda samfund, bl. a. korresponderande ledamot af
Fysiogr. sällsk. i Lund (1908).
Rungner (isl. Hrungnir), nord. myt., var en jätte,
som i tvekamp dödades af Tor. Efter dikten Haustlong,
omkr. 900, af Tjodolf från Hvin berättas i Snorres
Edda, att R. hade med sin häst Gullfaxe jagat efter
Oden och under denna jakt helt oförvarandes kommit
inom Asgårds område. Han inbjöds då af asarna till
dryckeslag, men blef rusig och fällde öfvermodiga
ord om att flytta Valhall till Jättehem samt att
dräpa alla asarna, men bortföra Freja och Sif. Tor
tillkallades och ville döda R., men denne sade, att
Oden inbjudit honom, och menade det vara nidingsdåd,
om Tor nu dräpte honom vapenlös. I stället utmanade
R. Tor till holmgång på gränsområdet Grjotunagård. Tor
åtföljdes till enviget af Tjalfve. R. bistods af
lerjätten Mockurkalfve (se d. o.). R. var den starkaste
af jättarna; hans hjärta och hufvud voro af sten,
likaså hans sköld, och han hade därjämte till vapen
ett bryne (isl. hein, sv. dial. hen, brynsten). När
Tjalfve såg R. hålla skölden framför sig, sade han:
"Du beter dig oförsiktigt, jätte, ty Tor anfaller dig
nedifrån jorden". Jätten ställde sig då på skölden,
men i detsamma kom Tor och kastade från långt
håll sin hammare Mjollner mot jätten. R. kastade
brynet mot Mjollner, som slog det itu, i en del,
som föll på jorden, hvaraf sedan alla brynstensberg
uppkommo, och en del, som fastnade i hufvudet på
Tor, så att han föll till marken (se
Aurvande1). R:s hufvud blef fullständigt krossadt af Mjollner;
och när R. föll, råkade hans ena ben komma öfver
halsen på Tor, och endast Tors son Magne förmådde
lyfta af det. Mockurkalfve dödades af Tjalfve.
Th. W. (B-e.)
Rungsted, danskt fiskeläge och badort vid
Öresund, ligger midtemot Hven mellan Köpenhamn
och Helsingör. 474 inv. (1911). Skalden Joh. Ewald
bodde där 1773-75 och besjöng stället i ett vackert
kväde, "Rungsteds lyksaligheder". På "Ewalds höj"
i R. restes 1876 en minnesvård öfver honom. -
Vid R. förlade Karl XII sin armé i läger 11-21
aug. 1700, hvarvid ett par batterier uppfördes vid
strandkanten. E. Ebg. L. W:son M.
Runhenda (isl. runhenda) kallas den fornnordiska
strof, där verserna äro parvis eller halfstrofsvis
förenade genom slutrim, antingen manligt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
