- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1247-1248

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Russell. 3. Francis R., 4:e earl af Bedford - Russell. 4. William R. 5:e earl och 1:e heritg af Bedford - Russell. 5. William R. sedan 1678 kallad lord R. - Russell. 6. Edward R., earl af Orford - Russell. 7. John R., 4:e hertig af Bedford - Russell. 8. Francis R., 5:e hertig af Bedford - Russell. 9. John R., mest bekant som lord John R., f. 1792

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en del af trakten ännu efter honom kallas Bedford
Level.

4. William R., den föregåendes son.
5:e earl och l:e hertig af Bedford,
f. 1613, d. 1700, stred 1642 först
i parlamentshären som rytterigeneral,
öfvergick 1643 till konungen, men återvände s. å. till
motsidan och drog sig därpå från politiken för
att fullfölja de af hans fader påbörjade stora
torrläggningsarbetena. Efter statshvälfningen 1688
inkallades han i rådet, och 1694 upphöjdes han till
hertig af Bedford och markis af Tavistock, närmast
som en hedersbevisning åt sonens, lord R:s (se R.
5), martyrskap för folkfrihetens sak.

illustration placeholder

5. William R., sedan 1678 kallad lord R.,
den föregåendes son, politiker, f. 29 sept.
1639, afrättad i London 21 juli 1683, blef
efter restaurationen 1660 underhusmedlem för
släktvalkretsen
Tavistock och tog från 1673 ifrig del i
"landtpartiets" opposition mot Karl II:s och
den s. k. "cabalens" (se d. o.) fransk-katolska
politik. Hans opposition mot konungens ledande
minister, Danby (se Osborne 1), blef 1678 så häftig,
att han genom sin hustrus morbroder markisen af
Ruvigny trädde i hemliga förhandlingar med franska
hofvet och, fastän själf obesmittad af mutor,
öfversåg med Ruvignys penningutdelningar bland
parlamentets medlemmar. Ryktena om en vidtutgrenad
katolsk sammansvärjning (the popish plot; se
Oates) förmådde R. att arbeta för Karl II:s broder
Jakobs utestängande från tronföljden till förmån
för konungens naturlige son, Monmouth. Danby
lyckades han störta, och Karl måste (april 1679)
mottaga honom i rådet, men han utträdde därur
redan jan. 1680 för att friare kunna verka för
en protestantisk tronföljd. Såväl 1680 som 1681
förordade han ifrigt i underhuset billen om Jakobs
uteslutande från tronföljden, men återgick efter
parlamentsupplösningen 1681 till privatlifvet. Hans
närvaro 1683 vid några öfverläggningar om möjligheten
af uppror är bevisad, men däremot hade han ingen
kännedom om en samtidigt i andra kretsar bildad
sammansvärjning mot konungens lif (the Rye house
plot
; se d. o.). Misstänkt för delaktighet i dennaj
insattes han i Tower (26 juni), ställdes inför rätta
och fälldes bl. a. på lord Howards falska vittnesmål
om, att han skulle ha påyrkat aftal om uppror med
earlen af Argyll i Skottland. Han dömdes till döden
och afrättades, sedan han afböjt att köpa sitt lif
genom en förklaring om den absoluta olagligheten af
motstånd mot konungamakten. Domen förklarades efter
Vilhelms och Marias tronbestigning (1688) genom
en parlamentsakt olaglig. Jfr Lord John Russell,
"Life of William, lord R." (1820; 5:e uppl. 1853).

6. Edward R., earl af Orford, den föregåendes
kusin, amiral, f. 1653, d. 1727, tillhörde
de missnöjdes ledare under Jakob II och slöt sig
tidigt till Vilhelm af Oranien, men låg blott
några år efter 1688 års statshvälfning djupt inne
i jakobitiska stämplingar. I förtröstan härpå
hade Ludvig XIV 1692 befallt Tourville att med sin
underlägsna flotta angripa R., hvilken förde befälet
öfver en engelsk flotta i Kanalen; men R. gjorde
sin plikt och vann den stora segern vid La Hougue,
29 maj 1692. R. tillhörde den grupp af framstående
whigledare, som fick namnet "Juntan", och blef 1694
förste amiralitetslord, hvilken post han innehade
till 1699 och sedermera 1709-10 och 1714-17, alltjämt
synnerligen hatad af tories. Han upphöjdes 1697 till
earl af Orford.

7. John R., 4:e hertig af Bedford, sonson till R. 5,
politiker, f. 1710, d. 1771, ärfde hertigvärdigheten
vid sin äldre broders död 1732 och blef snart
genom sin rang och rikedom en af whigpartiets
tongifvande ledare, ehuru han sades vara "mer
intresserad af cricket än af politik". R. tillhörde
Pelhams ministär 1744-51, var 1756-61 lordlöjtnant
på Irland, inträdde 1761 som sigillbevarare
i Butes ministär och ledde 1762-63 i Paris
fredsunderhandlingarna med Frankrike. Personlig
ovilja mot Bute förmådde honom våren 1763 att afgå,
men sept. 1763-juli 1765 var han lordpresident i
Grenvilles kabinett. Då han 1767 med sitt stora
inflytande i parlamentet främjade tillkomsten
af hertigens af Grafton kabinett, anfölls han
ytterligt våldsamt i ett af de mest uppmärksammade
"Juniusbrefven". Han var en stolt och hetlefrad man,
personligen redbar, men alltför villig att låta
sig påverkas af egennyttiga rådgifvare.
Hans korrespondens utgafs af lord John Russell (3
bd, 1842-46).

8. Francis R., 5:e hertig af Bedford, den
föregåendes sonson, f. 1765, d. 1802, ärfde 1771
hertigtiteln, tillhörde prinsens af Wales vänkrets
och företrädde i öfverhuset Ch. J. Fox’
whigpolitik. Han angreps därför af E. Burke i
dennes ryktbara "Letter to a noble lord", där
han med anspelning på släktens genom hofgunst och
förläningar grundlagda rikedom kallades
"Leviathan bland kronans kreatur". Under sina
sista år verkade han ifrigt för jordbrukets höjande,
bl. a. genom förbättrad plogkonstruktion och
rationell fårafvel. Han byggde ett nytt
släktresidens vid Russells square i London, och där
restes 1809 hans staty (med handen på plogen).

illustration placeholder

9. John R., sedan 1861 earl R., mest
bekant under sin tidigare titel lord John R.,
den föregåendes son, en af Englands berömdaste
statsmän, f. 18 aug. 1792 i London, d.
28 maj 1878 på landtgodsst Pembroke Lodge
vid Richmond, blef 1813, bildad genom
universitetsstudier och vidsträckta resor, medlem
af underhuset, där han slöt sig till
whigpartiet och 1814 höll sitt jungfrutal till förmån
för stödjande af norrmännens motstånd mot


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0676.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free