- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1253-1254

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Russell, Charles, baron Russell of Killowen - Russell, Thomas William - Russell, Israel Cook - Russia. 1. Astron. - Russia. 2. Nylatinsk benämning på Ryssland - Russificera l. Russifiera - Russin - Russinstjälk - Russkaja pravda - Russkaja starina

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

underhuset som "oberoende liberal" medlem för en irländsk
valkrets, deltog lifligt i debatterna om irländska
frågor och blef febr. 1886 attorney general i
Gladstones tredje ministär, den förste katolske
innehafvaren af detta ämbete sedan reformationen;
samtidigt erhöll han knightvärdighet. R. afgick med
Gladstone i juli s. å. Sin största berömmelse som
advokat vann han som Parnells juridiska ombud inför
den kommission, som 1888-90 undersökte halten af
tidningen "Times’" beskyllningar mot Parnell och andra
ledande irländska nationalister för medbrottslighet
i mordet i Phoenixparken på ministrarna Cavendish
och Burke (se Parnell, sp. 138-139). R:s korsförhör
(febr. 1889) med R. Pigott, hvilken drefs att erkänna
sig ha förfalskat de för Parnell komprometterande
brefven samt därpå rymde ur landet och (5 mars)
begick själfmord i Madrid, då han skulle häktas,
tillhör de mest dramatiska scenerna i engelsk
domstolshistoria. R. blef 1892 attorney general i
Gladstones fjärde ministär och förde som sådan 1893
Englands sak inför skiljedomstolen i tvisten med
Förenta staterna om rätten till fiske och säljakt
i Behrings haf. I maj 1904 utnämndes han till lord
of appeal och blef samtidigt peer för lifstid
(baron R. of Killowen). Ett par månader senare
utnämndes han till Englands lordöfverdomare
(lagens förbud för katoliker att bekläda
lordkanslersämbetet hade hindrat Gladstone att
anförtro honom det). R. var 1899 engelsk medlem af
skiljedomstolen i tvisten om gränsen mellan Venezuela
och Brittiska Guyana. Äfven som domare efterlämnade
den store advokaten ett aktadt minne. Jfr R. Barry
O’Brien, "The life of lord R. of Killowen" (1901).
V. S-g.

Russell [ra’sl], Thomas William, irländsk politiker,
f. 28 febr. 1841 i Cupar Fife (Skottland), bosatte
sig 1859 på Irland, där han först innehade ett
nykterhetsvärdshus och 1864-82 var sekreterare i flera
nykterhetsorganisationer. R. var länge motståndare
till home-rule-politiken och såg i stället Irlands
bästa i vidtgående jordreformer, förbättradt jordbruk
och genomgripande nykterhetslagstiftning. 1886
blef han ledamot af underhuset, tillhörde
där liberalunionisterna och var 1895-1900
understatssekreterare för kommunalförvaltningen. Som
minister hade han stor andel i tillkomsten af
1896 års irländska jordlag. R. bröt småningom
alltmer med unionisterna och utsågs 1907 af den
liberala ministären Campbell-Bannerman till vice
president i irländska departementet för jordbruk
och teknisk undervisning. 1910 föll han igenom vid
underhusvalen, men tillhör sedan 1911 ånyo underhuset.
V. S-g.

Russell [ra’sl], Israel Cook, amerikansk geolog,
f. 1852, d. 1906, ledde som assistent vid Geological
survey fältmätningen i Colorado och New Mexico och
1889 en expedition till Yukon och Porcupine i Alaska
samt företog 1890-91 två viktiga forskningsresor till
trakten af M:t Elias. Sedan 1892 var han professor
i geologi i Michigans universitet i Ann Arbor. Han
författade bl. a. Lakes of North America (1895),
Glaciers of North America (1897), Volcanoes of North
America
(s. å.), Rivers of North America (1898),
North America (1904) och On the drumlin area of
Northern Michigan
(1905).

Russia. 1. Astron., en af småplaneterna. -
2. Nylatinsk benämning på Ryssland.

Russificera 1. Russifiera (af lat. facere, göra),
förryska, göra ryskt

Russin (ty. rosinen, fr. raisins, af lat. racemus,
drufklase) äro de mogna, torkade bären ("drufvorna")
af flera slag af vinrankan, Vitis vinifera L. Det
är uteslutande de mera sockerrika drufsorterna i
Medelhafsländerna, som användas till russin, hvilka
få olika beskaffenhet efter olika drufslag och
behandling samt erhålla olika namn. Drufvorna torkas
antingen i solen, och då stundom ännu kvarsittande
på vinstockarna, hvilkas klasar lämnas hängande på
de till hälften genomskurna skaften, eller också
vid artificiell värme, hvarvid de fylliga drufvorna
skrumpna samt bli rynkiga och skrynkliga. Främst
värderas s. k. "krukrussin" (de sändes förr inpackade
i krukor), hvilka kvarsitta på skaften i klasarna
samt äro stora och öfverdragna med en blåaktig
dagg. De bästa bland dem äro s. k. muskateller,
som äro särdeles söta genom stor sockerhalt. Dessa
erhållas från Spanien, i synnerhet från Malaga
och Valencia. De vanliga, mindre russinen komma
mest från Italien och södra Frankrike och äro af
växlande godhet. Mycket goda äro de från Smyrna
kommande små gula "sultanarussinen", utmärkta genom
saknaden af kärnor; af utmärkt beskaffenhet äro de
större, gulbruna Eleme-russinen, som äfven komma från
Smyrna. Färgen på vanliga russin är ljusare eller
mörkare rödbrun, lukten behaglig och smaken söt och
angenäm. De innehålla drufsocker, fruktsocker och
ringa mängd äppelsyra samt vinsyrade salter. Russin
användas mycket i puddingar, fruktsoppor, vissa
brödsorter o. s. v. samt som dessertfrukt.
O. T. S. (G. L-m).

Russinstjälk, bot., den torkade fruktställningen af
vindrufvan, sedan frukterna (russinen) bortplockats;
den användes som krydda vid inläggning af gurkor m. m.
G. L-m.

Russkaja pravda (Ryska rätten), en samling
gamla juridiska urkunder i Ryssland. Den äldsta
handskriften (från 1400-talet) upptäcktes i Novgorod
1738 och utgafs 1767. Den har tillskrifvits furst
Jaroslav Vladimirovitj, men är i själfva verket
en frukt af olika handskrifter och lagbud från
1000- till 1400-talet och föreligger i en mängd
afskrifter med två olika redaktioner (den längre
med 115 paragrafer, den kortare med 42). Den hade
näppeligen officiell karaktär, utan var snarare en
samling föreskrifter af furstarna till sina söner och
behandlade hufvudsakligen process- och statsrättsliga
frågor rörande furstens myndighet, skatteuppbörden
och bestraffningsväsendet. I bestämmelserna rörande
envig, edgång, kungsbot i dråpsaker (då målseganden
efter godtycke fick utkräfva rätt) och dulgadråp
(kommunens plikt att vid vite uppsöka okänd baneman)
ha somliga forskare velat spåra skandinaviskt
inflytande. Russkaja pravda har utgetts 25 gånger
(bl. a. af Kalatjev 1847; 3:e uppl. 1888) och
varit föremål för många kritiska undersökningar
(Tobien 1844). Jfr Ewers, "Das älteste recht der
russen" (1826), och H. Hjärne, "Rysslands omdaning"
(1888-89). A-d J.

Russkaja starina (Ryska forntiden), en
rysk tidskrift, uppsatt 1870 i Petersburg af
M. J. Semevskij, har till uppgift att behandla ryska

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 21 11:16:41 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0679.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free