- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1255-1256

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Russkaja starina - Russki, oriktig form för Ruzskij (se d. o.) - Russkija vjedomosti - Russkij vjestnik - Russofil - Russofob - Russtjänst. Se Rusttjänst - Russula. Se Krämla. - Russvatn - Russwurm, Karl - Rust. 1. Friedrich Wilhelm R. - Rust, Johann Nepomuk - Rustad, Hans - Rustan, Anna Sofia

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

historiska ämnen, äfven från nyare tid,
och innehåller intressanta memoarer,
korrespondenser, själfbiografier o. d. Bland
medarbetare räknas några af Rysslands främsta
historieforskare, N. K. Sjilder, N. F. Dubrovin
m. fl. Äfven för den ryska litteraturhistorien
har tidskriften haft stor betydelse.
A-d J.

Russki, oriktig form för Ruzskij (se d. o.).

Russkija vjedomosti (Ryska tidender), rysk tidning,
uppsatt 1863 i Moskva, daglig från och med 1868,
anses som ett af Rysslands gedignaste dagblad, under
talangfull ledning af V. M. Sobolevskij, och har
haft utmärkta korrespondenser från in- och utlandet,
med skönlitterära bidrag af L. Tolstoj, Korolenko,
Mamin-Sibirjak, Tjechov, Potapenko m. fl. I sin
politiska hållning har tidningen nödgats intaga en
reserverad försiktighet, men saknar icke politisk
betydelse. A-d J.

Russkij vjestnik (Ryske budbäraren), rysk
politisk-litterär tidskrift, uppsatt 1856 af
M. N. Katkov, fick i början stor betydelse,
särskildt genom de skönlitterära bidragen af
Saltykov, Iv. Turgenev, Lev Tolstoj, Aleksej Tolstoj,
Grigorovitj, Marko Vovtjik m. fl. samt sedan af
Dostojevskij. På 1870-talet började dock tidskriftens
anseende sjunka, men förblef i familjen Katkovs
ego och betraktades som ett specifikt moskovitiskt
organ gentemot den västerländskt sinnade "Vjestnik
Jevropy". - Den är ej att förväxla med en tidskrift
med samma namn, som i början af 1800-talet utgafs af
Glinka (se d. o. 1). A-d J.

Russofil (af nlat. Russia, Ryssland, och
grek. filos, vän), ryssvän, älskare af Ryssland.

Russofob (af nlat. Russia, Ryssland, och
grek. fobos, fruktan), person, som hyser skräck
och afsky för Ryssland. - Russofobi, motvilja mot
Ryssland.

Russtjänst. Se Rusttjänst.

Russula, bot. Se Krämla.

Russvatn, en 4,22 kvkm. stor fjällsjö, 1,245 m. ö. h.,
i Jotunfjeldene, Kristians amt. K. V. H.

Russwurm, Karl, rysk historisk och genealogisk
skriftställare, f. 1812, d. 1883, blef 1869 arkivarie
vid estländska riddarhusarkivet i Reval. Han grundlade
sitt rykte som forskare med Eibo-folke oder die
schweden an den küsten Ehstlands und auf Runö
(2 bd,
1855; 20 blad litografiska bilagor, s. å.). Han
författade dessutom en mängd uppsatser rörande
Estlands historia och kultur, t. ex. Sagen aus Hapsal
und der umgegend
(1860), och utgaf Nachrichten über
das geschlecht... Stael von Holstein estländischer
linie
(1873) och Nachrichten über das geschlecht
Ungern-Sternberg
(2 bd, 1875-77). Af särskildt
intresse för Sverige är hans uppsats Besitzungen des
Deutschen ordens in Schweden
(1861). Sedan 1874 var
han korresp. led. af Vitt. hist. o. ant. akademien.

Rust. 1. Friedrich Wilhelm R., tysk violinist, f. 1739
nära Dessau, d. 1796 i Dessau, studerade för K. Höckh
och Benda samt gjorde 1765 en resa till Italien, allt
på bekostnad af Leopold III af Anhalt-Dessau, som
1775 gjorde honom till sin hofmusikdirektör. R. var
en för sin tid betydande virtuos och god kompositör,
och ännu på 1800-talet ha violinsonater af honom
utgetts af Ferd. David, Singer och sonsonen W. Rust
samt spelats af Vilhelmina Neruda. Biogr, af Hosäus
(1882) och Prieger (1894). - 2. Wilhelm R., den
föregåendes sonson, tysk musiker, f. 1822 i Dessau,
d. 1892 i Leipzig, elev af F. Schneider, var först
privatlärare hos en ungersk magnat och gjorde då
några viktiga musikhistoriska fynd (Ph. E. Bachs
"Klavierschule" m. m.). 1849 flyttade han som
musiklärare till Berlin, där han 1861 blef organist
vid Lukaskyrkan, 1862 dirigent för Bachverein,
1864 k. musikdirektör, 1868 filos. hedersdoktor i
Marburg samt 1870 lärare i teori och komposition
vid Sternska konservatoriet. 1878 kallades han till
organist vid Tomaskyrkan och konservatorielärare i
Leipzig samt 1880 till E. F. Richters efterträdare
som kantor vid Tomasskolan. Sistnämnda ärofulla
anställning vann han på grund af sin medverkan
vid Bachsällskapets utgifvande af Seb. Bachs
verk, som han ensam under ett årtionde ombesörjde
med underbar kritisk skärpa och noggrannhet.
A. L.*

Rust, Johann Nepomuk, tysk läkare, f. 1775, d. 1840,
blef 1810 kirurg vid Allmänna sjukhuset i Wien och
inrättade där en klinik. De obehag han därigenom
ådrog sig föranledde honom att öfverflytta till
Preussen. 1816 blef han kirurgie professor vid
militärmedicinska akademien och 1824 ord. professor
vid universitetet i Berlin. Dessutom var han sedan
1821 föredragande i kultusministeriet och sedan 1822
generalstabsläkare samt utnämndes 1829 till president
för det nyinrättade kuratoriet för sjukhusärenden
och 1837 till direktör för de kirurgiska och
farmaceutiska studierna vid universitetet. Utom
en mängd mindre afhandlingar utgaf R. Helkologie
oder über die natur der geschwüre
(2 bd, 1811),
Aufsätze und abhandlungen aus dem gebiete der
medicin, chirurgie und staatsarzneikunde
(3 bd,
1834-40) samt Theoretisch-praktisches handbuch der
chirurgie
(18 bd, 1830-36). Dessutom redigerade han
från 1816 "Magazin für die gesammte heilkunde". Som
kirurg var R. i sina yngre dagar en mycket duglig
operatör; han har gjort sig ett namn särskildt
genom sin lära om sår och sin framställning af
de s. k. fungösa ledaffektionerna. Hans största
förtjänst uppges dock ligga i hvad han uträttade
för förbättringen af medicinalväsendet i Preussen.
R. T-dt.

Rustad, Hans, norsk militär, f. 1759 på gården
R. vid Kongsvinger, d. 1832 i Köpenhamn, tog 1780
officersexamen vid artilleriskolan i Köpenhamn,
blef 1795 stabskapten och reste 1798 utomlands,
först till Preussen, där han vann guldmedalj
för ett utkast till ett monument öfver Fredrik
den store, därifrån till Paris, där han trädde
i förbindelse med general Bonaparte, som han
1800 följde på tåget öfver Alperna. Efter slaget
vid Marengo anställdes han vid Macdonalds stab,
och efter freden i Lunéville blef han fransk
brigadchef. Under Danmark-Norges krig 1813-14 inträdde
han i danska hären, där han 1814 blef öfverste.
K. V. H.

Rustan, Anna Sofia, skådespelerska, f. 3 juli 1857 i
Stockholm, d. där 24 sept. 1906, var 1870-93 anställd
vid olika teatrar i Stockholm och Göteborg samt hos
A. Lindbergs sällskap och tillhörde från 1893 Ranfts
teatrar. Hon betroddes med de mest olika roller i
operetter, högre skådespel och farser. Med verklig
saft i karakteristiken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jan 9 14:20:37 2022 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0680.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free