- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1259-1260

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rustkammarkorpral. Se Korpral 2 - Rustlina - Rustmästare - Rustning. 1. Förv. - Rustning. 2. Krigsv.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rustkammarkorpral, krigsv. Se Korpral 2.

Rustlina, sjöv., kätting eller tåg,
hvarmedelst ankarets nedre del, sedan den
blifvit upphissad ("kipad"), fasthålles
intill skeppssidan. Jfr Fiskdäfvert.
R. N.*

Rustmästare (Besiktningsrustmästare) kallas vissa
vid artilleriets tygstat anställda handtverkare,
hvilka hufvudsakligen sysselsättas med gevärsarbeten.

Rustning. 1. Förv., vissa krono- och skattehemmans
prestation af häst och karl till försvarsverket emot
åtnjutande af statsunderstöd i räntor. Rustningen är
en art af det af Karl XI genomförda indelningsverket
och ordnades 1680-95 (se Indelta armén,
sp. 476-477). Hemman, hvilket rustning ålegat,
kallades rusthåll. Innehafvare af sådant hemman
benämndes rusthållare. De vid indelningsverkets
utförande till rustning lämpliga hemmanen benämndes
rusthållsstammar l. rustningsstammar.
Stamhemmanet frikallades från den ordinarie räntan. Ansågs
detta slags statsunderstöd för ringa, erhöll
rustningsstammen ytterligare understöd af räntan från
för ändamålet anvisade hemman, s. k. augmentshemman
(se d. o.). Om berustade säterier se Säteri. På sådant
sätt ordnades 9 rusthållsregementen och Jämtlands
kavallerikompani, tillsammans 8,957 nummer indelt
kavalleri. Äfven en del af sjöförsvaret ordnades genom
rust-hållsinrättning. Om det berustade (d. v. s. det
på rustning hvilande) båtsmanshållet och till dess
hjälp anslagna reserv- och öfverskottsräntor
se Båtsmanshåll. Rusthållares skyldigheter innefattas
hufvudsakligen i k. regl. 5 jan. 1684, k. förkl. 7
april 1685 och, särskildt för de skånske, k. regl. 7
nov. 1695. De iklädde sig skyldighet att anskaffa
och underhålla ryttare och häst samt deras persedlar,
äfvensom att deltaga i trossens underhåll. Sistnämnda
skyldighet utbyttes mot en trosspassevolansafgift
(se d. o.). Rusthållares förmåner voro: rätt till
den ordinarie räntan af rusthållshemmanet (med
undantag af boskapspenningarna), augment af ränta,
stundom äfven af kronotionde, frihet från rotering
(med uppställandet af mönstergill karl under
rytteriet ansågs roteringsskyldigheten uppfylld).
Därjämte sutto rusthållaren och hans efterkommande
i orubbad besittning af rusthållshemmanet. Torp
under hemmanet skattlades ej. 1882 års
skatteregleringskommitté beräknade kostnaden för
det berustade kavalleriet (Lifregementets dragon-
och husarkårer, Smålands husarregemente samt
Skånska husar- och dragonregementena, tillsammans
3,505 nummer) till 364,34 kr. per nummer, eller
till sammanlagdt 1,277,011,70 kr. En del af det
berustade kavalleriet förändrades 1791-1812 till
infanteri ("satt af"). Detta berustade infanteri
utgjorde sammanlagdt 2,989 nummer. Dess rusthållare
voro befriade från skyldigheten att hålla häst,
men erlade i stället en särskild afgift (se vidare
Hästvakansafgift). Genom 1885 års riksdags beslut
tillförsäkrades rusthållarna lindring med 30 proc. af
hela rustningsbesvärets uppskattade värde, och sedan
genom statsmakternas beslut 1892 och 1901 Sverige med
slopande af indelningsverket skulle öfvergå till ett
nytt försvarssystem, grundadt på
allmän värnplikt, har i mån ske
kunnat all rustning upphört.
Kbg.

I Finland frikallades rusthallen genom förordn. af 1
aug. 1810, i likhet med rote- och båtsmanshemmanen,
tillsvidare från uppställandet af militär mot
erläggandet af en lindrigt beräknad vakansafgift
och passevolansafgift. När vid 1877-78 års landtdag
Finlands försvarsväsen byggdes på allmän värnplikts
grund, var indelningsverkets upphäfvande en omedelbar
följd. Vid 1885 års landtdag fastställdes, att de
åt rusthållen anslagna räntorna skulle indragas
till statsverket. I enlighet därmed stadgades i en
förordning af 5 aug. 1886, att rustningsskyldigheten
skulle vara upphäfd samt att rusthållen fr. o. m. 1889
skulle vara fria från vakans- och passevolansafgifter,
hvaremot de dem anslagna räntorna skulle under
loppet af 15 år indragas till kronan enligt en
sådan beräkningsgrund, att indragningen för hvarje
rusthåll skulle uppgå till 79 s. k. rubelskatter,
hvar rubelskatt beräknad till 5 mark 27 penni.
M. G. S.

2. Krigsv. Den fordom af soldaten och riddaren (såväl
vid torneringar som i krig) burna beklädnaden till
skydd mot fiendens skarpa vapen. Denna beklädnad
bortlades småningom, sedan handeldvapnens verkan
blifvit någorlunda kraftig. Rustningen tillverkades
af metall, tjockt läder eller en kombination af båda,
ofta af tyg belagdt med metallplåtar eller ringar,
ja t. o. m. skifvor af trä. Jämte skölden och hjälmen
voro rustningens hufvuddelar följande (se fig. 3-6 och
jfr fig. 5 i art. Riddare samt fig. i art.
Kyrassiär). Harnesket l. kyrassen, af
stålplåt, bestod af bröststycke och ryggstycke (hel kyrass) eller endast
af det förra (half kyrass). Innan kyrassen kom i bruk,
buro riddarna en pansarskjorta öfver en vadderad
läderrock (gambeson; se Pansarskjorta med fig.;
jfr vidstående fig. 1 o. 2, fig, 11 o. 12 å pl. I
till art Dräkt, fig. i art. Korståg och fig.
2-4 i art. Riddare). Jämte harnesket nyttjades
ringkragen, kring halsen, samt öfver- och underarmstyckena
med till de senare passande handskar af skinn,
belagdt med fjäll. Fogarna mellan ringkragen
och armstyckena täcktes af skulderstyckena och
armbågsskifvorna. Till harnesket slöto sig nertill
höftstyckena och under dessa till knäna lårstyckena,
till skydd för främre sidan af låret, samt för
skenbenet benskenorna. Fogen mellan de båda sistnämnda
delarna täcktes af knäskifvorna. Till ytterligare
skydd vid rustningens fogar nyttjades vanligtvis
under densamma en pansarskjorta. Äfven fotens öfre
sida var skyddad. Benskenorna ersattes på 1600-talet
af starka läderstöflar. Hjälmens vikt uppgick till
3,5-5, sköldens till 5-10 och den öfriga rustningens
till 16-28 kg. Jämväl ryttarens häst bar ända till
1500-talet pansar, nämligen framtill och på sidorna,
men detta bestod i allmänhet af läderstycken, belagda
med metallplåtar, eller af ringpansar. Hästens
hufvud var skyddadt af en plåtmask, ibland försedd
med ett rakt horn midt för pannan (se fig. 3). Om de
förändringar, som rustningen undergick under olika
tidehvarf, se Dräkt, sp. 931, 933 och 937. –
Under Trettioåriga kriget började rustningarna
försvinna. Harnesket utbyttes mot kyllertröjan,
hjälmen mot


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:01:29 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0682.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free