- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1275-1276

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ruthven. 2. John R. - Ruthven. 3. Patrick R. - Rutil - Rutilius. 1. Publius R. Rufus

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tronföljdsrivaliteten, konungens betydande penningskuld till
John R. och rykten, att endera af bröderna skulle
vara drottningens älskare. Två yngre bröder
flydde till England, där den ene, Patrick R.,
sedermera af Jakob hölls fången i Tower 19 år
(1603-22). Hans dotter, Mary R., var gift med
målaren A. van Dyck. Grundligast utredes den
s. k. "Gowrie-sammansvärjningen" hos Andrew
Lang, "James VI and the Gowrie mystery" (1902).
illustration placeholder

– 3. Patrick R., lord af Ettrick, earl af
Forth och Brentford, krigare, f. omkr.
1573, tillhörde en sidogren af ätten och trädde
under Karl IX:s regering i svensk tjänst, i hvilken han sedan under en
lång följd af år utmärkte sig för tapperhet och trohet. Under Karl IX
deltog han i livländska kriget. Livland och Preussen voro också under
Gustaf II Adolfs första regeringsår hufvudskådeplatsen för hans
verksamhet. 1613 hade han blifvit "öfvervaktmästare" (major), 1615
generalkvartermästare och 1618 öfverste, sannolikt
för en del af småländska storregementet under H.
Wrangel. Vid Rigas belägring (1621) utmärkte R.
sig under H. Wrangels öfverbefäl. Ända från början
(1626) deltog han i Gustaf Adolfs preussiska
fälttåg, bidrog kraftigt till konungens seger vid
Mewe 1626 och slogs 1627 jämte Hepburn och Leslie
af Gustaf Adolf till riddare. För öfrigt anknyter
sig R:s namn under de preussiska fälttågen till
städerna Marienburg, Elbing och Memel, på hvilka
sistnämnda ställen han förde befäl. Under denna
tid åtnjöt R. stort förtroende af de preussiska
ländernas svenske generalguvernör, A. Oxenstierna,
som skrifver om honom, att bland de främmande
officerarna är det ingen, som "har en stadigare
och mera perpetuel intention att continuere K.
M:ts tjenst". Också var det åt R. jämte öfverste
Bagge, som, enligt Gustaf Adolfs befallning, Axel
Oxenstierna vid sin afresa från Preussen skulle
lämna "directionen af soldatesquen i Preussen".
Kort därefter kallades emellertid äfven R. till
Tyskland. Under Gustaf Horns öfverbefäl förenade
han sig med den öfriga svenska armén och deltog
7 sept. 1631 i slaget vid Breitenfeld. I början
af 1632 förordnades han, då generalmajor, till
kommendant i Ulm. 1634 hade han åtskilliga
uppdrag af A. Oxenstierna, förmodligen rörande
värfningar, att uträtta i Haag och London. I okt.
1635 vann R., då generallöjtnant, en betydelsefull
seger öfver sachsarna under hans gamle
krigskamrat Baudissin vid Dömitz, hvarigenom
Elbeöfvergången för Johan Banérs armé tryggades. I
början af 1636 återvände R. till England, där han
ånyo hade uppdrag af A. Oxenstierna att förrätta
rörande värfningar. Från denna tid synas hans
tjänster mera uteslutande ha tagits i anspråk af
Karl I, hvilken hade ärnat åt honom, såsom varande
en trogen rojalist, uppdraga det öfverbefäl öfver de
kungliga trupperna i Skottland, som sedan
lämnades åt Alexander Leslie. I det inbördes kriget i
Skottland kom R. dock att spela en viktig roll, då
han i början af 1639 utnämndes till befälhafvare
på det från de upproriske tagna slottet i
Edinburgh. S. å. upphöjdes han till lord R. of
Ettrick. 1640 var det R., som gaf signalen till
det borgerliga krigets nya utbrott, då han lät
affyra slottets kanoner mot staden Edinburgh. Han
belägrades då af de upproriske och måste uppge fästet
15 sept. 1640. Troget fasthöll han emellertid vid sin
konungs sak, kämpade i sena ålderdomen för denna i
fäktningarna vid Edgehill och Newberry samt delade
slutligen konungahusets landsflykt. Sina sista år
tillbragte han i S:t Germain och Paris, hvarifrån
han med ödmjuka böneskrifter måste utverka sig af de
svenska myndigheterna utbetalandet af den pension å
1,200 rdr, som 1637 tillerkänts honom. Af Kristina
utverkade sig R., som skref sig "herre till Brevik
och Ljungbyholm", ett köpebref af 4 maj 1649 på
åtskilliga gårdar i Småland som ersättning för 7,732
rdr i innestående pensionsmedel. Under landsflykten
utnämndes han till earl af Brentford. Han afled
24 febr. 1652, träffad af slag i sin vagn strax
vid Buxtehude, nära Hamburg, på resa därifrån
till Holland. - Hans bref till A. Oxenstierna
1624-48 äro tryckta i "Riksk. A. Oxenstiernas
skrifter och brefvexling. Senare afd." IX (1898).
1-2. V. S-g. 3. P. S.

Rutil Werner (af lat. ruftilus3 gulröd), miner.,
gulröda eller honungsgula, efter det kvadratiska
systemet kristalliserande prismatiska kristaller
med eller utan ändytor, ofta utbildade som små korn
eller ytterst fina nålar. Tvillingsbildningar äro
mycket vanliga; de taga ofta formen af knä- eller
hjärttvillingar. Rutilen visar den starkaste
ljusbrytningen bland alla bergartsbildande
mineral; dubbelbrytningen är positiv. Rutilens
kemiska sammansättning motsvarar formeln TiO2,
d. v. s. den utgöres af titansyra och är sålunda
osmältbar för blåsröret, liksom den ej angripes af
saltsyra eller fluorvätesyra. Med konst kan rutilen
lätt framställas, hvarvid dock smältans temperatur
måste hållas hög; vid lägre temperaturer bildas
nämligen anatas eller brookit, liksom man också genom
upphettning af sistnämnda mineral kan framställa
rutil. Härvid höjes egentliga vikten från 3,8-3,9
(hos anatas) och 3,8-4,1 (hos brookit) till 4,2-4,3
(hos rutil). Särdeles vanlig är rutilen under form
af fina, hvarandra under 60° korsande nålar
(sagenit) i glimmer hos graniten och kersantiten;
med samma form uppträder den också i granit- och
kvartsdioritskvartser. Den mörka färgen hos vissa
hyperiter, gabbroarter och diabaser ("svartgranit")
härrör från inlagring af rutilmikroliter. Vanlig
är den vidare under form af fina, korta hår i
fylliter och lerskiffrar ("lerskiffernålar"). -
Svart järnhaltig rutil har man kallat nigrin. -
Rutilen, som stundom kallats röd skörl, har
användts för framställning af gul färg på porslin.
A. Hng.

Rutilius. 1. Publius R. Rufus, romersk jurist,
statsman, talare och författare, f. omkr. 154 f. Kr.,
d. omkr. 75. R., som bl. a. deltagit i kriget
mot Jugurtha 109, blef konsul 105 och biträdde
94 som legat ståthållare Q. Mucius Scævola vid
förvaltningen af Mindre Asien. I alldeles


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri May 10 18:42:54 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0690.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free