Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland / 1277-1278 (1916) Tema: Reference Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rutilius. 1. Publius R. Rufus - Rutilius. 2. Se Lupus, Publius - Rutilius. 3. Se Namatianus - Rutin. 1. Inöfvad vana - Rutin. 2. Sjöv. - Rutin, kem. - Rutintafla - Rutkors. Se Kors, sp. 1081 - Rutkrans - Rutkroneorden. Se Ordnar (Sachsen), sp. 837 - Rutland. 1. Minsta grefskapet i England - Rutland. 2. Stad i Vermont - Rutland, earler och hertigar af. Se Manners - Ruto. Se Mytologi, sp. 175 - Rutoideæ. Se Rutaceæ - Rutormen. Se Morelia spilotes - Rutot, Aimé - Rutsbo - Ruts bok

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

ovanlig grad rättskaffens och oförvitlig, sökte
han tillgodose provinsens bästa emot de snikne
publikanerna (se d. o.), hvilkas hat han därigenom
ådrog sig; han anklagades senare (omkr. 92) för
repetundarum (se d. o.) - den orättfärdighet
han just sökt förhindra - och blef efter ett med
stolt själfkänsla fördt försvar dömd skyldig. Han
gick då i landsflykt, med glädje mottagen i den
provins, som han föregafs ha utplundrat. - R.,
en lärjunge till Panaitios, omfattade med ifver
den stoiska läran. Under landsflykten i Smyrna
skref R. en själfbiografi (De vita sua) samt på
grekiska en romersk historia; förut skall han ha
utgett åtskilliga tal, måhända ock något juridiskt
arbete. - 2. Se Lupus, Publius. - 3. Se Namatianus.
1. H. Sgn.

Rutin (fr. routine, eg. liten väg, som man af
vana alltid går). 1. Inöfvad vana att verkställa
någonting på ett visst sätt; färdighet, skicklighet,
som förvärfvats mera genom öfning och vana än genom
teoretiska studier. – Rutinerad, öfvad, skicklig,
erfaren, van, som sköter sitt yrke eller sin konst med
invand säkerhet, men utan genialitet. – 2. Sjöv. Se
Hamnrutin, Sjörutin och Skeppsrutin.

Rutin, kem., glykosid, som förekommer särskildt
rikligt i kinesiska gulbär (outvecklade knoppar af
Sophora japonica) och äfven anträffats i blad af
Ruta graveolens, i blad och blomstänglar af bohvete,
i kapris, i blommor af Viola tricolor samt i flera
andra växter. Myrticolorin, i blad af Eucalyptus
macrorhiza, är identiskt med rutin. Detta motsvarar
formeln C₂₇ H₃₀ O₁₆ +
3H₂O och bildar ljusgula,
neutralt reagerande, vid 190° smältande, nålformiga
kristaller. Det är föga lösligt i kallt, men lätt
i hett vatten samt i het alkohol. Järnklorid färgar
lösningen mörkgrön. Genom kokning med utspädda syror
kan rutin spjälkas i kvercetin, glykos och isodulcit
enligt reaktionsformeln:
C₂₇H₃₀O₁₆ + 3H₂O = C₁₅H₁₀O₇ +
C₆H₁₂O₆ + C₆H₁₄O₆.

Rutin Kvercetin Glykos Isodulcit

K. A. V-g.

Rutintafla, sjöv., trätafla, hvarpå den
dagliga skeppsrutinen (hamn- och sjörutinen)
är anbragt. Rutintafla finnes vanligen dels för
glasvakten, dels på trossbottnen och batteri. Jfr
Glas, sjöv., Hamnrutin och Sjörutin.
H. W-l.

Rutkors. Se Kors, sp. 1081.

Sachsiska vapnet med rutkrans.

Rutkrans (ty. rautenkranz), en heraldisk figur,
som förekommer i de sachsiska och anhaltska
husens vapensköld och har formen af en något krökt
snedbjälke, som på öfre sidan prydes med utstående
blad och går från i heraldisk mening nedre vänstra
hörnet till det öfre högra. Färgen är grön på
hvitt fält.

Rutkroneorden. Se Ordnar (Sachsen), sp. 837.

Rutland [ra’tlənd]. 1. Minsta grefskapet i
England, ligger mellan Lincoln, Northampton och
Leicester. 394 kvkm. 20,346 inv. (1911). R. är
ett kuperadt slättland. Omkr. 91 proc. af arealen
äro odlad jord. Jordbruk och ladugårdsskötsel äro
hufvudnäringar; stiltonost tillverkas och utföres
i stor myckenhet. Hufvudstaden, Oakham,
ligger i Catmosedalen vid en bibana till
Midlandjärnvägen och är genom en kanal förenad
med Melton Mowbray i Leicestershire. 3,667
inv. (1911). En del af det gamla Oakham castle
är restaurerad. – 2. Stad i nordamerikanska
staten Vermont, vid en viktig järnvägsknut. 13,546
inv. (1910). Maskinverkstäder. Marmorbrott. 1784–1804
var R. en af statens hufvudstäder.
1–2. (J. F. N.)

Rutland [ra7tlondj, earler och hertigar af. Se
Manners.

Ruto, myt. Se Mytologi, sp. 175.

Rutoideæ, bot. Se Rutaceæ.

Rutormen, zool. Se Morelia spilotes.

Rutot [ryta], Aimé, belgisk arkeolog, f. 1847 i
Mons, Hainaut, bergsingenjör och konservator vid
naturhistoriska museet i Bruxelles. R. har gjort sig
bekant som ifrig förkämpe för den uppfattningen,
att människan existerat redan under tertiärtiden
(t. o. m. under en af dess äldre delar, oligocentiden)
samt lämnat spår efter sig i form af begagnade
naturliga eller svagt retuscherade flintstycken,
eoliter. För dessa eoliter, som han funnit i massor
på olika platser i Belgien, har han sökt utreda
utvecklingsgången och infört en nomenklatur, grundad
på fyndplatserna. Hans studier ha äfven berört
paleolitisk och neolitisk tid. Bland hans arbeten
märkas Le préhistorique dans l’Europe centrale (i
"Compte-rendu du congrès d’archéologie et d’histoire
de Dinant", 1903-04), Géologie et préhistoire (1906)
och Coup d’œil synthétique sur l’époque des cavernes
(i "Bulletin de la société belge de géologie",
1909). T. J. A.

Rutsbo (Ruuthsbo), gods i Bjäresjö socken, Malmöhus
län, omfattar 6 3/4 mtl, tax. till 624,600 kr.,
samt kvarn, tax. till 12,000 kr. (1914). Det är
en gammal gård, som 1597 tillhörde Mogens Gjöe
och i slutet af 1600-talet amiralen Hans Clerk
och från 1783 excellensen grefve Erik Ruuth på
Marsvinsholm. Den blef 1808 och 1810 fideikommiss
genom öfverflyttning af den 1756 stipulerade
fideikommissrätten till Källunda, Tylstorp
och Bestorp med underlydande i Kärda socken,
Jönköpings län, och fick då namnet R. (förut hette
den Gundralöf). Fideikommisset innehades därefter
af excellensens son, sonson och sonsonsson. Då den
sistnämnde, grefve Erik Edv. Ruuth, 1898 afled ogift,
uppstod tvist mellan hans syster, änkefriherrinnan
Charlotte Ehrenborgh, och generallotsdirektören grefve
M. D. Ruuth, tillhörande en yngre gren af excellensens
afkomlingar, hvilken tvist af K. M:t 1900 afgjordes
så, att 1/3 tillerkändes friherrinnan Ehrenborgh och
2/3 grefve Ruuth. Efter den sistnämndes död (1903)
har hans del innehafts af hans syster, grefvinnan Ebba
Snoilsky, f. Ruuth, och därefter af Gustaf Jakobæus,
medan 1/3 innehades af frih. G. Ehrenborgh, sonson
till friherrinnan Ehrenborgh. Wbg.

Ruts bok, som i de palestinensiske judarnas bibel
står i 3:e delen (Hagiografa) af deras kanon, har af
Septuaginta ställts omedelbart efter Domareboken,
där den också fått sin plats i vår svenska
öfversättning. Anledningen till detta sistnämnda
förhållande ligger i bokens innehåll. Den skildrar
nämligen en idyllisk tilldragelse från domaretiden. En
israelitisk man vid namn Elimelek utvandrade under
en hungersnöd med sin hustru Noomi och två ogifta
söner från Bet-Lehem till Moab, där

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>