- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1307-1308

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rydberg, Abraham Viktor

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Bångs hypoteser (i "Vöhispaa og de Sibyllinske
orakler", 1879) rörande den nordiska mytologien,
hvilka på enstaka punkter understödts af Bugge. R:s
uppsats i ämnet, Sibyllinerna och Völuspa, finnes i
"Nord. tidskrift", 1881. (I samma årg. träffar man
äfven hans intressanta afhandling om Astrologien
och Merlin
.) Med sin vanliga ifver att icke göra
någon sak till hälften kastade sig R. nu in i en
omfattande mytologisk forskning och nedlade åratals
lärda mödor och snillrik kombinationskraft på en
framställning af den germanska mytologien. Af hans
stora verk Undersökningar i germanisk mythologi
utkom första delen 1886, andra delen 1889, hvars
grunduppfattning och slutresultat emellertid
varit omstridda. En populär sammanfattning af sin
mytologiska uppfattning gaf han i Fädernas gudasaga
(1887). R. författade en rad strödda filosofiska
samt konst- och kulturhistoriska uppsatser; delvis
som förord till andras arbeten, hvilka han 1898-99
samlade under titeln Varia I-II. Äfven till det
skönlitterära området återvände han mot slutet
af sitt lif. Så utgaf han 1891 Vapensmeden,
hägringar från reformationstiden
, en historisk
berättelse, där han mot bakgrunden af historiska
tilldragelser lät sin fantasi leka fram poetiska
taflor och i öfrigt lät dikten utgöra ram för en ny
gensaga mot ofördragsamhet, fanatism och bristande
pietetskänsla och för sann humanitet. I "Vapensmeden"
var inlagdt ett antal versifierade dikter. Dessa
och andra skaldestycken från R:s senhöst samlades
också i Dikter (1891), hvaribland särskildt märkas
"Barndomspoesien" (diktad 1888) med dess gensaga mot
fantasilöshet i diktningen, den stora tankedikten
"Grubblaren", vidare det mäktiga sociala skaldestycket
"Den nya Grottesången", där han i den gamla myten
om grottekvarnen gett uttryck åt sin smärta öfver
industrialismens vrångsidor, särskildt barnens
offrande i dess inferno, "Lifslust och lifsleda"
samt "Vårdträdet". Den delvis dystra stämning, som
kännetecknar dikterna från 1891, gaf vika för en mera
harmonisk stämning i hans allra sista dikter (Himlens
blå, Vandringsmän
), där han gaf uttryck åt sin trängtan
till en värld utanför sinnevärldens gränser. Äfven må
nämnas hans sista lätta omarbetning af "Singoalla",
företagen för Karl Larssons praktupplaga (1894) med
enstaka tillägg af sägenartad och mytologiserande
natur. R. afled efter kort tids sjukdom å sitt hem
Ekeliden i Djursholm, där han varit bosatt de senare
åren. Hans bortgång väckte allmän sorg, och hans
begrafning egde rum under ett allmänt deltagande,
vittnande om, att R. var ej blott en betydande
författare, utan uppfattades som en etisk makt i
Sveriges lif. - R:s verksamhet omfattade ju många
grenar; på vetenskapliga områden har han verkat
som teolog, filosof, kulturhistoriker, mytolog,
konstforskare, hans teologiska undersökningar
ha utöfvat en frigörande verkan på det allmänna
tänkesättet under en brytningsperiod; särskildt högt
står han som populärvetenskaplig författare inom
kulturhistoriens och filosofiens områden och har
här skapat formellt fulländade verk; han har också
skänkt 1800-talets svenska prosadiktning några af dess
yppersta alster, i hvilka han gärna begagnat romanens
omklädnad för uttalande af en viss tendens. Högst
står han tvifvelsutan som skald, och hans skaldskap
är uttryck för hög idealitet i innehållet, förenad
med en mönstergillt skön form; hans poetiska
skaplynne ligger mer för de breda linjerna, de djupa
tankarna, de stora känslorna än för att skildra de
intimare skiftningarna i karaktärer eller yttre
skepnader. I hans skaldeindividualitet möta ett
romantiskt drömmardrag och ett helleniskt tänkar-
och handlingsdrag. Fiende till de medeltidsartade
insatserna i nyromantikens världsåskådning liksom till
dess öfverskattande af esteticismen, var han dock
afgjord romantiker i sin trängtan mot oändligheten,
i sin natursymbolik och i sin fantasi. Men älskare af
klarhet och harmoni, stod han tillika klassisk konst
och diktning nära, "den rena, blåögda plastiska
hellenism", som han redan i ungdomen ställt som
motsats till medeltidens dunkel. I samband härmed
stå ock den sanningsträngtan och frihetskärlek,
som genomlöpa äfven hans diktning. Härtill kommer
som ett tredje "nygotiskt" inslag, kärleken
till nordisk forntid. R. var, utom af Sv. akad.,
led. af Vetenskapsakademien och af Vitt. hist. och
ant. akad. samt hedersled, af Akad. för de fria
konsterna och af Vet. och vitt. samh. i Göteborg. R:s
skrifter, af hvilka förut flera olika upplagor
utkommit, utgåfvos 1896-99 i en samlad upplaga i 14
bd, med anmärkningar af K. Warburg (flertalet af dessa
band ånyo upplagdt). En upplaga af hans valda skrifter
utkom 1912-13. Af hans föreläsningar ha utkommit:
Filosofiska föreläsningar (4 bd, utg. af R. Höckert,
1900-01), Det sköna och dess lagar (utg. af
K. Warburg, 1901) samt Kulturhistoriska föreläsningar
(utg. i 6 bd af R. Höckert, 1902-06). Ett flertal af
hans arbeten är öfversatt till främmande språk. 1898
restes hans af Börjeson modellerade byst i Djursholm
och i Jönköping; den är äfven placerad på R:s
grafmonument på Göteborgs nya kyrkogård, jämte en
relief af T. Lundberg, föreställande Dexippos. -
R:s namnteckning finns återgifven å pl. IV till
art. Autograf, hans bokegarmärke å pl. II till
art. Exlibris. - Se K. Warburg, "V. R. En
lefnadsteckning" (I-II, 1900) och "V. R. Hans
lefnad och diktning" (förkortad omarbetning, 1913);
jfr "Robinson" (U. v. Feilitzen), "Realister och
idealister" (1885), J. A. Eklund, "Några grundtankar i
V. R:s diktning" (1892), O. Levertin, i "Diktare och
drömmare" (1898), Rudin, i "Sv. akadis handl. ifrån
år 1886", XI, och F. Vetterlund, "Studier och
dikter" (1901) samt "Skissblad om poeter" (1914).
K. W-g.

Rydberg, Gustaf Fredrik, målare, f. 13
sept. 1835 i Malmö, blef 1852 elev vid konstakademien
i Köpenhamn och 1857 vid den i Stockholm samt for
1859 till Düsseldorf. Där vistades han i fem år
under handledning af Gude. Hvarje sommar gästade
han Skåne. Efter hemkomsten blef R. 1866 agré vid
konstakademien, vid hvars utställning s. å. han första
gången uppträdde. Han hälsades då af flera granskare
som en af Sveriges mest lefvande yngre målare. 1868
medföljde han Karl XV till Norge och gjorde året därpå
en ny studieresa dit på konungens bekostnad. 1871 blef
han ledamot af akademien och företog 1873 en ny färd

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0706.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free