- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 23. Retzius - Ryssland /
1351-1352

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rümelin. 3. Max Friedrich Gustav von R. - Rymer, Thomas - Rümker, Karl Ludwig Christian - Rümker, Kurt Heinrich Teodor von - Rymma (Rumma) - Rymning - Rymningen - Rymnål - Rymättylä, finsk namnform för Rimito (se d. o.) - Ryncheoliter. Se Rhyncholiter - Ryncoliter. Se Rhyncholiter - Rynestadh, medeltida stad i Skåne. Se Luntertun - Ryning, svensk adlig ätt - Ryning. 1. Axel Nilsson R.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

innehåll. 1908 utnämndes R. till
kansler för sitt universitet.
1. E. H. T. 2-3. C.G.Bj.

Rymer [råYme], Thomas, engelsk författare och
urkundsutgifvare, f. 1641, d. 1713, studerade en
tid i Cambridge, blef 1673 advokat och 1692 kunglig
historiograf. R:s vittra verksamhet inskränkte sig
till några öfversättningar från Ovidius, ett drama
samt ett par estetiska uppsatser om dramat. 1693
uppdrogs åt honom att utge Englands traktater med
främmande makter, och 1704 utgaf han l:a delen
af det som ett nationalverk betraktade Foedera
... inter reges Angliæ et alios quosvis imperatores
... ab A. D. 1101 ad nostra usque tempora habita
aut tractata
, hvars utgifning han själf fullföljde
endast t. o. m. 15:e delen (1713; tiden till 1586),
men för hvilket han hade material färdigt till slutet
af Jakob I:s regering. Detta utgafs af R. Sanderson
(2 dlr, 1715-17), som därjämte fortsatte verket
till 1654 (3 dlr, 1726-35). "Foedera" utkom i nya
uppl. 1727-30, 1737-45 och, i reviderad form, 1816
-69 (omfattande endast tiden till 1383). För en ny
uppl. af "Foedera" lämnade R. efter sig ett ofantligt
material (59 folioband, nu i British museum). Jfr
sir T. D. Hardy, "Syllabus" (3 dlr, 1869-86), ett
på engelska författadt register öfver de i "Foedera"
återgifna urkunderna samt person- och ortregister.

Rümker, Karl Ludwig Christian, tysk astronom,
f. 28 maj 1788 i Neubrandenburg, d. 1862 i Lissabon,
blef 1807 löjtnant i engelsk tjänst och därefter
navigationslärare vid den engelska marinen. Han var
1817-21 direktor för navigationsskolan i Hamburg,
1821-31 direktor för observatoriet i Paramatta i Nya
Syd-Wales och 1831-57 direktor för observatoriet
i Hamburg. R. är bekant för sin stjärnkatalog,
Mittlere ærter von 12,000 fixsternen (1843-52; ny
följd 1857). - R:s son Georg Friedrich Wilhelm R.,
f. 1832, d. 1900, var hans efterträdare som direktor
för observatoriet i Hamburg. K. B. (B-d.)

Rümker, Kurt Heinrich Teodor von, tysk
landtbrukslärare, f. 1859 i Heiligenbrunn vid Danzig,
blef efter några års verksamhet som jordbrukare
docent och 1889 professor vid universitetet
i Göttingen, 1892 i Halle, 1895 i Breslau och
1912 vid landtbrukshögskolan i Berlin, där han är
professor i växtodling och föreståndare för högskolans
landtbruksafdelning. Han har inlagt stor förtjänst
genom reorganisationen af landtbruksinstitutet
vid universitetet i Breslau och som flitig
författare, rörande landtbruksundervisning och
växtförädling. Bland hans skrifter märkas Anleitung
zur getreidezüchtung
(1889), Die zuckerrübenzüchtung
der gegenwart
(1894), Die ausbildung des praktischen
landwirts
(1896), Rübenbau und zuckerkonvention
(1903), Metoden der pflanzenzüchtung (1909) samt
serien Tagesfragen aus dem modemen ackerbau (1901
ff.). R. vardt 1905 led. af svenska Landtbruksakad.
H. J. Dft.

Rymma (Rumma), sjöv., säges om vinden, då den drar
sig akterligare eller förändrar sin riktning så,
att den blir mera gynnande än förut. Motsatsen kallas
"skralna". Jfr Rum vind. R.N.*

Rymning, jur., betecknar det fall, då någon afviker
från en ort för att undandraga sig en honom åliggande
förpliktelse eller för att undgå någon
olägenhet i rättsligt afseende, hvilken eljest
skulle drabba honom. Betydelsen af rymning är olika
efter olika förhållanden. Om en make rymmer utrikes
i afsikt att ej vidare fortsätta den äktenskapliga
sammanlefnaden, kan den andra maken påyrka skillnad i
äktenskapet (se Förlöpande). Den, som rymt ur landet
för grof missgärning, eger ej taga arf, som faller,
medan han är borta, utan detta uppbäres mot borgen
af hans närmaste arfvingar. För rymning af krigsman
(se Desertera) stadgas straff i strafflagen för
krigsmakten, för sjömans rymning i sjölagen. Om fånge
eller häktad person försöker rymma, är straff därför
icke utsatt, men lagen bestämmer dock, att man får
bruka allt våld, som är behöfligt för att förekomma
rymningen, alltså i nödfall t. o. m. nedskjuta den
rymmande. Rymmer någon för gäld, ega fordringsegarna
yrka hans försättande i konkurs, och under vissa
förutsättningar träffas sådan rymning äfven af straff
(se Konkursförbrytelse). J. H-r.*

Rymningen, skog s. v. om Uppsala, bekant från Gustaf
Vasas befrielsekrig, då en del af honom uppbådad
Upplandsallmoge sammandrogs dit för att angripa
Uppsala. Detta angrepp misslyckades, och Gustaf Vasa
var nära att tillfångatagas af ärkebiskopens folk
vid Läby vad (se Läby).

Rymnål, artill., en med ögla försedd tillspetsad tjock
järntråd, hvarmed fänghålet på äldre artilleripjäser
rensas, "upprymmes", och laddningens omhölje
genomborras, "fattas". Kan ej fänghålet upprymmas
med rymnålen, användes upprymningsstålet,
ensamt eller med tillhörande borrsväng. (Jfr
Fänghålsdorn.) Å nyare artilleripjäser, där
laddningen inneslutes i en metallhylsa och fänghål
saknas, användas ej rymnålar. Jfr Kanon, sp. 779.
G. af Wdt.

Rymättylä, finsk namnform för Rimito (se d. o.).

Ryncheoliter. Se Rhyncholiter.

Ryncoliter. Se Rhyncholiter.

Rynestadh, medeltida stad i Skåne. Se
Luntertun.

Ryning, svensk adlig ätt, som under 1400-1600-talen
intog en betydande ställning. Flera af dess medlemmar
sutto i rådet. Utom de nedan upptagne må nämnas
Bengt Eriksson R., riksråd, som var ungdomsvän till
Svante Nilsson (Sture), 1497 motståndare till Sten
Sture d. ä., 1501 en af dem, som hjälpte till att
störta konung Hans, och som synes ha dött 1505, Erik
Bengtsson R
., den föregåendes son, riksråd, som var
med om att öfvertala Kristina Gyllenstierna att uppge
Stockholm åt Kristian II, men blef ett af offren vid
blodbadet (1520), Olof R., den föregåendes broder,
som var en af de 6 herrar, hvilka 1518 lämnades som
gisslan åt Kristian II, och Nils Eriksson R., den
ofvannämnde Eriks son, som af Erik XIV 1561 användes
på en beskickning till Ryssland och 1570 omtalas som
råd hos hertig Karl, hvars tjänst han dock snart
lämnade, sedermera en tid Erik XIV:s fångvaktare,
d. 1578. Ätten utgick på svärdssidan 1654 (se R. 2).
Fr. W.

1. Axel Nilsson R., son till ofvannämnde Nils R.,
riksamiral, riksmarsk, enligt vanlig uppgift f. 1552
och d. 8 jan. 1620, nämnes 1577 som hertig Karls
kammarjunkare och 1584 som hans råd. Han var en af
hertigens mest betrodda män.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Jul 3 21:47:01 2016 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcc/0728.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free