Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rålamb, adlig ätt - Rålambska handskriftsamlingen. Se Handskriftsamlingar - Rålejdare, sjöv. Se Jäckstag och Lejdare - Rålik, sjöv. Se Lik 3 - Råmanning, sjöv. Se Manna rå - Råmaterial - Råmjölk - Rån
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
25
Rålambska handskriftsamlingen-Rån
26
dragna af honom, finnas i handskrift i Rålambska
samlingen i Kungl. biblioteket. En af R. upprättad
"Samblebook" öfver lagar, författningar m. m. (19
vol. folio jämte 7 vol. "klav") inköptes 1698
af staten för 6,000 dal. smt och förvaras nu i
Riksarkivet.
6. BrorKlassonR., friherre, den föregåendes
halfbroder, krigare, lärd, f. 2 okt. 1668 i Stockholm,
d. 27 april 1734 i Vasa, ämnade först inträda
på den juridiska banan och blef 1690 auskultant
i Svea hofrätt, men ingick 1692 i militärtjänst.
Han tjänstgjorde några år utrikes, men hemkom
och blef Karl XII:s lifdrabant. Efter att ha
deltagit i de framgångsrika fälttågen blef han fången
vid Poltava (1709) och fördes till Tobolsk i Sibirien
samt återfick friheten först efter fredsslutet
1721. Han utnämndes 1722 till öfverste och
chef för Yästgöta-Dals regemente, blef 1727 chef för
adelsfanan och 1733 landshöfding i Österbotten.
De litterära intressen, som utmärkte släkten,
funnos hos honom i hög grad. Bland flera skrifter
af hans hand må nämnas ett i handskrift
efterlämnadt franskt-latinskt-svenskt lexikon i
5 folioband samt ett slags konversationslexikon,
"Alphabetiskt tidsfördrif".
7. Gustaf KlassonR., friherre, den föregåendes
halfbroder, topograf, historisk författare,
boksamlare, f. 5 okt. 1675, d. 22 juli 1750 i
Stockholm, blef ambassadkanslist 1697,
kammarherre
hos drottning Hedvig Eleonora 1698, hofmar-skalk 1711,
landshöfding i Skaraborgs län 1723 samt president
1727 i Kammarrevisionen och 1736 i Bergskollegium. -
I handskrift efterlämnade han Stockholms stads
beskrifning (nu i Kungl. biblioteket; dess 2:a
del är utgifven i "S:t Eriks årsbok", 1913), en
resejournal m. m. Man har äfven ansett honom som
författare till flera historiska uppsatser, hvilka
ur Dalins samlingar kommo till Stierneldska arkivet
och äro tryckta i "Handlingar rörande Skandinaviens
historia" (del. l-9). Den viktigaste bland dessa
är Facta till revolutions-historien under k. Carl
XH:s regering. R. var en af Sveriges mest nitiska och
uppoffrande samlare under 1700-talet. Hans boksamling
undergick i Stockholm två stora eldsvådor, hvarvid
dock de förnämsta dyrbarheterna i tryck och handskrift
räddades. Den förvarades af hans arftagare efter
hvartannat på Högsjö i Södermanland, Strö i Skåne och
Sundby i Uppland. Omsider öfverlämnade R:s sonsons
sonson, godsegaren frih. Sigfrid Albrekt R., genom
gåfva och testamente hela samlingen på 1880-talet
till Kungl. biblioteket, där den enligt donators
bestämmelser skall i orubbadt skick sammanhållas. Den
stora mynt- och medaljsamling R. efterlämnat inlöstes
1756 af rikets ständers bank och bildade grundstommen
till dess myntkabinett. - Om R:s broder, karolinen
kapten Anders R.a f. 7 sept. 1678, d. l maj 1762, se
Sigrid Leijonhufvud, "En karolin" (i "Ord och
bild", 1902).
8. Hans Gustaf R., friherre, den föregåendes half
broders sonson, hof man, romanförfattare, f. 14
sept. 1716, d. 29 sept. 1790 på Fånö i Uppland,
blef konduktör vid fortifikationen och 1744
kammarherre. Såsom tillhörande hofpartiet var R.,
ehuru obetydligt, invecklad i de förehaf-vanden,
hvilka ledde till statshvälfningsförsöket 1756. Han
beskyddade riksdagsbonden Lars Larsson, en bland
upphofsmännen till ett tumultuariskt uppträde i
bondeståndet 1755, och han sökte äfven hjälpa den i
bergsmannen Landbergs upprorsplaner 1758 invecklade
hofbetjänten Tiberg på flykten. S. å. utgaf han
början af romanen En svensk adelsmans äfventyr i
främmande orter, ett dilet-tantförsök, som dock eger
vissa förtjänster. Fortsättningen utkom först 1780,
sedan en annan person, E. E. Ullman, på egen hand
s. å. utgett en dylik. R. blef 1761 hofmarskalk och
1770 af ständerna förklarad berättigad till första
lediga lands-höfdingesyssla, men befordrades aldrig. -
Hans son Klas R., f. l nov. 1750, d. 29 nov. 1826
som ofverhofstallmästare och En af rikets herrar,
var 1792-98 förste direktör för K. M:ts hofkapell
och spektakler samt 1793-1802 därjämte led. af
tulldirektionen.
1. Fr. W. 2-4o.6. P. S. 5o.7-8.-rn.’
Rålambska handskriftsamlingen. Se Handskriftsamlingar.
Rålejdare, sjöv. SeJäckstag och Lejdare.
Rålik, sjöv. Se Lik 3.
Råmanning, sjöv. Se Manna rå.
Råmaterial, material, vare sig naturprodukt eller
redan mer eller mindre förädlad produkt, som användes
för framställning eller tillverkning af ny produkt,
t. ex. järnmalm för framställning af tackjärn,
tackjärn för framställning af stål, stål för
tillverkning af eggjärn. Jfr Råvara.
Råmjölk, husdjurssk., den mjölk, som alstras i kons
jufver första dagarna efter kalfningen. Denna mjölk,
som är synnerligen lämplig som kalfvens första näring,
har annan sammansättning och andra egenskaper än
vanlig mjölk. Till följd af sin höga albumin- och
globulinhalt koagulerar den lätt vid kokning och
bildar härvid en enda sammanhängande massa^ kallad
kalfdans 1. k a l f o s t, som är en välkänd rätt
i månget svenskt hem. Råmjölken är däremot olämplig
till smör- och ostberedning och anses vara skadlig
för småbarn. En vecka efter kalf ningen behandlas
vanligen råmjölken som normal mjölk och inblandas i
denna. All däggdjursmjölk har under första dagarna
efter förlossningen en egenartad karaktär och kan då
kallas råmjölk. H. F.
Rån (fsv. rån), jur., betecknade i äldre tider
ett öppet - antagligen ej nödvändigt våldsamt -
tillgrepp af annans egendom (i en vidsträcktare
bemärkelse användes uttrycket äfven för bort-röfvande
af andra föremål, t. ex. för enlevering af kvinna). Af
samma anledning som dråp ansågs mindre straffvärdt
än mord (i dess äldre betydelse af ett hemligt
och förhemligadt dödande; se Mord) bedömdes det
öppna, trotsiga rånet mildare än den hemliga, fega
tjufnaden. Numera är förhållandet emellan dessa brott
ett annat. Tjufnad förutsätter ej mer, att tillgreppet
sker nemligen, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
