Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Rörelse - Rörelseenergi, detsamma som "lefvande kraft". Se Kinetisk engergi - Rörelsefenomen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
205
Rörelseenergi-Rörelsefenomen
206
på linjen F H eller på C å FI. Inlåter han sig
emellertid på ett sådant äfventyr, skall han bli
på det kännbaraste öfvertygad om yerk-ligheten af
bemälda rörelse För de två i rörelseparet förekommande
rörelserna gälla samma kine-matiska (geometriska)
lagar, men i dynamiskt hänseende är olikheten
väsentlig. Orsaken härtill är, att tröghetslagen
icke är allmänt gällande, ehuru det är brukligt att
påstå, att så är förhållandet; dess giltighet är
tvärtom i hög grad begränsad. Om t. ex. en kropp, K3
under inverkan af krafter, som upphäfva hvarandra,
rör sig i förhållande till ett på marken stående
ma-skinstativ i vinkelrät riktning mot en i stativet
roterande maskinaxel, bärande en skifva S3 rör sig K i
förhållande till S utefter en spirallinje med en till
storlek och riktning föränderlig hastighet, under det
att han i förhållande till stativet eller jorden går
i rätlinig bana med konstant hastighet. Tröghetslagen
gäller i sådant fall visserligen med afseende på K:s
rörelse i förhållande till jorden, men icke i fråga
om dess rörelse i förhållande till S. l dynamiskt
hänseende är det sålunda nödvändigt att skilja mellan
rörelser, med afseende på hvilka tröghetslagen
gäller, och öfriga förflyttningar. Emedan de
förra bestämma de under rörelsen förekommande
energiomsättningarna i de materiella kropparna,
kunna de sägas vara af fundamental natur, under det
att de öfriga äro jöljdrörelser. Båda slagen äro af
betydelse i såväl praktiskt som teoretiskt hänseende,
t. ex. i fråga om afnötningarna å ena sidan och
sammansättning af rörelser och hastigheter å den
andra. Fundamentala äro de rörelser, som försiggå i
förhållande till ett i’ dynamiskt hänseende neutralt
materiellt punktsystem - ett fundamentalsystem -,
d. ä. ett till form och storlek oföränderligt
system, i hvilket hvarje del förhåller sig så,
som om den icke vore påverkad af krafter. Jorden
kan för de på den befintliga kropparna anses vara
åtminstone approximativt ett dylikt system. För
de fundamentala rörelserna gälla dynamikens lagar:
tröghetslagen, accelerationslagen ("kraften = massan
ggr accelerationen"), energiprincipen o. s. v.; de
gälla däremot icke för följdrörelserna. Om t. ex. en
kropp, K, faller fritt utefter lodlinjen, är dess
rörelse i förhållande till jorden föränderlig under
inverkan af jordattraktionen mg, där m betecknar K:s
massa och g tyngdkraftens acceleration. Lika stor
kraft utöfvar K på jorden, och lika stor acceleration
har jorden i förhållande till K\ men det är icke
berättigadt att säga, att sistnämnda kraft är = Mg,
där M betecknar jordens massa, ty K är icke något
fundamentalsystem. K:s rörelse i förhållande till
jorden är en fundamentalrörelse, men jordens rörelse
i förhållande till K däremot en följdrörelse.
Vanligt är att säga, att en kropps rörelseenergi
1. "lefvande kraft" anges af halfva massan ggr
kvadraten på dess hastighet; detta är riktigt
i fråga om den fundamentala rörelsen, men icke
eljest. En vattenmassa t. ex., som strömmar genom
receptorkanalerna i en reaktionsturbin, får i dessa
kanaler i följd af deras mot utloppet af-tagande vidd
en växande hastighet, men vattnets rörelseenergi af
tar dock, ehuru nämnda hastighet
växer, och turbinens uppgift är att beröfva
vattnet dess energi och att uppta den för dess
nyttiggörande. Vattnets rörelse i nämnda kanaler
är icke en fundamentalrörelse, och i följd häraf
gäller icke i afseende på den de lefvande krafternas
princip. Här i all korthet belysta, föga kända
satser ur rörelseläran äro af vikt för en riktig
uppfattning af rörelseföreteelserna och för mekanikens
till-lämpningar; de ha blifvit formulerade i vårt
land under och som en följd af studier beträffande
vattnets rörelse i de moderna vattenmotorerna,
turbinerna. Se f. ö. Momentan, Tröghet och
Tröghetslagen. O. E. W.
Rörelseenergi, detsamma som "lefvande kraft". Se
Kinetisk energi.
Rörelsefenomen hos växterna. Alla lifsföre-teelser
hos växterna äro förknippade med rörelse i en eller
annan form. Detta gäller äfven ämnesomsättningen
inuti växtkroppen, hvilken kräfver transport af
många ämnen från en växtdel till en annan. feå
upptagas t. ex. vatten och salter genom rötterna
och fortledas upp genom stammen, medan omvändt
de i bladen bildade kolhydraten härifrån spridas
till andra organ för att där upplagras eller
vidare förarbetas. Dylika diffusionsrörelser äro
naturligtvis icke direkt iakttagbara. Detta gäller
däremot de i växtcellerna utbredda, ehuru oftast
mycket långsamt förlöpande protoplasmaström-ni n garn
a (jfr Cell, sp. 1389). Ett slags rörelse är äfven
växandets fenomen i allmänhet: så skjuter toppen af
ett ungt träd periodiskt i höjden, och knopparna
brista om våren, vecklande ut blad och skottdelar
i rummets olika riktningar. Till rörelsefenomen
i egentlig mening räknas inom fysiologien
lägesförflyttning (lokomotoriska rörelser) och
böjningsrörelser. Lokomotoriska rörelser äro alltid
protoplasmarörelser och förekomma därför i synnerhet
hos fritt lefvande nakna celler, t. ex. svärmsporer,
gameter och sperrnatozoider. Dylika rörelser
äro antingen amceboida (se A m oe b a) eller
simrörelser, hvilka utföras medelst fina vibrerande
protoplasmautskott, c i l i e r. De lokomotoriska
rörelserna utlösas merendels af ensidigt verkande
yttre faktorer och kallas då taxier. Vanligast äro
fototaxis och kemotaxis. Positiv taxis förekommer,
då cellen rör sig mot retningsorsaken ; vid negativ
taxis flyr cellen ifrån denna. Svagt ljus lockar
till sig algernas gröna svärmsporer, starkt ljus
kommer dem att fly från stället. Positiv kemotaxis
är af stor betydelse för kryptogamernas befruktning,
i det att äggcellen plägar afsöndra ett kemiskt
ämne, som lockar till sig spermatozoiderna. Äfven
de högre växternas klorofyllkroppar utföra taktiska
retningsrörelser. Böjningsrörelser förekomma endast
hos celler med cellvägg eller hos flercelliga
växter. Med afseende på rörelsemekanismen skiljer
man på hy-groskopiska rörelser och rörelser genom
växande 1. tur g or variation. De hygroskopiska
rörelserna äro inga retningsföreteelser, emedan de
bero på cellväggarnas eller membranskiktens olika
utvidgning och skrumpnande vid variationer i luftens
fuk-tighetshalt (imbibitionsrörelser). Hygroskopiska
rörelser ha stor betydelse vid många frukters
öppnande. Så slungas fröna af euforbiacéer, Geranium
o. a. långa stycken genom den vid torkandet uppkomna
och plötsligt utlösta spänningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
