Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Saga - Saga - Sagacitet - Sagaing - Sagajtser, sibiriskt folk. Se Kojbaler - Sagalin l. Sachalin. Se Sachalin - Sagallo - Sagaan - Sagaan, Dorotea, hertiginna af - Sagapenum
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
329
Saga-Sagapenum
330
berättelse, i hvilket fall dess betydelse närmar
sig till sägen (se d. o.; ty. sage, da. sägn), en
kortare berättelse eller anekdot af historisk eller
lokal karaktär, som gör anspråk på verklighet,
men hvars sanningsenlighet är mer eller mindre
tvifvelaktig. Vanligen tages ordet i samma
bemärkelse som folksaga (ty. mareken, da. eventyr-,
se Djursagan, Folksagor), en fritt uppfunnen,
ur en naiv världsåskådning framgången berättelse,
i hvilken fantastiska händelser framställas som
fullt naturliga. Folksagan för-mänskligar hela
naturen, ger äfven åt de oorganiska tingen själ,
tankekraft och talförmåga samt låter öfvernaturliga,
från folkmytologien härstammande väsen, såsom dvärgar,
tomtar, älfvor, feer, häxor och trollkarlar, spela en
stor roll. En fullständigt artskild litterär form är
hjältesagan. Medan folksagan i själfva verket icke gör
anspråk på att återge verkligheten, hvarom ironiska
afslut-ningar stundom vittna, hvilar hjältesagan
alltid på historisk grundval och tecknar personer och
händelser, sådana de tett sig i folkens fantasi på
ett tidigare stadium af dess utveckling. Hjältesagorna
ha sålunda sin förutsättning i en "hjälteålder", som
t. ex. för de forngrekiska folken inträffade under den
mykenska kulturperioden (omkr. 1600-1200 f. Kr.) och
för germanerna under folkvandringstiden. Deras
ämnen äro väldiga strider och nästan öfvermänskliga
hjältegestalter, stundom historiska, stundom halft
mytiska, sådana som Akilles, Sigurd Fafnesbane, konung
Teoderik, konung Artur, Koland m. fl. Folksagan har
alltid varit en rent folklig dikt, alltid haft sin
tillvaro bland de breda lagren, alltid berättats
af gamla kvinnor för små barn och aldrig haft
att uppvisa någon litterär utveckling, fastän den
stundom i senare tider gjorts till föremål för mer
eller mindre lyckade imitationer. Helt annorlunda
är förhållandet med hjältesagorna. Innehållet i
dessa sagor har urspr, förelegat dels i muntliga
prosaberättelser, dels också i kortare balladartade
hjältedikter, sådana som Eddans hjältesånger och
de nordiska folkvisorna. Men dessa ursprungliga
diktalster ha sedermera ofta varit underkastade
fortgående bearbetningar, hvilkas slutresultat
äro utförliga episka dikter sådana som Iliaden,
Rolandskvädet (Chanson de geste de Rollant), Beowulf,
Nibelun-genlied m. fl. Hjältedikternas sociala nivå
har också varit en helt annan än folksagans, i det
att de förra af mer eller mindre högtstående skalder
och sångare föredragits inför konungar och stormän
vid högtidliga tillfällen (se vidare Epos).
Från såväl folksaga som hjältesaga fullständigt
artskild är den isländska sagan (se Isländska
litteraturen). I isländskan betyder saga detsamma som
"prosaberättelse" af hvilket slag som helst, från
rent historisk framställning, såsom i konungasagorna,
till mytiska sagor, riddarromaner, helgonlegender
m. m. En central ställning bland de isländska
sagorna intages af släktsagan, som med anspråk på
tillförlitlighet skildrar antingen enskilda isländska
personers öden eller vissa släkter eller hela trakters
historia. Denna saga, som är en alltigenom originell
isländsk skapelse, kan snarast jämföras med den
moderna verklighetsromanen; ehuru sagans trovärdighet
sålunda icke är så stor och fabelaktiga
och mytiska detaljer ymnigt förekomma,
utgör den likväl en oskattbar källa för
vår kännedom om fornnordiskt lif. I nutida
danskt och norskt språk begagnas ordet
saga uteslutande om den isländska sagan.
&. Stn.
Saga, hufvudstad i japanska ken (länet) Hizen,
i nordvästra delen af ön Kiushiu. 36,051
inv. (1908). Förr var S. residens för
furstarna af Hizen och tillverkningsort
för det dyrbara Hizen-porslinet.
J- F. N.
Sagacitet (lat. sagäcitas), skarpsinne.
Sagaing, division (67,808 kvkm., 1,155,271 inv.,
1911), distrikt (4,727 kvkm., 312,111 inv., s. å.) och
stad (omkr. 10,000 inv.) i öfre Burma.
Sagajtser, sibiriskt folk. Se K o j b a l e r.
Sagalin 1. Sachalin. Se Sachalin.
Sagallo, ort i franska kolonien Somalikusten,
vid Tadjuraviken. Utgångspunkt för
karavaner till Sjoa (Abessinien).
J. F. N.
Sagan. 1. Furstendöme i nedre Schlesien, till
arealen ungefär sammanfallande med den lik-nämnda
kretsen af preussiska reg.-omr. Liegnitz. 1,211
kvkm. Omkr. 65,000 inv. Ursprungligen en del af
hertigdömet Glogau, blef S. 1397 ett själfständigt
furstendöme, införlifvades 1472 med Kur-sachsen och
1548 med Böhmen, såldes 1627 af kejsar Ferdinand
II till Wallejstein, Öfvergick 1646 genom köp till
furst Lobkowitz och hans arfvingar, 1787 till hertig
Peter af Kurland och hans arfvingar samt innehafves
sedan 1845 af hertig Talleyrand-Périgord. -
2. Hufvudstad i nämnda furstendöme, vid floden
Bober. 14,208 inv. (1905), mest protestanter. I
staden finnas ett praktfullt inredt slott (hvars
ena flygel byggdes af Wallenstein), protestantisk
kyrka (en af de sex schle-siska "gnadenkirchen"),
katolsk kyrka. Katolskt gymnasium, protestantiskt
lärarseminarium. Stor klädestillverkning och annan
(mest textil) industri. Aug.-nov. 1641 lågo svenska
trupper under Stålhandske i ett befäst läger vid S.
1. (J. F. N.) 2. (J- F. N. L. W:son M.)
Sagan, Dorotea, hertiginna af, prinsessa af Kurland
och Semgallen, f. 1792 i Berlin, d. 1862 i Sagan,
var dotter till hertig Peter af Kurland (se Biron
2, sp. 472), förmäldes 1809 med Edmond Talleyrand,
en brorson af den berömde statsmannen, och kom
efter skilsmässan (1830) från sin man (d. 1838)
i ett romantiskt förhållande till den unge furst
Felix von Lichnowski. Hon var den berömde Talleyrands
älskling samt spelade på Napoleon I :s tid och under
restaurationen en ganska inflytelserik roll vid
franska hofvet. Om G. M. Armfelts förhållande till
hennes äldre syster se_EL Tegnér, "G. M. Armfelt",
bd 2 (1884).
Sagapenum, jarm.3 en urgammal drog, som i forntiden
spelade en stor roll som läkemedel och äfven under
medeltiden ofta användes, vanligen under namnet
Serapinum. Dess moderväxt är obekant (troligen kom den
från Persien), men dess förvantskap med Galbanum och
dess innehåll af umbelliferon göra det sannolikt, att
moderväxten hör till fam. Umbelliferce Juss. Sagapenum
är ett gummiharts af vanligen mörkt brunaktig färg
och utgör en mjuk massa af sammanklibbade bruna
droppar med egendomlig (icke löklik) lukt. Äfven
minsta brottstycke af denna drog antar en intensiv
och kvarstående blå färg, om det lägges i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
