Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sahlin, Värmlandssläkt - Sahlin, Karl Andreas - Sahlstedt, Abraham Magni
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
distinktionerna, med strängt fasthållande af de i hvarje
fall använda synpunkterna. Samma grundkaraktär
utmärker ock hans akademiska föreläsningar, i
hvilka han bl. a. framställt en mera innehållsrik
religionsfilosofisk åsikt än den, hvartill hans lärare
nådde fram, samt utförligare behandlat etiken och
inom rättsfilosofien lyckats ge en mindre säregen
form åt uppfattningen af samhällets personliga
grund. Sin viktigaste betydelse inom den akademiska
undervisningen torde hans föreläsningar ha haft
genom sin fasta logiska hållning. I sin ungdom var
S. Uppsala-studenternas ordförande, bl. a. vid ett
af de första studentmötena. I Uppsala universitets
styrelse intog han länge en ledande ställning,
särskildt som universitetets rektor 1876–89,
hvarunder bl. a. det nya universitetshuset grundlades
och fullbordades. Äfven kommunala uppdrag har han
beklädt; så t. ex. var han stadsfullmäktig i Lund
1863–64 och i Uppsala 1869–72. I Stockholm var han
led. af högskolans styrelse (1894-1901) och inspektor
för Wallinska flickskolan (1895-1915). Han är
hedersled, af Vet.-soc. i Uppsala (1886) samt led. af
Hum. vet. samf. (1889) och Vet. akad. (1901). S. var
led. af kommittén ang. universitetsstatuten 1873-74
och ordf. i kommittén ang. undervisnings-, examens-
och studieväsendet inom filos, fakulteterna
1888-89. Se E. Schwartz, "K. Y. S." (i "Smärre
skrifter. Utg. af Boströmsförbundet", 6, 1909).
2. Maurits Reinhold S., den föregåendes son,
ämbetsman, f. 7 febr. 1860 i Lund, blef 1878
student i Uppsala, 1883 juris kandidat, 1886 vice
häradshöfding, 1887 t. f. och 1889 ord. sekreterare i
Generalpoststyrelsen och 1894 chef för telegrafverkets
administrativa byrå samt var 1897–1902 expeditionschef
i Civildepartementet, där han under tiden (1900)
utnämndes till kansliråd. S. var generaldirektör
och chef 1902–04 för Telegrafstyrelsen och
1904–07 för Järnvägsstyrelsen. Efter att sedan
1908 ha varit t. f. landshöfding i Stockholms
län utnämndes han 1915 till ord. innehafvare af
ämbetet. Han har bland andra förtroendeuppdrag
varit ordf. i järnvägskommittéer 1906–07 och i
departementalkommittén 1908-13.
3. Enar Vilhelm S., den föregåendes broder,
filosofisk och pedagogisk skriftställare,
skolman, f. 19 sept. 1862 i Lund, blef student i
Uppsala 1881, filos, doktor och docent i teoretisk
filosofi 1888, var 1890–94 föreståndare för den
teoretiska prof årskursen i Uppsala, utnämndes
1892 till lektor vid Örebro högre allm.
läroverk, tjänstgjorde 1899–1907 som rektor
vid högre allm. läroverket i Falun och blef
sistnämnda år lektor vid högre realläroverket på
Norrmalm i Stockholm samt är sedan 1911 lektor vid
högre realläroverket å Östermalm. Han var 1897–99
led. af Andra kammaren och har tagit liflig del
i kampen mot vissa urartningsfenomen i sedligt
afseende. Som skolpolitiker tillhör han den
riktning, hvilken åstundar en förstärkning af det
humanistiska elementet inom vårt högre skolväsen.
S. är känd som framstående populärvetenskaplig
föreläsare och har utgett ett antal filosofiska
och pedagogiska arbeten. Bland dem må nämnas Om
J. G. Fichtes idealism (1888), Die organisation des
höheren unterrichts in Schweden (i A. Baumeisters
"Handbuch der erziehungs- und umterrichtslehre für
höhere schulen"), Flickskolereformen i Preussen
(i "Verdandi", 1908), Antik och modern klassisk litteratur i
våra gymnasier (n:r XIV i "Svenska Humanistiska förb:s
skrifter", 1909), Jean-Jacques Rousseau (1912). Han
redigerade 1891-99 "Pedagogisk tidskrift"
och har där publicerat flera egna uppsatser.
1. S–e. 3. R. N–n.
Sahlin, Karl Andreas, industriman, f. 15
dec. 1861 i Vollsjö, Malmöhus län, aflade 1883
studentexamen i Lund, där han studerade i två år,
hvarefter han öfvergick till Tekniska högskolan och
Bergshögskolan, från hvilka han utexaminerades som
metallurg 1888. S. inträdde därpå i Stora Kopparbergs
bergslags tjänst, först som grufingenjör, sedermera
som disponentassistent och chef för bolagets järnverk
samt suppleant i styrelsen 1888–1900, hvilket
sistnämnda år han vardt disponent och verkställande
direktör för Laxå bruks aktiebolag. S:s sakkunskap och
administrativa förmåga ha i hög grad tagits i anspråk
i styrelser och utredningar. Sålunda är han sedan 1908
led. af Järnvägsrådet, sedan 1912 af Handelsrådet,
ordförande i Järnverksföreningen sedan 1904 och i
Bergshandteringens vänner sedan 1907, fullmäktig
i Järnkontoret sedan 1912 och i styrelsen för Nya
a.-b. Svenska metallverken sedan 1910 samt är ordf. i
flera mindre aktiebolags styrelser. Han var vidare
ordf. i exporttariffkommittén 1905–06 och led. af
ångfärjekommittén 1906–07. S. har gjort omfattande
biografiska forskningar rörande äldre svenska bergs-
och bruksmän.
Sahlstedt, Abraham Magni (Magnusson), estetiker,
kritiker, språkman, nationalekonom, f. 20 maj
1716 i Stockholm, d. där 27 okt. 1776, blef efter
i Uppsala idkade studier 1735 e. o. tjänsteman
i Riksarkivet och i Kanslikollegium, där han
1747 utnämndes till registrator. Förbigången vid
sekreterarsysslans tillsättande, fick han 1756
upprättelse genom utnämning till k. sekreterare
med lön på extra stat och rätt till tjänstefrihet
"för nyttige skrifters utgifvande". Han anlitades som
sekreterare i åtskilliga k. kommissioner och uträttade
politiska uppdrag åt Gyllenborg och hattarna. Hans
hattnit invecklade honom 1743 i en högmålsprocess,
som resulterade i ett halft års fängelse. S. är en
af frihetstidens mångsidigaste och produktivaste
författare. Ingen har flitigare än han genom egna
skrifter samt bearbetningar och öfversättnin-gar
sökt göra den fransk-klassiska estetikens regler
bekanta i Sverige. Därtill kommer, att han är den
förste, som sökt tillämpa sina estetiska teorier
vid bedömandet af utkomna diktverk, hvarigenom man
med ett visst fog tillerkänt honom hedersnamnet "den
svenska litteraturkritikens fader". S:s viktigaste
estetiska arbeten äro Om tankar i vitterhetsarbeten
(bearb, af Bouhours’ "La maniére de bien penser dans
les ouvrages d’esprit", 1-4, 1756–58), Critiska
samlingar (1-4, 1759-65), Vittert snille (1775) och
Om poeter och verser (bilaga till hans nedannämnda
verssamling). Utom på Dalin stödde han sig i sina
estetiska åsikter på Boileau, Pope och framför allt
på Bouhours, hvars betydelsefulla lära om delikatess
i smaken han omplanterade på svensk mark. I det stora
hela är S:s estetik ett troget eko af rationalismen;
dock finnas i hans skrifter uttalanden, som tyda på
inflytande af nyare idéer om geniets och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
