Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sakalava, folkstammar. Se Afrika (pl. Afrikanska folk) och Madagaskar, sp. 395 - Sakalin Ula Koton, kinesisk stad. Se Aigun - Sakarias - Sakarias - Sakata - Sakataly - Sakatu. Se Sokoto - Saké - Sakegare - Saker. 1. Jur., Se Sakrätt. -- 2. Med. Se Menstruation - Sakförare - Saki l. Sakiz-Adasi. ö. Se Chios - Sakiyamuni. Se Sakyamuni - Sakka, ind. myt. Se Indra, sp. 577 - Sakkalaforsarna - Sakkara
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sakalava, folkstammar. Se Afrika (pl. Afrikanska folk)
och Madagaskar, sp. 395.
Sakalin Ula Koton, kinesisk stad. Se Aigun.
Sakaria (forntidens Sangarios), flod i Mindre
Asien, upprinner 45 km. ö. om Kutaia, n. ö. om
Afium Karahisar, flyter hufvudsakligen i
nordlig riktning och utflyter i Svarta hafvet,
i närheten af Indshirly. Dess största biflod
är Pursak (Thymbres). Floden är mycket
vattenrik, men ej segelbar. Längd 400 km.
(J. F. N.)
Sakarias 1. Sacharja (hebr. Secharjah, "Jah,
d. v. s. Jahvéh 1. Jehováh, tänker på"), ett
vanligt israelitiskt namn, som bäres af omkr. 30
personer i bibeln. Den märkligaste bland dem är
den näst siste af de 12 s. k. mindre profeterna,
enl. egen uppgift i sin profetiska bok, kap. 1:1,
7, son till Berekja och sonson till prästen
Iddo, alltså af prästerlig släkt. Född under den
babyloniska fångenskapen, synes han vid unga år
ha medföljt den skara, som under Serubbabel 536
f. Kr. återvände hem. Hans profetiska uppträdande
inföll under Dareios Hystaspes’ 2:a regeringsår,
d. v. s. omkr. 519. då han jämte profeten Haggai
uppmanade sina landsmän att återupptaga det afbrutna
tempelbyggandet. Den profetiska bok, som bär hans
namn, sönderfaller i två till stil och innehåll mycket
olika hufvudafdelningar, kap. l-8 och kap. 9-14. Blott
den förra torde ha S. till författare, ehuru flera
exegeter försvara hans författarskap äfven till den
andra afdelningen. Den förra afdelningen innehåller
till större delen profetiska syner och slutar med en
förutsägelse om Jerusalems och dess tempels framtida
betydelse för hedningarnas omvändelse. Den senare
afdelningen innehåller några af gamla testamentets
mest betydelsefulla messianska profetior. Måhända är
denna afdelning äldre än den förra, förskrifvande sig
från någon profet före den babyloniska exilen. Man
har gissat på någon af de äldre profeterna af samma
namn (se nedan). Andra hålla före, att Jeremia är
författaren, hufvudsakligen på grund af Matt. 27:9.
- Bland öfriga i bibeln förekommande personer med
namnet S. må nämnas: 1) En präst och profet under
judakonungen Joas’ tid (2 Krön. 24:20 f.). Han
var son tijl öfversteprästen Jojada och blef för
sin botpredikan på konungens befallning stenad
på tempelförgården omkr. 838 f. Kr. Möjligen är
det denne S., som åsyftas i Matt. 23:35. 2) En
profet under judakonungen Usias tid, omkr. 810-
758 (2 Krön. 26:5). 3) En konung i Israels rike,
son till Jerobeam II och siste ättlingen af Jehus
hus. Antagligen besteg han tronen omkr. 759 f. Kr.,
men han mördades efter en sex månaders gudlös regering
(2 Kon. 14:29; 15:8-12). 4) En from man, son till
Berekja, under judakonungen Ahas’ tid (omkr. 743-728),
omtalad i Es. 8:2. 5) En präst af Abias prästerliga
tjänsteafdelning, Johannes döparens fader (Luk. 1:
5 f.). Enligt en apokryfisk sägen skall han ha
blifvit mördad af konung Herodes på tempelförgården.
J. P.
Sakarias, påfve 741-752, af samma grekiska släkt som
företrädaren, Gregorius III. Genom att ge sitt bifall
till den siste merovingiske konungens, Childerik
III:s, afsättning och Pippins uppstigande på tronen
lade han grunden till frankiska rikets och frankiska
kyrkans nära förbindelse med Kom, en förbindelse,
som sedermera blef af så stor betydelse
för påfvekyrkan. Med klokhet förstod
S. att skydda romerska stolens intressen
gentemot de besvärlige langobarderna.
J. P.
Sakata. 1. Stad i japanska prov. Ugo, på västkusten
af norra Hondo, vid mynningen af Mogamigava. 21,937
inv. (1898). Betydlig handel. - 2. Se Fukui.
1. (J. F. N.)
Sakataly. 1. Förvaltningsområde i ryska
guv. Tiflis, Transkaukasien, på södra sluttningen af
Kaukasus. 3,986 kvkm. 73,348 inv. (1904), lesger och
tatarer. Landet är väl bevattnadt och fruktbart. -
2. Hufvudstad i ofvannämnda område. 3,046 inv. (1904).
lo. 2. J-F. N
Sakatu. Se Sokoto.
Saké, Risvin, ett i Japan allmänt begagnadt
vinliknande njutningsmedel, som innehåller
9-15 proc. alkohol. Man framställer det genom
att låta koji (se Soja) inverka på kokt ris,
hvars stärkelse därigenom försockras. Af det på
detta sätt mältade riset framställes sedan enligt
tjockmäskmetoden en vört, som f or jäses. Saké drickes
i allmänhet varmt till måltiderna. I Japan finnas
omkr. 20,000 bryggerier med en tillverkning af 680
mill. liter saké. Se bl. a. Bildt, "Japonica", s. 57.
G. L-m.
Sakegare, jur., part i rättegång.
Saker. 1. Jur. Se Sakrätt. - 2. Med. Se Menstruation.
Saker, folkstam. Se Saka.
Sakförare, person, som för annans talan i
rättegång. Se Advokat och Rättegångsfullmäktig.
E. K.
Saki l. Sakiz-Adasi, ö. Se Chios.
Sakiyamuni. Se Sakyamuni.
Sakka, ind. myt. Se Indra, sp. 577.
Sakkalaforsarna i Torne älfs biflod Vittangi älf,
ofvanför Sevojokis inlopp, inom Jukkasjärvi socken,
Norrbottens län, ha tills, en fallhöjd af 120 m.,
fördelad på ett större antal fall och forsar på
en sträcka af omkr. 10 km., till större delen på
kronopark. Medelvattenmängden är 2,3 kbm. i sek.,
utvecklande alltså 2,760 hkr. Vattenområdet (omkr. 770
kvkm.) utgöres förutom af sjön Vittangi och några
småsjöar af de ofantligt stora myrarna Tahkovuoma
m. fl., med en sammanlagd ytvidd af omkr. 300 kvkm.
Sakkara (Saqqara, "sparfhöksnäste"), stad i Egypten,
på gränsen till Libyska öknen, i när-
 |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
