Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salpikon - Salpinges - Salpingitis - Salpingo-oophoritis - Salpinx - Salsbruket - Salsette - Salshult - Salsifi. Se Salsofi - Salskraken, zool. Se Andfåglar, sp. 958 - Salslås, mek. Se Lås, sp. 161 - Salo [sa'lå], flod. Se Simeto - Salsofi, Salsifi (af fr. salsifis, förvrängdt af cercifis), bot. Se Hafrerötter - Salsola - Salsomaggiore - Salsta - Salsvatn
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kött och grönsaker, t. ex. höns, fågel,
kalfbräss, kräftstjärtar, tryffel och annan
svamp, kronärtskocksbottnar, allt kokt hvart för
sig och sönderskuret i små bitar, köttglass och
citronsaft. Med äggulor fås en stadig massa, som,
kallnad, kan skäras i bitar. Används som garneringar
o. d.
Salpinges (plur. af grek. salpinx, trumpet), anat.,
äggledarna. Se Lifmoder.
Salpingitis (af grek. salpinx, trumpet),
äggledarinflammation. Se Kvinnosjukdomar, sp. 419.
Salpingo-oophoritis, äggledar- och
äggstocksinflammation. Se Kvinnosjukdomar, sp. 419.
Salpinx, mus., ett slags trumpetartadt
signalinstrument hos forntidens greker.
Salsbruket, norsk hamn och utskeppningsort
med stora sågverk och träsliperi vid
Oplöelvens utlopp i Oplöfjorden, en arm
af Foldenfjorden, N. Trond-hjems amt.
K. V. H.
Salsette, hindust. Djhalta, en 637
kvkm. stor ö på västra kusten af Indien, strax n. om
ön Bombay, med hvilken den är förenad genom en sten-
och en järnvägsbro. Den tillhör distriktet Thana och
hade 146,933 inv. 1901. S. är märkvärdigt för sina
buddistgrottor (109 till antalet), hvilka härröra
från slutet af 2:a årh. e. Kr., men äro icke så
intressanta som de i Ajanta, Ellora och Karli. Den
största af dessa grottor håller 36 m. i fyrkant. -
Ön intogs på 1500-talet af portugiserna, men dessa
förjagades 1730 af maratterna. Sedan 1774 har ön
tillhört engelsmännen. (J. F. N.)
Salshult, l mtl frälse säteri, tax. till 56,100
kr., i Stenberga socken, Jönköpings län, synnerligen
naturskönt beläget ej långt från sjön Saljen och helt
nära den lilla Galtasjön. Det egdes på 1600-talet
af Axel Rääf och hans son Per Rääf, hvilken 1694
sålde det till överstelöjtnanten Jon Stålhammar
(d. 1708 i Ukraina), "Fruns på Salshult", Sofia
Drakes, man, som tillköpte flera hemman, och det har
sedan i mer än 200 år ärfts af son efter far samt
tillhör nu f. d. öfversten K. A. K. Stålhammar. Den
nuv. herrgårdsbyggnaden uppfördes 1812 och ligger ej
alldeles på samma plats som den gamla; en till den
gamla hörande flygelbyggnad, byggd på 1600-talet, står
emellertid kvar. På S. finnes ett intressant arkiv.
Salsifi. Se Salsofi.
Salskraken, zool. Se Andfåglar, sp. 958.
Salslås, mek. Se Lås, sp. 161.
Salso, flod. Se Simeto.
Salsofi, Salsifi (af fr. salsifis, förvrängdt af
cercifis), bot. Se Hafrerötter.
Salsola L., bot., ett till fam. Chenopodiaceæ
hörande släkte af örter och buskar, hvars
arter förekomma i synnerhet i Central-Asien och
Me-delhafsområdet. En art, Salsola kali, sodaört,
växer på Sveriges kuster. Den har smala, köttiga,
tornspetsade blad och i bladvecken ställda, oftast
ensamma, blekt färgade små blommor med hinnaktigt,
femdeladt hylle. Jämte andra strandväxter
användes Salsola förr till sodaberedning.
O. T. S. (G. L-m.)
Salsomaggiore, kommun i italienska
prov. Parma. 12,456 inv. (1911). Salt-, jod- och
svafvelhaltiga källor.
Salsta (fordom Salista], gods i Lena och Tensta
socknar, Uppsala län, vid Fyrisån, omfattar med
underlydande Vattholma m. m. 16 mtl, hvaraf Yattholma
utgör 7 1/2, taxeradt tili 353,100 kr. (1914), mekanisk
verkstad och gjuteri samt kvarn, såg och tegelbruk
vid Vattholma, tax. till 115,900 kr. Dess förste med
visshet kände egare var riksrådet Magnus Gregersson
Läma, som 1301 utbytte det mot södra Ljusterön till
Abjörn Sixtensson Sparre, hvilken redan 1304 genom
byte afhände sig det till riddaren Filip Ulfsson,
efter hvars död S., sannolikt genom nytt byte,
kom till Abjörns son riddaren Nils Abjörnsson. Han
tillbytte sig 1343 Vattholma (kvarn), som sedan den
tiden synes ha sammanhört med Salstagodset. Vid midten
af 1300-talet kom godset genom gifte till släkten
Oxenstierna, där det stannade nära 200 år. I midten af
1500-talet ärfdes S. af Bielkesläkten, i hvars ego det
kvarblef till 1751, då det köptes af öfversten grefve
Erik Brahe. Dennes ättlingar bildade 1873 af S. och
Vattholma samt många underlydande gårdar, tills. 44 1/2
mtl, samt Länna masugn Vattholma bruks aktiebolag,
hvars aktier till stor del innehades af dem. 1904
upplöstes bolaget, hvarvid Vattholma bruk och Länna
masugn nedlades, andelar i Dannemora gruffält och
andra delar af godset af yttrades och S. och Vattholma
med ofvannämnda omfattning öfvergingo till excellensen
frih. Fr. von Essen. -. Den ryktbare grefve Nils
Bielke lade 1675 grunden till det nuv. slottet. Under
ledning af N. Tessin uppfördes det af en af dennes
lärjungar, M. Spihler; det är hållet i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>