Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salvia - Salviablad, farm. Se Salvia - Salvianus - Salviaolja, farm. Se Salvia - Salviati, Francesco de'. Se Rossi - Salviati, Antonio - Salvieblaer. Se Salvia - Salvin [sä'lvin], Osbert, Se Salv - Salvini, Tommaso - Salvinia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
synnerhet i Medelhafsområdet och Mexico, och hörande till
fam. Labiatae, underfam. Stachyoideae. Blomfodret
är 2-läppigt. Blomkronan har upprät, konkav
eller skärformig öfverläpp och utbredd,
treklufven underläpp, hvars 2 sidoflikar ofta äro
bakåtböjda. Ståndarna 2 med knappbandet trådlikt
utdraget. Frukten består af glatta, trekantigt
äggformiga smånötter. I Sverige finns en art i vildt
tillstånd, S. pratensis, salvia, sparsamt på
några ställen i Uppland och Södermanland. Drogen,
folium Salviae, salviablad, lämnas af den å
backsluttningar och torra ställen i södra Europa,
särskildt å norra Medelhafskusten vildt växande,
i mellersta Europa och ända upp till södra Sverige
odlade S. officinalis L. De späda bladskotten och
bladen insamlas strax före blomningen och torkas med
omsorg. – Bladen äro långskaftade, 3-8 cm. långa, 1-2
cm. breda, ovalt lansettlika – aflånga, fint naggade
i kanten, undertill upphöjdt nätådriga med fina maskor
och motsvarande fåror å öfre ytan. Färgen är hvitgrå
eller grågrön, alltefter tätheten af de korta håren,
som ses rikligast å yngre blad. I handeln förekomma
två former af drogen: bredbladig af odlad växt och
smalbladig af den vilda halfbusken; den senare är
bäst, emedan den innehåller mera af den gröngula
flyktiga olja (salviaolja), som, jämte garfämne,
är det hufvudsakligen verksamma i drogen. Drogen
användes ofta i form af infusion ("salvia-te")
till gurgling mot halsfluss. Den förekommer omnämnd
redan i Orfeus-myten och begagnades af Hippokrates
mot lunglidanden. Flera Salvia-arter ha vackra blommor
och odlas därför allmänt som prydnadsväxter framför
allt S. patens med stora, präktiga blåa blommor och
S. splendens med lysande scharlakansröda kronor och
foder; S. Horminum utmärkes af blommornas stora,
violetta stödjeblad. Som infattningsväxt odlas
S. argentea med stora silfverhåriga rotblad. –
Allmogen i Sverige kalla de starkt luktande bladen af
Tanacetum balsamita L. salvieblader l. luktsalvia. Jfr
Kryddor.
O. T. S. (G. L-m. C. G. S.)
Salviablad, farm. Se Salvia.
Salvianus, asket och presbyter i Marseille under
400-talet. Gennadios samlade hans skrifter, af
hvilka två äro bevarade: Ad ecclesiam (af Gennadios
kallad Adversus avaritiam) och De gubernatione
dei, hvilka lämna djup blick in i sedefördärfvet
på den tiden och i den religiösa utvecklingen till
asketism. Jfr Zschimmer, "Salvian, der presbyter von
Massilia und seine schriften" (1875), O. Bardenhewer,
"Patrologie" (3:e uppl. 1910), E. Sternberg, "Das
christentum des 5. jahrh:s im spiegel der schriften
des S." (i "Theologische studien und kritiken" 1909).
(Hj. H-t.)
Salviaolja, farm. Se Salvia.
Salviati, Francesco de’. Se Rossi.
Salviati, Antonio, italiensk mosaikkonstnär,
f. 1816 i Vicenza, d. 1890, återväckte till lif
den sedan gammalt förgätna mosaikkonsten. 1860
grundade han en mosaikfabrik i Murano i närheten af
Venezia. Stort rykte vann han genom restaureringen
af mosaikerna i San Marco i Venezia. Han utförde
mosaiker i slottskapellet i Windsor, prins Alberts
mausolé, kupolen af S:t Paulskyrkan i London,
Westminsterkyrkan därstädes, domkyrkan i Aachen,
engelska parlamentssalen, egyptiske
vice-konungens palats, segermonumentet i
Berlin m. m.
Salvieblader. Se Salvia.
Salvin [sä’lvin] , Osbert. Se Salv.
Salvini, Tommaso, italiensk skådespelare, f. 1
jan. 1829 i Milano, d. i jan. 1916 i Florens,
tillhörde sin tids förnämsta sceniska artister. att
ha skördat stort bifall i Paris och Florens
bildade han en egen trupp, med hvilken han under
1870-talet gaf föreställningar i Spanien, Portugal,
England, Tyskland, Österrike och Amerika. Hans
förnämsta roller voro: Egisto i Alfieris "Merope",
titelrollen i Alfieris "Saul", Paolo i Pellicos
"Francesca da Rimini", Macbeth, Lear, Hamlet,
Othello samt åtskilliga karaktärer i Corneilles och
Voltaires skådespel. Hans spel undgick ej att genom
de ständiga gästspelsresorna bli rätt virtuosmässigt,
men bevarade likväl både hänförelse och genialitet
i karaktärstolkningen. S. utgaf 1895 ett bd Ricordi,
aneddoti ed impressioni.
 |
|
| Savinia natans. T. v. ett stycke af stängeln med de två luftbladen upptill, vattenbladet nedhängande samt några sporfrukter; t. h. växten sedd uppifrån. Nat. storl. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
