- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
547-548

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Salvinia - Salviniaceæ - Salvioni [-iåni], Carlo - Salvis curialibus - Salvis omissis - Salvius. 1. Johan Adler S., statsman. Se Adler Salvius - Salvius. 2. Lars S - Salvius Julianus. Se Julianus 1 - Salvo errore calculi - Salvo errore et omissione - Salvo honore - Salvo (honoris) titulo - Salvo kire - Salvo respectu - Salvo titulo, lat. Se Salvo (honoris) titulo - salv. rat. Se Salva ratificatione - Salvum fac regem - Salvus conductus, lat. Se Sauf-conduit - Saly [sali], Jacques FranÁois Joseph - Salyany. Se Salian - Salyer - Salza [sa'ltsa], flod. Se Salzach - Salza [sa'ltsa], Hermann von

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

särdeles många arter tillhöra varmare länder. S. natans
L. (se fig.) finnes äfven i södra och mellersta
Europa, norra Asien och Nord-Amerika. Under
tertiärtiden funnos flera arter i Europa, och en art
från samma tid är funnen äfven i Japan. Jfr
Hydropteridineae.
A. G. N.

Salviniaceae, bot., en till serien Filicales
leptosporangiatae, underser. Hydropteridineae
bland pteridofyterna hörande liten
familj af vattenväxter. Dit höra släktena
Azolla och Salvinia (se dessa ord).
O. T. S. (G. L-m.)

Salvioni [-iåni], Carlo, italiensk språkforskare,
f. 1853, studerade i Leipzig 1879-82 i synnerhet
romanska språk. 1885 började han i Turin föreläsa
jämförande språkvetenskap, blef 1890 professor
i Pavia, 1902 i Milano. S. är specialist i fråga
om italienska dialekter. Bl. a. har han skrifvit
Fonetica del dialetto moderno della città di
Milano
(1884). 1902-07 redigerade han "Archivio
glottologico italiano" (upprättadt af Ascoli, se
d. o., sp. 139). Tillsammans med Cian utgaf S. "Rime
di Bartolommeo Cavassico, notaio bellunese del secolo
XVI" (2 bd, 1903).

Salvis curialibus (förkortadt salv. cur.), lat.,
vedertagna bruk oförkränkta; med uteslutande af
formaliteter.

Salvis omissis, lat., utan hänsyn till möjligt
uteglömmande eller utelämnande.

Salvius. 1. Johan Adler S., statsman. Se Adler
Salvius
.

2. Lars S., den föregåendes brorsons sonson,
skriftställare, boktryckare och förläggare, f. 1706
i Stigtomta i Södermanland, d. 1773 i Stockholm,
studerade i Uppsala och Åbo samt blef därefter
inskrifven som extraordinario i k. kansliet och
tjänstgjorde som notarie i Vet. akad. någon tid
efter densammas stiftande. Gift 1742 med änkan efter
boktryckaren J. L. Horrn, öfvertog han s. å. Horrnska
tryckeriet och blef på samma gång, i likhet med
sin företrädare, antagen till antikvitetsarkivets
boktryckare. 1757 erhöll han direktörs titel och
assessors rang "för sina märkliga förtjänster
om svenska bokhandelns upphjälpande". S. har i
litteraturhistorien skaffat sig ett namn genom det
stort anlagda verket Beskrifning öfver Sveriget,
hvaraf dock endast beskrifningen öfver Uppland
utkom (1741), samt genom "Lärda tidningar", en
för sin tid mycket betydande litterär tidskrift,
som han utgaf alltifrån 1745 till sin död
(se Lärda tidningar). Han utgaf dessutom som
författare Tanckar öfver svenska oeconomien
(1738), Samling af brud- och graf-skrifter (1757,
ny uppl. af Hanselli 1873), historiska läroböcker
m. m. Som bokförläggare var han ock af stort gagn
för den svenska litteraturen. Från S:s tryckeri
utgingo bl. a. Vet. akad:s handlingar 1748-73.
2. (R. G.)

Salvius Julianus. Se Julianus 1.

Salvo errore calculi (förkortadt S. e. c.), lat.,
med förbehåll af (möjliga) räknefel.

Salvo errore et omissione (förkortadt S. e. e. o.),
lat., med förbehåll af misstag och utelämningar
(anteckning på kontokuranter).

Salvo honore (förkortadt S. h.), lat., hedern
oförkränkt, oafsedt hedern.

Salvo (honoris) titulo (merendels förkortadt
S. T. l. S. H. T.), lat., med (heders-)titeln
oförkränkt, med utelämnande af titeln (i
öfverskrifter och i adress utanpå bref).

Salvo jure, lat., med förbehåll af (att få
tillgodonjuta en viss) rättighet.

Salvo respectu, lat., med all skyldig aktning.

Salvo titulo, lat. Se Salvo (honoris) titulo.

salv. rat. Se Salva ratificatione.

Salvum fac regem, lat., lefve konungen!

Salvus conductus, lat. Se Sauf-conduit.

Saly [sali], Jacques François Joseph, fransk skulptör,
f. 1717 i Valenciennes, d. 1776 i Paris, var elev
af G. Coustou, vistades 1740-48 i Rom, utförde
efter sin återkomst en staty af Ludvig XV för sin
födelsestad och blef 1751 medlem af akademien
i Paris. 1753 öfverflyttade han till Danmark,
dit han blifvit inkallad för att där utföra en
ryttarstaty af Fredrik V, som Ostindiska kompaniet
skulle bekosta. Statyn – af på en gång elegant
och imponerande hållning – aftäcktes först 1770 på
borggården i Amalienborg. I Köpenhamn fick S. en tid
framåt stort inflytande på den nyligen upprättade
konstakademien; han blef professor där 1754 och var
dess direktör 1754-71. Han återvände till Frankrike
1774. I Köpenhamns konstmuseum finnas af hans arbeten
en byst af Fredrik V, en ryttarstaty ett och en
relief Diogenes. Konstakademien i Stockholm eger en
karaktärsfull porträttbyst i brons af K. G. Pilo från
Köpenhamnstiden. Monogr. af H. Jonin (1896).
G-g N.

illustration placeholder


Salyany. Se Salian.

Salyer, Saluvier, Salluvier (lat. salyes, salluvii),
den mäktigaste bland de liguriska folkstammarna,
bodde v. om Alperna, mellan Rhône och Medelhafvet,
alltså i sydvästra delen af Provence. Salyerna,
som voro starkt uppblandade med keltiska element,
förde långvariga krig med romarna och blefvo först
123 f. Kr. underkufvade af den romerske fältherren
G. Sextius.

Salza [sa’ltsa], flod. Se Salzach.

Salza [sa’ltsa], Hermann von, Tyska ordens
berömdaste högmästare, d. 20 mars 1239 i Salerno,
tillhörde sannolikt en adlig släkt, som egde Salza
(nuv. Langensalza) i Thüringen. Hans födelseår och
tidigare öden äro emellertid okända. 1210 trädde han i
spetsen för nämnda orden och lade genom sin verksamhet
grunden till dess världshistoriska betydelse. Med
ifver hängifvande sig åt ordens mission, deltog han
i korstågen 1218-20 och 1228-29 och upptog 1230,
sedan orden fått Kulmlandet vid Weichsel i förläning,
kampen mot de hedniske preussarna (se härom Tyska
orden
). Han spelade därjämte en framträdande roll i
Tyska rikets allmänna angelägenheter, särskildt som
medlare under stridigheterna mellan kejsar Fredrik II,
som han ofta bistod med sina råd, och påfvarna. Biogr. af
Koch (1884). En broder till S. var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Sep 6 16:01:33 2021 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0296.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free