Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sandberg, Johan Gustaf - Sandberg, Anders - Sandberg, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
konst med motiv ur de nordiska myterna. I Götiska
förbundets utställning 1818 deltog han med
Valkyrior rida till striden, en stor teckning i
svartkrita (Nationalmuseum). Utförd i olja, återkom
kompositionen på 1820 års utställning och mottogs
med beundran (nu i Säfstaholmsgalleriet). 1818
hade S. målat en ny Revy på Ladugårdsgärdet för
Karl Johan (Drottningholm). Schismen med akademien
lade sig snart, S. valdes till led. 1821 och blef
ord. professor 1828. Däremot blef han aldrig i
tillfälle att göra den för äldre tiders konstnärer
obligatoriska studieresan till södern. Han fortfor att
i mestadels små taflor behandla svensk-historiska
motiv: Gustaf Adolf vid Stuhm (1822, i statens
ego, deponerad i Kanslihuset), Gustaf II Adolfs
frieri, Katarina Jagellonika visar sin vigselring
för Göran Persson (båda 1824), Gustaf Vasa i Sven
Elofsons stuga, Gustaf Vasas afsked från ständerna
m. fl. Men därjämte vändes hans intresse till svenskt
bondelif. Han utförde teckningarna till praktverket
Ett år i Sverige (1827 -35) med bilderna graverade
under Forssells ledning och texten skrifven af A. Graf
ström. Under upprepade sommarvistelser på Säfstaholm
målade S. folktyper och folkdräkter (Vingåkersgosse
och Vingåkerskulla 1822, Nationalmuseum) samt
de större taflorna Midsommardans, På kyrkbacken
i Vingåker (båda 1825, Säfstaholm), Begrafning
i Vingåker m. fl. I Svensk allmoge samlad kring
Gustaf Vasas staty (Stockholms högskolas galleri)
sammanförde han bondfolk från svenska landskap från
Skåne till Lappland. En liten målning af särskildt
intresse är Akademiens modellskola under en lektion
(1820-talet. Uppsala universitet).
Hans största och mest betydande arbete blef
freskomålningarna i Gustavianska grafkoret i
Uppsala domkyrka - de första och länge de enda
fresker, som blifvit utförda i Sverige. S. mottog
1831 uppdraget att i grafkoret måla 7 motiv ur
Gustaf Vasas historia. 1833 fullbordade han Gustafs
afsked från ständerna, året därefter Gustafs intåg i
Stockholm. 1838 var hela cykeln afslutad. Målningarna
äro allvarligt och redbart arbete; de utmärkas för
förståndig anordning och noggranna detaljer, men
sakna monumental hållning och äro helt genremässigt
komponerade. S. upprepade sedan flera af dessa motiv
i olja; de spredos äfven i litografier af J. Cardon
och A. I. Salmson. Till S:s större arbeten höra äfven
några altartaflor, bland dessa Jesus bär sitt kors
(1840, Skeppsholmskyrkan) och Jesus i Getsemane (1842,
för kyrkan i Vasa, Finland).
Som porträttör var han flitigt verksam. Bland hans
många porträtt märkas fru U. F. Ekström (1816),
fru U. F. v. Stedingk (s. å.), H. H. von Essen,
G. F. Wirsén (båda 1822), E. G. Geijer (1826,
Uppsala universitet), K. J. Fahlcrantz (1828,
Nationalmuseum), P. D. A. Atterbom som ung (m. fl. på
Gripsholm), Arvid Posse (m. fl. i Eiddarhuset),
sångaren Kr. Karsten (k. teatern). Själfporträtt
(Nationalmuseum), ett annat i konstakademien, som eger
äfven porträtt af konstnärens moder, E. Limnell,
Lauréus, O. J. Södermark m. fl. Tegnér, Leopold m. fl.
finnas i Uppsala universitet, en mängd porträtt på
Drottningholm, hvaribland flera kopior – åtskilliga af
dessa utförda för det ståtliga Galleri af utmärkta svenska
lärde, vetenskapsidkare och konstnärer, som han utgaf
1835–42 (100 porträtt, litograferade af J. Cardon). I
sina tidigare porträtt är S. påverkad af Breda;
ansiktsfärgen är hög och uppjagad, samtiden fann hans
kolorit musikalisk och prisade den känsla målaren
inlade i sina bilder. Han arbetade sig fram till
själfständighet, förde "en pensel, full af allvar
och besinning", var i sin uppfattning liksom i sitt
målningssätt rättfram och flärdlös, men tämligen
prosaisk. S. var allmänt aktad som en karaktärsfast,
alltigenom redbar och solid man. Han var akademiens
direktör 1845–53.
G–g N.
Sandberg, Anders, präst, riksdagsman, f. 24
jan. 1797 i Torsås församling, Kalmar län,
d. 17 juli 1876 i Köpenhamn, var utgången ur ett
fattigt arbetarhem, blef student i Lund 1816,
där han 1823 promoverades till filos, magister
(primus) och sedermera tjänstgjorde som docent i
fysik. Han utnämndes 1825 till lektor i teologi i
Kalmar, 1831 till kyrko- , herde i Madesjö i Kalmar
stift och 1845 till teol. doktor samt blef 1838
kontraktsprost. Vid alla riksdagar 1840 -66 hade
han plats i prästeståndet och var flera gånger
statsrevisor. Stark sparsamhetsifrare, blef han
på denna grund på sina håll misstänkt för liberala
tendenser. Att detta dock var ett misstag, framgick
bl. a. af den ihärdighet, hvarmed han bekämpade hvarje
på samfällda val byggdt representationsförslag. I
det sista sökte han mota 1865 års reform genom att
genomdrifva, att prästeståndet skulle af vakta adelns
beslut, innan det gick att fatta sitt eget. Han
var led. af 1868 års kyrkomöte. S. var en hängifven
anhängare af den äldre nykterhetsrörelsen. – Hans son
Johan Anders S., f. 16 nov. 1834 i Madesjö, d. 31 mars
1905, student i Lund 1850 och filos, doktor i Uppsala
1857, rektor vid Oskarshamns lägre allmänna läroverk
1869-1904, företrädde som led. af Första kammaren
1884-1901 i mångt och mycket likartade tendenser som
sin fader. Han var nämligen ifrig konservativ och
protektionist samt starkt utpräglad sparsamhetsifrare.
(V. M.)
Sandberg, Karl, arkivman, historisk samlare,
f. 3 maj 1798 i N. Sandsjö socken i Jönköpings län, d. 7
mars 1879 i Stockholm, måste redan vid nio års ålder
lämna sitt föräldrahem för att själf söka förvärf
va sitt uppehälle. 1815 erhöll han anställning
på häradsskrifvarkontoret i Kinds och Kedvägs
fögderi, och 1823 fick han medfölja sin gynnare,
den inflytelserike ledamoten af bondeståndet Anders
Danielsson, till Stockholm samt blef genast antagen
till e. o. kammarskrifvare i Kammarkollegium. Där
avancerade han 1839 till kamrerare i arkivkontoret,
och 1876 erhöll han afsked med pension. Som
sekreterare tjänstgjorde S. i den skattekommitté,
som tillsattes efter 1830 års riksdag, och i den 1846
tillsatta skatteförenklingskommittén. 1853 utsågs
han till medlem af kommittén för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
