Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sandels (förut Sandel), en från Roslagen härstammande släkt - Sandelträ - Sandelträd, bot. Se Myoporaceæ - Sandemænd - Sandeman [sä'ndimen], sir Robert Groves - Sandemar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
avancerade till förste hofmarskalk (1849), affärdades
i utomordentliga beskickningar till Altenburg (1864),
München (s. å.) och Bruxelles (1865). Hans dotter
Augusta (f. 1853) blef 1875 gift med grefve Philipp
von Eulenburg (se d. o. 3), 1900 upphöjd till "fürst
zu Eulenburg und Hertefeld, graf von Sandels".
4. Ulrik Fabian S., broder till den föregående
och vid hans död (1892) grefve, militär,
f. 2 febr. 1812 i Stockholm, d. där 2 april 1898,
blef 1830 kornett vid Lifgardet till häst, där
han 1856 avancerade till öfverste och sekundchef.
S., som 1861 blifvit generalmajor, var
1864–72 kavalleriinspektör och 1870–85 chef för
stuteriöfverstyrelsen och därjämte 1866–71
öfverkommendant i Stockholm. 1882–90 stod
han som generallöjtnant i reserven. S. var
led. i kommittéerna ang. ridskolor (1856)
och officersbildningen (1865) och ordf.
i kommittén ang. kavalleriets utbildning och
beväpning (s. å.), militär led. af Högsta
domstolen 1873–81 och ordf. i direktionen öfver
Arméns pensionskassa 1878–90. S. var led. af
Krigsv. akad. (1855).
5. Lars Gustaf S., broder till den föregående och
vid dennes död (1898) grefve, militär, f. 10
okt. 1815 i Stockholm, d. där 9 nov. 1914, blef 1839
fänrik vid Andra gardet, hvarifrån han afgick 1858 som
kapten, men som öfverstelöjtnant i armén. S. blef
1853 t. f. och var 1858–83 ord. generalintendent och
avancerade därunder i armén till generallöjtnant
(1882). S. var led. af kommittéerna ang.
landtförsvaret (1861) och Krigskollegiets
ombildning (1865) och af Krigsv. akad. (sedan 1859).
Med honom utslocknade grefliga ätten S. på
svärdssidan.
1. (Th. N–m.) 2. (M. G. S.)
Sandelträ, farm. tekn. Med detta namn afses vanligen
ett i Sv. farmakopén upptaget färgträ, "rödt
sandelträ", lignum santali rubrum, som är kärnveden
af Pterocarpus santalinus L. fil. (fam. Leguminosæ,
underfam. Papilionatæ), ett högväxt träd, inhemskt på
ostindiska fastlandet, Ceylon och Filippinerna. Trädet
igenkännes på sina 1–2-pariga blad med rundade
småblad, de gula rödstrimmiga blommorna, som sitta
i vippor, utgående från bladvecken, och baljorna,
som äro rundadt skålformiga. Den röda sandelveden
kommer i handeln antingen i stora, blodröda block
af stammen, befriade från den hvitaktiga ytterveden,
eller ock söndermald till ett mer eller mindre fint,
vackert rödt pulver, sandel. Sistnämnda form är
officinell i Sv. farmakopén. Det i veden förekommande
färgämnet är en organisk syra, santalin,
santalsyra l. sandelrödt, som användes till färgning
af vissa läkemedel. De tyngsta, mörkt röda styckena
af kärnveden (s. k. kaliaturved, kaliaturträ,
kaliaturholts) nyttjas till finare snickeriarbeten
m. m. (se Pterocarpus). Kambalträ (eng. camwood)
är ett rödt sandelliknande träslag, hvars moderväxt
är Baphia nitida (Väst-Afrika) och som användes som
sandelträ. – Det hit hänvisade Oxyris är en oriktig
form för Osyris (se d. o.). – Om hvitt eller gult
sandelträ, lignum santali album vel citrinum, se
Santalum, om afrikanskt sandelträ se Pterocarpus.
O. T. S. (G. L–m. C. G. S.)
Sandelträd, bot. Se Myoporaceæ.
Sandemænd [-män] kallades de män, som enligt
Valdemars jylländska lag, alltså i Jylland och på
Fyn, hade att fälla utslag i större brottmål och i
enstaka tvistemål. De skulle vara fastighetsegare
och valdes af konungen på lifstid, 8 i hvarje
härad. Ännu 1764 förekom institutionen vid de
jylländska underrätterna. På Bornholm ha sedan
gammalt funnits sandemænd i hvar socken, men där
motsvara de ungefär fogdarna i det öfriga landet.
E. Ebg.
Sandeman [sä’ndimən], sir Robert Groves, angloindisk
militär och administratör, f. 25 febr. 1835 i Perth,
d. 29 jan. 1892 i Bela (Belutsjistan), blef 1856
officer vid ett bengaliskt regemente, utmärkte sig
under seapoysupproret vid återeröfringen af Lucknow
1858, blef efter upprorets kufvande ämbetsman i Punjab
under John Lawrence och utsågs 1866 till distriktschef
i Dera Ghazi khan. Som sådan gaf S. många prof på
sin enastående förmåga att vinna inflytande bland de
oroliga gränsstammarna, och 1876 afslöt han ett för
det brittiska väldet öfver Belutsjistan grundläggande
fördrag med kanen af Kelat (se Belutsjistan,
sp. 1304). S. var från 1877 brittisk agent i
Belutsjistan och lyckades genom sitt personliga
inflytande bevara lugnet bland de vilda bergstammarna
där under afganska kriget 1879–80. Den forna anarkien
i Belutsjistan vek genom hans energiska och taktfulla
verksamhet för lugna och ordnade förhållanden i hela
detta ej minst strategiskt viktiga gränsområde. S. var
banbrytaren för den s. k. framåtgående politiken
(the forward policy) vid Indiens nordvästra gräns,
hvilken gick ut på, att där, i strid mot förut
ängsligt iakttagna traditioner, till gränstrakternas
tryggande mot bergsstammarnas plundringståg,
utsträcka det brittiska inflytandet utanför det
angloindiska rikets gräns. Jfr Th. H. Thornton,
"Colonel sir Robert S." (1895), och R. I. Bruce,
"The forward policy" (1900).
V. S–g.
Sandemar, fideikommiss i Stockholms och Uppsala län,
med hufvudgården S. belägen i Österhaninge socken
i Södertörn, snedt emot Dalarö, och bebyggd med en
i Tessinska stilen uppförd
 |
| Fig. 1. Sandemars slott från gårdssidan. |
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
