- Project Runeberg -  Nordisk familjebok / Uggleupplagan. 24. Ryssläder - Sekretär /
695-696

(1916) Tema: Reference
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Like | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sanguisorba - Sanguisuga, zool. Se Blodigel - Sangvifikation - Sangvinal - Sangvinisk - Sangvinolent - Sanhandsja, folkstam. Se Berber - Sanhedrin - Sanherib - San-hwan, frihamn. Se Kwang-tschóuwan - Sanicula

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

695

Sanguisuga-Sanicula

696

S. minor (Poterium Sanguisorba) är polygam
och mindre än föregående, har många ståndare
och 2-3 pistiller i de brungröna blommorna och
förekommer sällsynt på backar i södra och mellersta
Sverige. Roten af S. officinalis har förr hos
oss, under namn af radix Pimpinellce italicce,
varit i bruk som ett blodstillande medel. Den
bittra och kryddaktigt smakande roten af S. minor
användes som krydda under namnet p i m p e r-nell
(ty. "bibernell") 1. pimpinell (jfr Bellmans
"rödt vin med pimpinella"). Denna pimpinell bör
icke förväxlas med vanlig pimpinella (se d. o.).
O. T. S. (G. L-m.)

Sanguisuga, zool. Se Blodigel.

Sangvifikatiön (af lat. sa’nguis, blod, och ja’cere,
göra), fysiol., blodbildning.

Sangvinäl (af lat. sa’nguis, blod), farm., preparat,
framställdt af intorkadt kreatursblod, afsedt till
intagning som järnmedel vid anemiska tillstånd. Då
blodfärgämne ej direkt uppsuges i tarmen, utan
sönderdelas redan i magsäcken till hematin, hvaraf
större delen bortgår med uttömningarna, torde medlet
i likhet med andra dylika vara tämligen värdelöst.
C. G. S.

Sangvinisk (af lat. sa’nguis, blod), som med lätthet
iuvaggar sig i förhoppningar. Jfr Temperament. -
Sangviniker, sangvinisk person.

8angvinole;nt (af lat. safnguis, blod), blodig,
blodfärgad.

Sanhandsja, folkstam. Se Berber, sp. 1401.

Sanhedrin, Syne7drion (grek., rådsförsamling),
judarnas Stora råd i Jerusalem, inrättades förmodligen
först under den ptolemaiska tiden. Dittills hade
öfversteprästen varit judarnas enda världsliga likaväl
som andliga myndighet. Nu fick han vid sin sida
ett råd (äldsta beteckning: gerusi’a); det omtalas
3 Makk. 1: S såsom existerande redan på Ptolemaios
Filopators tid (221- 204 f. Kr.), af Josefos första
gången på Antiochos den stores (223-187), och bestod
då hufvudsakligen af öfversteprästen (ordf.) och den
sadduceiskt sinnade prästadeln. Med det makkabeiska
herradömet, som fr. o. m. Simon (143-135 f. Kr.) för
en tid undanträngde den på härstamning grundade
öfversteprästvärdigheten och gjorde makkabéerna
till öfverstepräster, skedde en viss förändring i
den gamla institutionens sammansättning, men den
fortfor att bestå, t. o. m. sedan makkabéerna
antagit konungatitel. Med den farisévänliga
drottning Alexandra (76-67 f. Kr.) fingo fariséerna
ökadt inflytande i den dittills hufvudsakligen af
saddu-ceiska präster och deras anhängare bestående
församlingen. Makkabéerherradömets fall medförde en
återgång till de gamla förhållandena. Med prokonsuln
Gabinius (57-55 f. Kr.), som indelade det judiska
området i 3 synoder 1. synedrier (Jerusalem, Gazara
och Jeriko), om hvilkas betydelse dock råder en viss
oklarhet, gick rådet i Jerusalem förmodligen miste
om en del af sin myndighet, men den af Gabinius
införda ordningen varade endast 10 år. Efter denna
tid blef synedrion det vanliga namnet på judarnas
senat. Herodes den store (37-4 f. Kr.) undanröjde
flera för honom misshagliga af dess’medlemmar, men
lät, som det synes, institutionen bestå. Med hans
son Archelaos och de romerske prokuratorernas tid
blef dess befogenhet inskränkt till det egentliga

Judéen, men fick i stället större betydelse för
landets inre styrelse, än det haft under Herodes’
regering. Det var då (på Jesu och apostlarnas tid)
judarnas högsta myndighet för deras inre styrelse,
framför allt deras högsta domstol, och kallas
därför i Mischnan bet din haggädöl eller sanhedrin
gedölä. Efter Jerusalems fall, då det flyttades
till Jabne (s. om Jafa, 70 e. Kr.), förlorade det
sin politiska makt, men bibehöll sin betydelse
som en högsta juridisk myndighet för judarnas rent
inre förhållanden. Den karaktär af en aristokratisk
senat, bestående af prästadeln med öfversteprästen
såsom ordf. och (sedan Herodes’ tid) ytterligare
kompletterad med fariséer, hvilka med tiden fingo
sådant inflytande, att de behärskade församlingen,
bibehöll sanhedrin allt intill Jerusalems fall. Den
senare judiska traditionen tänkte sig emellertid denna
aristokratförsamling alltifrån dess första början som
ett kollegium af skriftlärda, efter förhållandena
sådana de utvecklade sig, sedan sanhedrin förlorat
sin politiska makt. Om antalet medlemmar och
valsättet m. m. veta vi intet; den senare judiska
traditionen uppger, att medlemmarna varit 71 (eller
72), sannolikt blott gissningsvis, efter 4 Mos. 11:
16. Under sanhedrins befogenhet hörde alla judiciella
afgöranden och förvaltningsåtgärder, som icke voro
förbehållna de lägre lokala domstolarna (jfr Matt. 5:
21 f.) eller de romerske prokuratorerna. I förhållande
till de förstnämnde var det den högsta instansen i den
meningen, att det egde rätt att ingripa öfverallt,
där de lägre myndigheterna icke kunde ena sig, och
dessa voro vid dödsstraff förpliktade att rätta sig
efter dess dom. Inför sanhedrins domstol stod Jesus
anklagad för hädelse (Matt. 26: 59), apostlarna Petrus
och Johannes som folkuppviglare (Apg. 4 f.), Paulus,
därför att han förmenades ha fört greker (hedningar)
in i templet och velat upp-häfva lagen (Apg. 23,
jfr 21: 21 f.). Frågan om sanhedrins myndighet i
förhållande till de romerske piokuratorerna är svårare
att besvara. Dessa ämbetsmän förforo ju ofta efter
eget godtycke. Emellertid lämnade de i regel denna
judiska myndighet stor själfständighet vid afgörandet
af såväl civila som kriminella mål. Rådet förfogade
öfver egen polis, som kunde häkta misstänkta personer
och döma dem till straff, äfven till dödsstraff; dock
måste domen i detta fall underställas prokuratorns
afgörande (jfr Joh. 18: 31). T. o. m. emot en
romersk medborgare hade det för ett speciellt fall
- om vederbörande inträngt i den inre förgården i
templet, dit endast judar fingo inträde - rätt att
ingripa och döma till döden. Sanhedrin sammanträdde
i en byggnad, som synes ha legat på västra sidan af
den stora tempelplatsen; då tempelområdet stängdes
under natten, måste det sammanträde, hvarvid Jesus
dömdes till döden, hållas i öfversteprästens palats
(Mark. 14: 53 ff.). Se Schiirer, "Geschichte des
jiidischen volkes im zeitalter Jesu Christi"
II, § 23, in och där anförd litteratur.
B. S-e.

Sanherib (assyr. Sin-ahe-irba, "Sin ökar bröderna"),
assyrisk konung. Se Assyrien, sp. 257,
Babylonien, sp. 578, och Ninive.

San-hwän, frihamn. Se Kwang-tschöu-w a n.

SanPcula L., bot., ett till fam.
Umbelliferce,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Nov 12 12:31:05 2019 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/nfcd/0372.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free